Har ni några tips på hur man kommer ur en depparperiod...vet ju att livet går upp o ner, men så här länge har jag inte varit med om förut.
Har varit ute o handlat kläder inför hösten tänkte det skulle hjälpa...har varit på spa behandlingar o sköna stunder för kroppen...men det hjälpte inte...går omkring med en inre ångest som inte vill släppa

Tacksam för alla tips...

Nåt speciellt som ger dig ångest? Går orsaken att förändra?
Saknar du något i ditt liv? Kan du jobba aktivt för att komma ur den saknaden?

Några frågor jag ställer mig när livet bär neråt.

En pratstund med en vän lyfter mig.

"Sinnesrobönen" är också tänkvärd:

Ge mig Sinnesro att acceptera det jag inte kan förändra,
Mod att förändra det jag kan,
och Förstånd att inse skillnaden.

Den bönen var bra den lånar jag med mig.

Det där med deppighet är inte enkelt. Normalt sett har jag inte några större problem med det i varje fall inte lång tid så jag är nog inte den rätta att ge råd. Kan bara säga hur jag gör när jag känner mig deppig, jag går och går i skogen utan mål och utan tidsbegrepp alls, tänker och funderar medan jag går oftast tillsammans med hunden min och när jag hör fåglarna sjunga igen då är det dags att gå hem, då är tankarna rensade.
Men det är som sagt långt steg mellan mina korta depparstunder och att ha det under lång tid.

Nej, det är inte lätt.
När det gäller småsaker (?), bestämmer jag mej för att jag inte lägga energi på dem.
Stora saker hör livet till och då behöver man någon att prata med.

Jag tar fram cykeln och trampar hårt och intensivt, då brukar det komma andra tankar, eller om det är lungn och ro som man längtar efter, då är metspöt en bra avkoppling.

Jag brukar gå lös på säcken, om det är frustration och ilska jag bär på. Slå riktigt hårt och länge på något brukar hjälpa då. Men är jag ledsen och orolig brukar jag prata med maken, det känns alltid bättre om man vädrat ut lite.

Dessutom brukar han vara så gullig och pyssla om mig om jag är ledsen, och det är svårt att fortsätta vara ledsen då

för mig gäller levande ljus gärna med vanilj doft eller liknande en bra bok, träffar vänner, sätter mig vid vatten, plockar svamp....
vill jag gråta så gör jag det hejdlöst en stund sen brukar jag undra vad jag gråter över...
men det viktigaste är nog att försöka komma på om det gäller nåt speciellt eller om det är att tex hösten är på väg..

Tack alla söta rara...läser o suger i mig här

Samtalskontakt...

Snälla Ophelia..............
kan du inte "moona"? Så vi får skratta lite.................

Inget råd har jag att komma med... utom så klart att ha någon att prata med
det tror jag är A och O.

Själv är jag förskonad från sådana perioder och är oändligt tacksam för det.

Hoppas att det ordnar sig så att du snart mår bättre

Jag brukar prata med någon vän som kan få mig på gott humör.

Är det längre perioder är nog samtalskontakt en bra idé...kanske du har för låg serotoninhalt och behöver medicinera? Annars kan du ju alltid äta en massa choklad, det innehåller också serotonin.

Nästan alla människor hamnar i minst en djupare och längre depression någon gång i livet, och nästan alltid är det något konkret, en förändring, som utlöst den. Det är viktigt att fastställa vad det är, men en depression går inte över genom att man tar bort/fixar till problemet, då hade det inte haft ett kliniskt namn.
Oftast måste man faktiskt ta till en terapiform, vare sig det är samtalsterapi, målning, yoga eller något annat. En tillfällig shoppingrunda eller resa löser oftast inget, det krävs ett regelbundet andningshål/utsläpp under en tid.
Tyvärr väntar de flesta alldeles för länge med att ta ordentligt tag i dessa problem, eftersom man hela tiden tror att det snart går över, eller för att man är rädd för, inte tycker sig ha råd eller inte tror på terapi.
En depression kan vara allt från 2 veckor till ett fåtal år. Kortare anses bara vara en normal formsvacka, längre då kan det röra sig om klinisk eller kronisk depression. Hoppas det inte rör sig om en depression och att du kan få förnyad kraft av att ta extra hand om dig själv! Men om himlen förlorat sin färg, blommor sin doft och du inte kan känna glädje längre - då tycker jag att du borde gå och prata med din läkare i första hand. Lycka till!

Den här typen kan väl göra det istället?!


Skulle ju säga också: Maudan, jag hoppas du blir mer uppåt snart. Massor med kramar!

Nu vet jag ju inte bakgrunden till Din deppighet, men själv är jag sån att jag alltid blir låg höst och vinter. Jag har lärt mej att det blir bättre framåt våren och att det bara är att försöka härda ut.
Är lite sugen på att pröva ljusterapi och kanske slippa vinterdeppet,
Birgit Ek

Jag svarar bara för mig själv här och ger inga goda råd eftersom jag inte öht. känner frågeställaren.

Men ...

Jag vet av min egen erfarenhet att det som hjälper mig mest ur "mörka" perioder är att sysselsätta mig med nåt kreativt, skapande ... t.ex. att jobba i trädgården, måla, koka marmelad, skulptera, drömma mig bort i frökataloger, hugga ved, designa ett spektakulärt hönshus ... vad som helst som kräver lite fokusering, distraherar en från det "mörka" och dessutom ger ett resultat som man kan vara stolt över efteråt.

Meningslösheten är människans värsta fiende. Nästan alla människor mår bra av att känna att dom skapar nåt. Dessutom blockerar det ångesten under tiden man håller på ... med vad man nu håller på med.

Det är ingen tillfällighet att så många människor mår dåligt i Sverige idag.

Att sitta och mysa med ljus och känslosam musik ger mig panikångest inom 5 röda.

Att korka upp en låda billigt spanskt och surfa på Odla m.m. tills man trillar av stolen hjälper för stunden ...

Hoppas du hittar ditt sätt att må bättre Maudan !!!

Tack alla som skrivit i tråden...har läst o känt efter vad det är som göra att jag mår skit just nu....har förstått att jag nog måste rensa bort alla energitjyvar som tar men inte ger nåt...ska stänga min dörr o ta hand om mig själv...inte alla andra.

Tack allihop

Bra idé Maudan! Ibland måste man faktiskt tänka på sig själv...och det kanske är dags att nån tar hand om dig lite!

Så rätt du gör... låt ingen snylta på dig.
Massor av varma kramar skickar vi

Bra! Tänk på dig själv och bry dig inte om "energitjyvarna"
Det kan vara så vissa perioder i livet att man får för många "tjyvar" i umgänges kretsen och det kan gå bra ...............ett tag. Sedan är man så tom på egen energi så att man måste "ladda"
Kanske du har någon "glädje spridare" i närheten ?
Umgås i så fall med h*n. Så kan det gå snabbare att "ladda" batterierna

Ok då










( )( ) *bredrövad....sitter stadigt*

Jag har heller inga råd att ge dig maudan. Fast jag önskar at jag hade.
Men alla måste hitta sina egna vägar, och " min väg " är förmodligen
inte din väg.

Själv " går jag in i mig själv " och sysslar med det jag tycker bäst om
att göra. Lite grann åt det hållet som Gurkan pratar om. Efter ett tag
så upptäcker jag att jag mår "bra" igen.

Kanske är det så att du slösar allt för mycket energi på alla andra och
helt enkelt glömmer bort att du måste ha ganska mycket kvar till dig
själv också, för att vara den där maudan som du vill vara.

Sköt om dig maudan och massor med kramar från mig.

Tack för att ni finns

Kanske du skulle kunna ägna dig åt nåt för att hjälpa personer som inte har det så bra.
Gamla, sjuka, handikappade ... what ever.
Jag tycker man mår bra om man känner att man behövs

Energitjuvarna kan du stänga av tills vidare. Håller jag med övriga om.

Bra att du kom till insikt med vad det är som trycker ihop dig.
Känner igen din situation så väl, har själv hamnat där några gånger - man är väl för snäll...
Alldeles rätt att du säger Stopp! nu och lägger energin på dig själv. Sköt om dig gumman och stor på dig.

Om du har möjlighet till kurs i avslappning bör du prova det.
Det har en otrolig inverkan. En person leder det hela och den kurs jag gick fick vi ligga på liggunderlag- tända ljus i lokalen - rogivande musik.
Qui-gong den lättare varianten är också rogivande.
Det gäller också att förstå kroppens signaler. Inte dra ut på det för länge.
Ju snabbare du kan få hjälp - ju snabbare går det att läka.
Tveka inte att kontakta sjukvården och prata igenom det med en sköterska eller läkare. De vet sedan hur ni ska gå vidare. De märker i samtalet hur djupt det sitter.

Om det tar emot att ringa läkare - kanske har ni sjukvårdsrådgivning i ert Landsting. Den är suveränt bra-kunnigt folk och inte minst förstående.

Lycka Till

ägna dej åt härliga promenader i skogen....det är underbart just nu att bara ströva runt och filosofera lite.

unna dej något gott och tänk bara på dej själv ett tag.
ta härliga bad och pyssla med kroppen..
det hjälper mej, när jag deppar ihop, då gör jag mej oanträffbar för alla tjyvar och sköter om mej själv bara
lycka till

Jättetråkigt att höra, Maudan.... du som brukar vara så sprudlande...

Men jag vet hur det känns... separerade själv förra sommaren, och vet att det tar sin tid att hitta tillbaka till livet... Det går sakta men säkert, och upp och ned igen...
Vet att det är oerhört viktigt att lyssna till sig själv, och att inte ignorera detta. Då snarare skjuter man problemet framför sig...
Känner man att det är tid att sätta sig själv i första rum, gör det! Strunta i alla "måsten"...
Vill man prata med någon, vare sig det är vän eller terapeut, då ska man se till att göra det.... inget att skämmas för...

Tror det viktigaste av allt är just att veta i grunden varför man är inne i en deppig period... vet man varför, då är det temporärt... det kan gå lång tid för det, men slutligen så kommer man ut på andra sidan igen... förhoppningsvis vis av det som skett...

Om man å andra sidan inte vet varför man är deppig, utan man helt enkelt tappat livsgnistan, då ska man absolut prata med någon proffesionell om detta problem...!

Hoppas att få både se och höra den "riktiga" Maudan snart igen... !

Tillåt dig att vara deppig och tycka livet är pest
Tillåt dig att gråta
Försök inte rycka upp dig
Lev i den känsla du har nu, när du kommer på saker att förändra så gör det, men låt det ta tid.
En vacker dag skiner solen i ditt hjärta igen.
och du ät choklad, massor om du gillar det