Vi funderar på att gifta oss borgeligt av juridiska skäl. Vi är båda av den åsikten att vi inte tror att vi skulle älska varandra mer för att vi förlovar oss eller gifter oss. Men om vi uppfattat det rätt så är man mer skyddad som gift än som sambo, om den andre skulle avlida.
Vi ska behålla våra namn som det ser ut i dag, och vi kommer nog inte ens tala om det för släkt och vänner(?). (jag vet att det låter oromantiskt, men vi älskar varandra ändå! )
Är det tingsrätten man vänder sig till då? Kostar det något med en borgelig vigsel?

Jag tror det är kommunen du ska prata med.
Kolla på deras hemsida.
Hos oss är det i alla fall gratis.

Tycker det låter skittråkigt! Att vara gift är nånting man ska vara stolt över och inte smussla med! Och varför skulle ni inte berätta för nån, skulle ni skämmas över att vara gifta? Det låter precis som ni tycker det är fult att vara gift, det gör mig ledsen.

Man kan älska varann utan att vara gifta och inget säger att man älskar varann mer för att man gifter sig, det håller jag med om men det låter precis som ni tycker tvärtom, att man skulle älska varann mindre om man gifter sig eller förlovar sig.

Och att bara gifta sig för pengars skull (arv) tycker jag låter väldigt ....finner inte ens ord Tycker man inte giftermål är mer än så så tycker jag likaväl man kan låta bli och skriva testamente istället!

Från en som tycker giftermål är en vacker sak och jag är väldigt STOLT över att vara gift!

Min mor och tusentals andra svenskar gjorde det, när ny änkepensioslag infördes.

Det finns massa sambo-kvinnor, även med barn, som blivit utan bostad och annat efter skildsmässa eller plotsligt dödsfall.
Ett känt exempel: Göran Kropps sambo, fick lämna deras bostad,
hans släktingar tog deras gemensamma bostad.
Finns hur mycket exempel som helst.
Det är verkligen inte fel att gifta sej för pengarna!

Helt korrekt, klokt beslut.
Ni ska skaffa "Intyg om hindersprövning/vigsel" på Skatteverket och beställa tid i Rådhuset.
Vi pratade om det på måndag och gifte oss på lördag, om jag minns rätt.

håller med där...gift er av den orsak ni finner bäst och på det sätt som passar er...
lycka till

Det kanske är så att dom inte ska berätta för släkt och vänner i förväg för att dom vill ha en enkel ceremoni utan ståhej.
Det är inget konstigt med det tycker jag.

Sen vad gäller att skriva testamente så är det inte heltäckande.
Att man gifter sig för att skydda varandra ekonomiskt vid ett eventuellt dödsfall är väl en kärlekshandling.

Ju större bröllop ju mer älskar man varandra ... eller?
Det resonemanget förstår jag inte alls.

Våra släktingar fick läsa om det i tidningen dagen efter.

..och våra fick läsa det på vykorten från Prag (vi gifte oss borgerligt på flygplatsen innan semesterresan)
Bara de närmaste har fått reda på det via vykort, övriga har fått se att jag har två ringar själva

Det finns annat som kan inträffa än dödsfall. Den fantastiska kärleken kan faktiskt övergå i hat och många är de fall där man inte haft ordning på vad som är mitt och ditt och där ena parten både blivit övergiven och blåst ekonomiskt. Sambolagen finns, men man måste t ex skriva om undantag från den om t ex ena parten betalat för lägenhet med lån o d.

Så - mycket vettigt Leia! Lycka till!
caprifol

Lycka till Leia!

Att gifta sig borgerligt tycker jag är helt rätt om man nu inte är religiös
eller annars går i kyrkan....och även om... så är det ett fullgott alternativ.

Helt riktigt... sambos lever på osäkrare mark än gifta.
Det enda sättet att helgardera sig är giftermål,
men ni måste ändå ta en titt på vem som står som förmånstagare i t.ex livförsäkringar.

Gemensamma barn blir automatiskt förmånstagare,
men det kan resultera i att om den ena föräldern dör
så har den andra kanske inte råd att bo kvar i huset
eftersom h*n inte har ekonomi att ensam betala lånen.

Fackföreningarna brukar kunna ge bra info om hur det ligger till
med olika försäkringar, likaså banken.

Då var vi faktiskt lite hyggligare än så
Vi ringde i alla fall på kvällen och berättade.

Självklart blir det ingen hemlighet EFTER vi har gift oss, men som någon skrev vill vi inte ha en massa stohej med svensexor och möhippor, vi vill heller inte ha någon stor fest, och vi vill inte ha presenter.

Jag tycker inte att det är FULT att vara gift, men det betyder faktiskt inget för vårat förhållande om vi är gifta eller ej.
Vi har redan ett testamente som skrevs innan vi fick barn, men nu är sitsen annorlunda. Om någon av oss dör så ärver sonen oss, det skulle då innebära att eftersom han inte är myndig skulle en överförmyndare tillsättas för halva bohaget och tillgångarna. Vi vill inte ha det så, den som blir kvar vid ett ev. dödsfall vill kunna bestämma över våra tillgångar själv utan någon utomståendes inblandning.

Precis tvärtemot Fru berglund så tycker jag att det låter väldigt rätt att bara ha det för er själva om ni nu känner för det.
Det är ERT äktenskap och det rör egentligen ingen annan än er.

Borgerlig vigsel kostar inget.
Med rätt förrättare kan ni också utforma vigseln hur ni vill och hålla den på den plats ni vill.

Då ber jag om ursäkt att jag missförstod. På dig lät det precis som att det skulle vara hemligt sen också, att ni inte skulle berätta alls att ni gift er.

Att man vill gifta sig borgerligt och utan ståhej respekterar jag helt.

Anita Gg - Nej, man älskar knappast varandra mer med ett stort bröllop och det var inte min åsikt heller. Själva hade vi ett litet bröllop med 30 gäster, bara familjen och närmaste vännerna, de vi älskar mest ville vi självklart dela vår stora dag med. Att andra inte vill det är deras ensak men personligen skulle jag tycka det var väldigt tråkigt om t.ex. min syster eller en nära vän gick och gifte sig utan att jag fick vara med på bröllopet. Presenter, möhippor m.m. kan man faktiskt undanbeda sig om man allvarligt inte vill ha sånt.

För oss är det skillnad på att vara gift och inte gift...jodå, jag kan ärligt säga att jag älskar min man liiiiite mer nu när vi är gifta men fråga mig inte varför för det kan jag inte svara på...känns nog lite mer som vi "hör ihop" nu

Leia - har ni barn så förstår jag ert resonemang angående arv osv. Barn komplicerar ju såna saker ytterligare, hur underbara de än är

Lycka till hur ni än gör!

Och du, det är underbart att vara gift och få kalla sig FRU även fast det kanske kvittar för dig

Det är lika komplicerat även utan barn, om man inte är gift och den andre plötsligt försvinner. Många har fått lämna både bostad och annat efter 30 års samliv. Sambolagen är något som lurat många (det har diskuterats här förrut).

Vi gifte oss också borgerligt. Vi vigdes i rådhuset i Falun under Folkmusikfestivalsveckan. Vi var där med några musikaliska kompisar och lyssnade på musik hela veckan. Dom fick reda på att dom skulle vara vittnen 2 timmar innan vigseln. Sonen och mannen i familjen komponerade i all hast en bröllopsmarsch till oss, så vi tågade in i rådhuset till nyckelharpa och gitarrmusik. Min kompis storgrät för hon tyckte det var så vackert. Sen sjöng dom 2 låtar under vigseln också.

Efteråt ringde vi runt till alla andra kompisar och berättade vad vi gjort. Jag bytte heller aldrig efternamn. Vi tyckte det var ett jättemysigt bröllop och vi ångrar oss inte.

Lycka till!

Vi hade inte ens vittnen, utan Rådhusets personal ställde upp.

Det känns som om några här tycker att man kastar skit på det de värderar högt, bara för att man inte har samma prioriteringar - DET känns trist. Bara för att man inte kör hela racet med kyrka, klänning, gäster, etc behöver ju inte det betyda att det "bara (!) handlar om pengar"?!!!!! Var och en gör som den vill av sina egna skäl. Den anmärkningen gjorde MIG riktigt ledsen.

Jag gifter mig nästa onsdag. Det blir bara jag och min man eftersom vi varken har råd eller lust att göra på något annat sätt. Vi gör det för att vi vill leva med varandra och befästa det inför varandra - ingen annan. Vad gäller att det bara skulle handla om pengar så är det faktiskt att visa kärlek det också - att se till att det finns en trygghet med pengar och boende för ens partner om det händer något!

Vi gifter oss på kommunalkontoret och det kostar ingenting för den som är skriven i kommunen. Varför uppfattas ett enkelt bröllop som att man "smusslar", förresten?

Nu vet jag i alla fall att det finns minst EN som tycker att det jag såg fram emot är "trist", "oromantiskt" och "bara handlar om pengar"...

en konfunderad
Kakaduan

det finns dom som vill betala 100.000 på ett bröllop och dom som vill lägga pengarna på något annat.
det enda ni har gemensamt, är att ni blir gifta.
kyrkligt med pompa och ståt, eller borgerligt...det väljer man själv.

glädjs åt ditt bröllop på onsdag och lycka till

Grattis Kakaduan!
Jag tror ändå att du överreagerar, ingen kastar skit.
Även de som älskar stort romantiskt rosa bröllop
ska få behålla tron på det - även om hälften skiljer sej...

Kärleken är det viktigaste, och om det är det som är er anledning har ni världen bästa anledning att gifta er.

Grattis kakaduan och håll honom nära dig, krama honom ofta och när du inte kan krama tänker du en kram åt honom.

Den dagen jag kallar mig FRU finns inte, hur gift jag än är! Skulle kännas som om jag vore en gammal tant om jag titulerade mig så . Jag vill behålla mitt eget namn för det är JAG, byter jag namn känns det inte riktigt rätt tror jag.
Skulle dock vara enklare att ha samma namn i familjen, men sonen-som har mitt namn- tvärvägrar också att byta! Skulle eventuellt kunna tänka mig dubbelnamn dock....

Men det är jätte bra att det känns bra för dig att kalla dig FRU, det menar jag ärligt, för vi är alla olika!

Grattis till Kakaduan förresten!

Taj, så sa jag också.
Jag sa också att jag aldrig skulle gifta mej - och mycket annat.
Men jag har faktiskt aldrig ångrat namnbyte, för det är ganska enkelt att ha samma namn i hela familjen, slippa förklara för ungarna, varför man heter olika... Familjen kan ju även ta kvinnans efternamn.

Jag fixar inte alla vänner, som har hur många namn som helst, en del har långa dubbel-namn, jobbigt att skriva julkort... Ibland känns det nästan löjligt med alla dessa långa dubbelnamn och olika namn på varje familjemedlem, inklusive hunden..

Har svårt att förstå varför det skulle vara så hemskt att byta efternamn? Det kanske bara är jag som är lite trögtänkt, men jag tycker inte det är så förfärligt. En sak till man kan dela, det är väl trevligt?

Jag tror att ni kommer att få en fin dag Kakaduan.
Det hade i alla fall vi.
Bara vi två, prästen och 2 vittnen från kyrkan.
Det är som sagt för varandra ni ska bekräfta eran kärlek och inte för nån annan.

Lycka till nästa onsdag

Min svägerska och hennes man gifte sig borgerligt i mitten av augusti. Det var bara dem, vigselförättaren samt vittnen. Festen hölls 10 dagar senare. Hon har dubbelnamn medans barnen har pappans namn.

Lycka till nästa vecka, Kakaduan.

Personligen så skulle jag nog välja dubbelnamn den dag om/när vi gifter oss. Det beror på att både jag och min mans efternamn inte är så vanliga.

Det finns alternativ.
Man kan som sambo skriva testamente mellan varandra. Som jag förstått det kan man där täcka in allt.
Hos tex försäkringsbolag kan man fylla i en blankett för efterlevandeskydd osv.
Detta är alternativ till en vigsel om man kanske innerst inne inte vill ha vigsel.
Bla FONUS hjälper till med testamente - inte bara då det gäller begravningar.

Lycka till och gör det som känns bäst för er två.

Testamente funkar bara, om ingen av partnerna har barn.
Vem är "Närmast anhörig", om man inte är gift...?

Kryssa för "Efterlevnadsskydd" är mycket dyrt, finns billigare alternativ.

Vi har också ovanliga efternamn båda två - men ibland får man välja.
Ska era eventuella barn ha trippelnamn, när de gifter sej?

Aldrig att jag skulle kalla mig fru.... låter definitivt som man vore hundra plus

Nej jag har ett förnamn och det vill jag kallas.

Lycka till Kakaduan och alla andra som skall gifta sig...
var ni gör det är av mindre betydelse.
Kärleken är viktigast.

Kallar du dej för lilla fröken då??

Man kan gifta sig i tingsrätten, det gjorde jag och min man. Vi hade de vuxna barnen som vittnen. Det var faktiskt riktigt mysigt, med tända ljus och en riktigt högtidlig domare som höll ett litet egenkomponerat tal till oss.
Det kostade ingenting.
Lycka till, Leia!

Lycka till till Kakaduan med!

Jaaa ... är ju sååå liten

Faktiskt tror jag inte att jag någonsin använt "fru" i något sammanhang.

I Uppsala är det tingsrätten du vänder dig till om du ska gifta dig en vardag, stdshuset på lördagar.
Du ringer stadshuset, kommunens växel och bokar tid.
Sonen kan bara ha dubbelnamn om ni har olika efternamn.
Jag hade dubbelnamn när vi gifte oss, Elle hade det sen förut hon är född innan vi gifte oss.
När den yngsta föddes ville vi att hon också skulla ha samma dubbelnamn men det gick inte eftersom vi var gifta då.
Vi överklagade ända upp i länsrätten men fick avslag.

Nu är det här några år sedan, men jag tror inte namnlagen är ändrad på den punkten.

Sonen har mitt efternamn nu, om jag väljer dubbelnamn om vi gifter oss, kan han också få dubbelnamn då, om det sker i samband med vigseln?

Stackars son.... Vad har han att göra med din nye äskare? Inget väl?
Eller kanske den blivande maken är pappan??
Barn med dubbelnamn! Varför kan ni inte bestämma er?

Det är ingen ny älskare, det är hans pappa.
Det är väldigt vanligt med barn som har dubbelnamn nuförtiden då så många inte är gifta. De väljer då att låta barnen få bådas namn. Men jag håller till viss del med dig Hannele att det är krångligt med dubbelnamn, och därför kommer det förmodligen inte bli så, men jag bara undrarde pga av det Netave skrev.
Jag själv har dessutom ett långt förnamn så jag vet inte om jag "orkar" ha ett dubbelnamn själv. Behöver fundera på det ett tag till....

Han kan bara ha dubbelnamn om du ändrar ditt efternamn, dvs om du har makens efter ditt nuvarande, som då blir mellannamn.