Förra ägarna satte tre äppelträd och två plommon. De står med ca tre meters mellanrum och har aldrig blivit beskurna. Alls. Jag tänkte beväpna mig med en bra grensåg och ett gäng infosidor med hur man gör och skrida till verket (skulle jag göra nåt katastrofalt så träden dör är det ingen fara - då tar jag ner dem helt och sätter nytt med bättre mellanrum )

Ni som kan fruktträd - är det något särskilt jag ska tänka på? Klarar sig snittytorna själva eller bör de täckas med något? (jag tänker på att det ju är ganska fuktigt just nu och kanske en massa bakterier och sporer i luften?)

----------------------------------------------------------------------------------------------

Uppdaterat

Jag var ute och började - och upptäckte att det visst blivit skuret förr. Han har konsekvent sparat ca tio cm på smågrenarna, och upp till 30 cm på de större. Vilket har lett till att det stackars trädet skjutit mängder av skott vid snittet. Inte konstigt att det ser ut som ett fågelbo! Dessutom har han toppat mittenskottet (stammen alltså)... Hittills har jag:

*tagit bort de grenar som vuxit in mot kronan
*tagit bort grenar som skavt mot varandra
*glesat ur en aning
*tagit bort de lägst sittande, nedåthängande grenarna (så man kan få in gräsklipparen under trädet)


Det är inte vackert, men bättre än innan iaf. Får avvakta lite och bestämma nästa drag.

Förresten, ett av plommonträden har massor av fläkskador där grenarna kluvits av tyngden, ska hela den grenen bort eller räcker det att ta bort den delen som rasat av sig självt?

Om du söker i detta forum finner du många bra svar på likadana frågor som ställts här många gånger.

Generellt kan du få några tips:
1. Skär aldrig för mycket. På ett litet träd kan en handfull grenar oftast räcka. Ju mer man skär desto mer växer det och sätter lite eller inga blommor/frukt.

2. Tänk alltid hela grenar. Lämna inte några stumpar utan skär alltid in till nästa grenfäste.

3. Välj att ta bort skadade eller felriktade grenar först.

4. Du kan sällan eller aldrig begränsa ett träds höjdtillväxt om du inte tänker formklippa det. Lämna därför alltid minst ett toppskott per huvudgren.

5. Täck aldrig över snittytor med något. Artificiell smörja kan aldrig ersätta trädets naturliga försvarsystem mot röta och bakterieangrepp. Lacbalsam, ympvax, olja eller andra "sårförslutningsmedel" hör inte hemma i trädbeskärningssammanhang och skadar trädet mer än det gör nytta.

6. Det kommer alltid ett nytt år. Allt behöver inte göras på en gång. Tänk långsiktigt.

Jag håller inte med att trädvax alltid skulle skada trädet mer än det gör nytta. Visst är trädets eget läkekött bättre än konstgjorda alternativ och visst kan man hjälpa trädet med läkeprocessen genom att skära längs sårkanten, men alla trädgårdsägare har tyvärr inte den diciplin och det tålamod som krävs. Träden klarar inte själva av att läka stora sårytor i tid, innan de hunnit angripas. Det finns tyvärr redan tillräckligt många innanruttna fruktträd.

Behandling av snittytor är ett av de områden som det forskats om. Bland annat i Tyskland, där man testade att skära fyra större snitt i varje träd i en lång allé. Ett snitt belades med ympvax, ett med lacbalsam, ett med kopparplåt och ett lämnades orört.

Jag tror det var fem år senare, då togs träden ned och man skivade upp alla snitten. Resultatet var otvetydigt. Där man lämnat snittytorna orörda hade rötsvampar, missfärgad ved etc trängt in minst. Där man lagt på guckor eller täckt hade de gått in längst.

Jag har personligen samma erfarenhet. För 15 år sedan strök jag på lacbalsam och ympvax på en mängd träd (som tur var inte hos en kund). Några snittytor i samma träd (äpple, päron, plommon) missade jag. Några snittytor återkom jag till och strök på ytterligare år så att det hölls tätt.

Resultatet är entydigt. Där jag inte lagt på något har trädet klarar försvaret bättre. Under ympvax och lacbalsam levde rötan ett gott liv, och trängde in längst.

Detta är inte konstigt. Träden har utvecklat inre försvar (callas CODIT för de som vill läsa mer, t ex av Alex Shigo på nätet) under 200 miljoner års utvecklingstid. Människan har haft ympvax och lacbalsam i kanske 40 eller är det så många som 90 år kanske.

Enda gången som ympax eller lacbalsam är motiverat är när man ympar. Då fungerar det att under den tid tätningen håller, hjälpa till mot avdunsnting så att ympen inte torkar ut. Sedan bör man pilla bort det om det ännu sitter kvar. Men mot rötan klarar träden bäst sig själva.

Och bäst klarar träden röta om man inte lägger stora snitt. Hellre 100 små snitt i ett träd än ett stort, om det är trädets friskhet och långlevnad beskärningen syftar till.

I övrigt: Om man tar bort flera års gren- och bladproduktion av ett träd under ett och samma beskärningstillfälle, kommer trädets gensvar bli att ge beskäraren problem. Antingen genom att skjuta mängder av nödskott, eller genom försvagningssymptom och mottaglighet för sjukdomar.

Beskärningens effekt visas inte efter beskärningstimmarna. Det är inte efter en dag uppe i träden man ser hur duktig man varit, eller oduktig. Effekten av det man gjort visas växtsäsongen därpå. Det gäller att inte stirra sig blind på det resultat man just åstadkommit, utan det svar som trädet gav på beskärningen innan. Och det svar som trädet ger växtsäsongen efter ens beskärning.

I så fall kan man dra slutsatsen att ett fruktträd är dödsdömt i och med att man tar bort en större gren. Jag tänker nu helt och hållet på stora grenar långt ner på trädkroppen. Jag kan inte minnas jag sett ett enda äppelträd där man tagit ner någon av de stora krongrenarna i botten, där trädet inte sedan efter många år blivit ihåligt och ägaren blandat cement för att fylla hålet. Beträffande trädvax har jag inte sett särskilt mycket användning av det, så det är möjligt att det inte gör någon nytta. Dock kan man finna recept på trädvax även i äldre litteratur, jag har tillexempel hittat 6st. olika recept på trädvax och rötskyddsmedel för träd i en bok från förra sekelskiftet, så det är inget nytt påfund, jag har dock aldrig provat något av dessa recept. Genomgående tycks det vara så att man använder något giftigt ämne i alla varianter, vilket borde hindra svamp och röta. Flera av dem innehåller tillexmpel terpentin, borsyra, sprit, eller karbolsyra (Karbolsyra är ett äldre namn på ämnet Fenol).

När det gäller skärande längs sårkanten kan det i vissa falla absolut stärka tillväxten vid övervallningen av snittytan. Dock vill jag påpeka att med bra och vassa redskap ska det knappast behövas.

Dessutom ville jag inte hålla med om att ett fruktträd är dödsdömt bara för att man kapar en grövre gren. Man måste också tänka på att fruktträd har en begränsad livslängd och att en stor kapad gren oftast förkortar livslängden avsevärt, men ett träd i bra kondition och god tillväxt kan klara att övervalla och/eller begränsa även en stor snittyta utan att rötan sprider sig betydande. Naturligtvis är det aldrig särskilt bra eftersom det alltid utsätter trädet för ett rötangrepp. Jag har sett exempel på fruktträd med mycket stora snittytor i tvärsnitt där trädet mycket effektivt har begränsat rötans spridning genom att stänga av vedkärlen intill det utsatta området. Men att trädet klara sådant förutsätter att man som trädbeskärare respekterar trädets grenkragar och naturliga försvarszoner.

Att trädvax eller liknande sårförslutningsmedel finns beskrivet i äldre beskärningslitteratur ser jag inte som något stöd för att det skulle hjälpa. Snarare ser jag det som ett exempel på den inställning som äldre beskärningsteori ofta har, att träd kan behandlas ungefär som människor med salvor och kirurgiska ingrepp. Det är en inställning som funnits länge men som modernare beskärningsforskning (ffa genom Alex Shigo, Dirk Dujesiefken, Klaus Vollbrecht och Rune Bengtsson) tydligt visat inte hjälper träden.

Hej Johan,
Man kan nog tolka alla träd som dödsdömda oavsett grova grenkapningar eller inte... Men jag antar att du menar livsförkortande.
Och jag har gjort samma observation som du fast jag också sett undantag: Grova stamsnitt i vuxna trädgårdsäppelträd resulterar oftast i röta som fortsätter ned i stammen.

Men tyvärr kan inte ens gamla ympvaxmedel mäta sig med trädens egna försvar. Flera träd jag behandlar har planterats tidigt 1800-tal och behandlats av äldre, kunniga trädgårdsmästare som haft allsköns flaskor och blandningar i arbetsväskorna. Säkert har det som nu är ingångshål i stammarna här och var varit regelbundet bestrukna med den tidens lacbalsam.

Det hjälper inte, det är träden själva som måste göra jobbet att hålla sårförsvaret uppe. Och med detta kan vi hjälpa dem genom att ge dem det de behöver: Syresatt jord, bra rotytrymme, vatten, tillförsel av organiskt material i jorden, bra undervegetation som inte stjäl det träden vill ha, noggrannt utförda beskärningar med medvetna syften.

Helt klart är att träd i god kondition klarar stora snitt bättre än träd i "normala" eller dåliga trädgårdsförhållanden.

Vad menas med bra undervegetation??
F.n. har jag gräsmatta under de flesta träd, men i fjor la jag gräsklipp runt några av mina träds stammar.... men ÄR det bra?? kanske rent av olämpligt??
Betydligt lättare att klippa runt träden har det iaf blivit!

B

Hej gammelnalle,
Bra undervegetation är det mesta förutom gräs eller plantor som man måste gräva ned så att det skadar trädets rötter... Det mesta är bättre än gräs alltså.

Vad det bästa är beror på hur marken är. Men i huvudsak gäller att allt växande som inte är gräs är bättre är gräs... Och har man ändå gräsmatta så är en matta som inte konstgödslas bättre, och en som är flerartig är bättre, och en som det går lite hål i och som har mossinslag är bättre än en kompakt, stark gräsmatta, och en som klipps och klippet får ligga kvar under och invid hela kronan utspritt är bättre än en som rensas från gräsklipp och en gräsmatta som får ha löven kvar som trädet släpper är bättre än en som rensas och städas.

Sedna kan man välja att gröngödsla några år (se min sajt) under hela eller delar av kronan, eller att ta upp några rabatter under kronans yttre och så det man gillar där . Detta innebär att man luftar och syresätter hela eller delar av trädets område för näringsupptagning, och detta är bättre än att ha gräsmatta över hela trädets rotområde.

Vad man gör strax invid stammen är också viktigt, men det är ingen idé att gödsla vuxna träd just där. Träden tar upp merparten av näring i och en bit i marken utanför yttre kronan. Om det inte finns hinder som stig, väg, beläggning eller annat där vill säga.

Gräs upp på den överjordiska delen av stammen är mycket illa, det kan fräta bort också tjock bark. Gärna gräsklipp, men det är bättre att lägga i yttre delen under kronan. För att förhindra att gräsklipparen dunsar eller trimmern kör in i trädet och skapar en ringbarkning kan man lägga något annat gräshämmande där, om man inte vill ha lite långväxande gräs kring stammarna. Eller plantera något som passar i miljön.

Fråga till dom som vet. Man skall alltså inte lägga på något täckande medel eftersom det då bildas röta under. Min fråga(or) är helt enkelt: Hur i h--e går det till? Röta är ett svampangrepp, svampar sprids med sporer men hur kommer sporerna in under det täckande medlet? Hur har man gjort experimenten? Har man täckt såret direkt eller låtit det vara öppet för sporangrepp en tid? Varför fungerar inte trädets försvar under täckelset?

Intressanta frågor, jag kan svara med några resonemang, men rötsvampars spridning kan andra bättre än jag. Andras forskning och de egna egna erfarenheter är det som övertygat mig och i stort sett alla arborister i landet, inte teoretisk kunskap eller teorier om varför det sker.
Men här är mina gissningar:

- Svampsporer finns i luften hela tiden. I trädgården eller naturen går inte att lägga ett snitt i ett träd i steril miljö.

- Svampsporer som finns och färdas i luftens fuktpartiklar "väntar" hela tiden på de pyttesmå möjligheter som skapas. När temperaturer växlar från natt till dag skapas t ex, särskilt på vårvintern, pyttesmå sprickor i barken som blir inkörsportar. Att hålla en plast- eller vaxyta helt tät från inträngande fukt och pyttesporer som inte ens syns för ögat torde vara svårare än att för trädet hålla barken tät.

Du verkar veta, hur du vill ha det.
Lagom försiktig höstbeskärning är bra för då utvecklas inte lika mycket vattenskott.
Nästa vår kan du låta bli att ta vattenskotten, bättre vänta till sensommaren.

Det finns så många "experter" här men det är bra om du beskär nu för då får du inte så många "luftskott"

Replik till Cilla. Vad jag är lite tveksam till är om en person eller grupp av personer är skeptisk till exempelvis att täcka snittytor så finns det en liten risk att provet inte blir helt opartiskt. Man kan medvetet eller omedvetet missgynna det man inte gillar.

Att träden är bra på att läka skador är för det mesta sant men frågan är om man inte kan hjälpa dom på traven lite. Människan är nu kapabel att skapa ämnen som träden aldrig kan klara av att sdkapa, på gott och ont. Något antispormedel att stryka på skulle inte vara helt dumt, då kanske även björkar kan beskäras utan problem.

Tyvärr gör träden inte saken lättare själva. Kapar man en gren och studerar snittytan under en tid ser man att barken först släpper några mm från veden längs med snittytan och krymper lite. Där bildas direkt en ficka som kan samla sporer. Snart fylls sprickan när barken börjar växa men skadan kan redan vara skedd. Samtidigt vet jag inte om sporerna kan angripa veden från det hållet.

OM man skulle komma på något bra medel måste ändå huvudsyftet vara att skydda veden tills trädet läkt skadan genom att själv täcka ytan med ny bark. Denna process får inte hindras, gärna påskyndas.

Åke, hej
Javisst skulle alla tester av påstrykningar kunna ha varit illa gjorda. Men vi är nog många som skulle vilja att det gick att lägga hur stora snitt som helst, om man bara kunde stryka på något. Så var det med mina egna tester till exempel. Jag strök på så bra jag kunde... Men liksom de flesta arborister och forskare hittills gav jag upp. All sårtäckning vi har hittills gör saken värre.

Det du beskriver av krympning av bark mm är kambiet som dör strax vid snittet, men som sedan växer igen om snittet lagts rätt. Det är mycket mer vid ett snitt som sker än det man ser med ögat, bl a kallusbildning. Detta långt innan övervallningen syns. Och förra veckan presenterades forskning som visar att ändå mer sker och skapas just vid snittytan.

Jag tror att vårt huvudsakliga sätt att hjälpa träden på traven är att förstå hur de kommer att se ut 20-30 år framåt, så att vi inte behöver lägga stora snitt. Men den dag någon uppfinner ett medel som stärker träden vid snittytor kommer jag givetvis att testa det också.

JAG tror iaf på dig Cilla.... verkar sunt
och tidigare råd som jag fått av dig har stämt...

b

På sextio och sjuttiotalet fördes en väldigt hård ordväxling mellan trädkirurger och förespråkarna för den "nya" teorin om trädens naturliga försvarsystem som företräddes ffa av Alex Shigo. Trädkirurgin var redan då en väl utarbetad och etablerad teori om att träd kan behandlas med renskärning av det beskurna området, lacbalsam och dränering. Man kan säga att det då var den vedertagna skolan om hur träden skulle behandlas. För att få slut på ordkriget gjordes helt sonika ett expiriment där metoderna för båda teorierna testades. Utvärderingen av experimentet som gjordes ett par år senare var otvetydligt. Trädens läkeförmåga blev klart bäst på de träd där grenkragen hade respekterats ingen påstrykning av lacbalsam hade skett. Oberoende av detta gjordes systematiska observationer och dokumentationer av tidigare gjorda trädbeskärningar för de olika metoderna. Resultaten där var också entydiga. Teorin som trädkirurgin försvann fullkomligt, men tyvärr finns det företag som idag vill lura folk på pengar genom att sälja sårförslutningsmedel som är fullkomligt värdelösa trots att de i studier visat sig helt verkningslösa.

Kontentan: För att undvika partiskhet vid utförande av experiment publiceras vetenskapliga experiment så att andra personer kan upprepa experimenten. Tillräckligt många experiment kan på så sätt bekräfta eller falsifiera en teori. Det är det som skiljer vetenskap och fördommar...