Tabletterna som gjort att jag iaf kunnat gå, men är dom också orsak till mitt förvånande höga blodtryck?????
Som tur är har jag en läkartid på måndag, då ska jag nog försöka reda ut det här.

http://www.expressen.se/index.jsp?a=682194

jag tänker fortsätta äta voltaren när jag har ont i ryggen, finns inget bättre värken går snabbt över om man börjar knapra i tid...
och därmed behöver jag inte äta så många av dem innan värken är knäckt.

Diklofenak fick jag när korsbandet gick av i knät, jag som har haft högt blodtryck och ätit blodtryckssänkande sen 20 års-åldern.

Dottern som är reumatiker fick Vioxx när den kom, men slutade efter ett tag att ta den då hon fick hjärtklappning och inte kunde sova.
Sen kom larmrapporterna.

Efter att ha läst den artikeln skulle jag bytt till en tablett med annan verksam substans...

Voltaren, Diklofenak och Eeze är en och samma medicin.

Jag har tagit den i perioder... inte långa
men har inte känt av biverkningar.

Men man vet ju aldrig... jag såg i Aftonbladet i våras att en av
mina dagliga mediciner har dödat ett antal människor.
Inte för att jag var rädd att jag skulle dö,
men senaste året då jag tog den starkare sorten
hade jag varit konstant hes och hade väldigt tungt att andas varje dag
viket gjorde att jag fick ta snabbverkande luftrörsvidgande upp till 5 ggr/dag.


Vid mitt senaste besök (i maj ) hos specialisten bad jag att få byta ut
den medicinen mot en annan.
Skillnaden var/är som mellan natt och dag
och jag behöver sällan luftrörsvidgande.

Så... ibland är blaskorna bra att ha

Tilläg... läste just på SVT, sida: risken att drabbas av astmarelaterad död mer än trefaldigas om man använder min nuvarande också

Ja, ja... en får väl se

Jag har ju fått Voltaren i många år, stolpiller eftersom jag inte tål tabletterna men slutade fär några år sedan eftersom jag fick så många biverkningar.

Har under årens lopp knaprat i mig flera olika varianter av coxider (Vioxx, Bextra, Celebra) och de hjälpte bra. Kände inga direkta biverkningar heller. När dessa förbjöds bestämde jag mig för att sluta med samtliga värktabletter för en period och inte heller ersätta med t ex Voltaren. Hade ett rent ..... men har nu "vant" mig och tänker fortsätta så - tror jag om jag kan. Värken försöker jag lindra med sjukgymnastik, yoga och meditation och inte minst anpassat levene- men så är jag ju pensionär och har tid till det.

Kan du det så är ju mycket vunnet. Jag skulle ju inte kunna gå eller röra mig utan tabletter. Men hellre en för lite än en för mycket.

Jag hatar allt vad medicin heter men är tyvärr tvungen att äta den om jag inte vill vara ett vårdpaket eller ligger dygnet runt i sängen.

Tyvärr skriver ju läkarna ut alldeles för mycket medi´cin. Min husläkare har så sina problem med mig när han skall övertyga mig att just den medicinen skall jag äta.

Elisabeth

Läste den relaterade artikeln om Gun som var tvungen att äta Voltaren för sin fibromylagi.

Man blir förvånad att fibromyalgipatienter får sådana rekommendationer fortfarande. Voltaren löser ju bara värken kortsiktigt ( 4-6 timmar) men ökar problemen men fibromylagi på lång sikt. Så egentligen är det en felbehandling.

Anti-inflammatoriska tabletter släcker ju cirkulationen i musklerna och en fibromyalgiker behöver ju ökad blodcirkulation i stället. Det är ett enögt sätt att behandla ett symtom i stället för en orsak.

Jag har en arbetskamrat som fick diklofenak utskrivet samma dag som den här artikeln stod i tidningen. Hon knorrade lite inför läkaren men han hade väl svarat att det mest var farligt om man hade "fel" anlag...

Min arbetskamrat hade en inflammation i musklerna - därför fick hon tabletterna. När jag i somras hade en muskelinflammation gick jag till en kiropraktor som "låste upp mig". Han sa att om jag hade gått till läkare hade jag fått smärtstillande och därmed kunnat belasta musklerna trots att det fanns låsningar vilket hade förvärrat tillståndet. Nu blev jag bra utan mediciner.

Min arbetskamrat valde att inte gå till kiropraktor eftersom hon har en bekant som fick hjärnblödning efter besök hos kiropraktor.

Visst är det sant att vi människor kan reagera olika på mediciner.
Jag tog under flera års tid Doloxene (först Distalgesic) utan svåra biverkningar.

Maken tog 1 Distalgesic när han hade skadat handen svårt,
han blev riktigt dålig... nära kollaps.
Doktorn sa att han aldrig någonsin får ta den medicinen....
kunde vara direkt livsfarligt enl. honom.

Visst var det så att du har fibromyalgi, eller minns jag fel? Om jag inte minns fel, vad får du för behandling? Min svärmor har fibromyalgi och hon äter en massa muskelavslappnande tabletter och smärtstillande tabletter med varningstriangel på. Knappast något som hjälper i längden.

Und vad tycker Du att man skall äta med fibromyalgi? Eller göra?

Har testat det mesta men ingenting hjälper, förutom vaccinet men det är slut.
Och när värken är som värst då behöver man något

Elisabeth

Jag har varit utan mina tabletter en vecka nu och märker märkligt nog ingen försämring.
Har dock fortsatt med Artrox som vanligt.

Angående fibromyalgi.... Ja jag har haft det i tjugofem år. Det kom i samband med en influensa. Nu har jag inte bara fibromyalgi. Det sitter två skadade nackkotor. Ett stelt rörligt parti mellan skulderbladen fyra taskiga ländkotor och överrörlighet i bäckenet med både äkta och falsk ichias som följd.

Och så all denna punktvärk i musklerna också. Jag märkte tidigt att alla inflammatoriska medeciner förvärrade muskelvärken på sikt. Likaså gör ju "för mycket rörelse ont". Men stillasittande gör saken ännu värre. Hela sjukdomen är ju lite av moment 22 och kan kännas rätt hopplös.

Likaså har överviktsproblem också förvärrat min muskelvärk.

Alla är inte som jag och alla är inte hjälpta av samma sak förmodligen. Och ibland kanske man är hjälpt av en viss sak fast den förvärrar något annat.
Tex. så har jag nu sedan i höstas varit tvungen att äta ibumetin för värken i knät och ganska hög dos också. Tyvärr så förvärrar det fibromyalgin även om värken i knät är bättre.

Det som varit till stor hjälp för mig.

Jag har konkakt med chiropraktor. Det blev vändningen i mitt liv så att jag åtminstone fick lite hopp och ville fortsätta kämpa på. Han låste upp nacken och gjorde det stela partiet mellan skulderbladen rörligt igen.

De muskelspänningar som fanns där släppte alltså och det har minskat min värk i nacke, axlar och bröstrygg med 50%. Allt som minskar blodcirkulationen ökar fibromyalgin. Muskelspänningarnan som fanns av låsningen gjorde att de fibromyalgiska symtomen man ofta har i det området förvärrades.

Likadant har det varit med låsningar i bäckenet. När man har normal funktion så får musklerna förbättrad cirkulation.

Tennisarmbåge och tillhörande ömma punkter i underarmarnas muskler nära armbågen. Tennisarmbågen har chiropraktorn lärt mig behandla själv med triggerbehandling. Det kombinerar jag så med ett cirkulationsstimulerande liniment. Både maken och jag har tennisarmbågar. När vi gör triggerbehandling på honom och sedan smörjer med zon eller annat som släcken ner cirkulationen så har han ändå besvär dagen därpå. När jag lyckar övertala honom om linimentet (som svider som attan och hettar) så är han besvärsfri dagen därpå.

Själv lider jag gärna i trettio sekunder och tar linimentet. För effekten är mycket bättre. Samma liniment använder jag till de värsta värkfläckarna i stället för värktabletter.

Vanlig massage. Problemet är bara vem som skall massera. Det är alltid suveränt. Man skall passa sig för misshandlande massörer utan de måste vara lyhörda.

Och så det där med rörelse. Man kan ju inte röra sig som andra. Och man kan inte göra ett motionspass som andra, för dagen därpå så önskar man ju att man vore död i så fall.

Själv försöker jag med att röra mig lite och ofta. Jobbar lite, vilar lite rör mig lite, jobbar igen. osv.Varva rörelse och vila i små, små portioner hela tiden. Försöker hela tiden balansera och öka dosen rörelse.

Fast det som både irriterar mig och gläder mig är just att jag lagt om kosten. Jag har bantat i tjugotre år, stått på för lågt kaloriintag och ändå varit tjock. Jag har ofta beskrivit min muskelvärk förutom själva punktsmärtan som en förlamande trötthet och som om man ständigt hade mjölksyra i kroppen.

Sedan jag lade om kosten så minskar jag i vikt trots att jag äter 450 kcal mera per dag än jag gjorde förut. Det gör att den där förlamande mjölksyrakänlan helt enkelt har försvunnit. Jag har bränlse i musklecellerna igen. Fast punktvärken har jag kvar.

man har ju konstaterat att hos en fibromyalgiker så har många av de fina blodkärlen förtvinat i musklerna, musklerna är bleka och man har en sämre genomblödning.

Det har jag tagit fasta på och försöker på alla sätt att uttnyttja de blodkärl jag har till cirkulation. Jag blir aldrig frisk, men det här är mitt sätt att i alla fall försöka leva så bra som möjligt.

Men det är inte säkert att allt det jag gjort passar alla andra fibromyalgiker. Var och en måste koka sin egen cocktail av åtgärder som passar en själv.

mår du bra av dina mediciner, och inte ser biverkningar...så kan du fortsätta med dom.....

Angående fibromyalgi.... Ja jag har haft det i tjugofem år. Det kom i samband med en influensa. Nu har jag inte bara fibromyalgi. Det sitter två skadade nackkotor. Ett stelt rörligt parti mellan skulderbladen fyra taskiga ländkotor och överrörlighet i bäckenet med både äkta och falsk ichias som följd.

Och så all denna punktvärk i musklerna också. Jag märkte tidigt att alla inflammatoriska medeciner förvärrade muskelvärken på sikt. Likaså gör ju "för mycket rörelse ont". Men stillasittande gör saken ännu värre. Hela sjukdomen är ju lite av moment 22 och kan kännas rätt hopplös.

Likaså har överviktsproblem också förvärrat min muskelvärk.

Alla är inte som jag och alla är inte hjälpta av samma sak förmodligen. Och ibland kanske man är hjälpt av en viss sak fast den förvärrar något annat.
Tex. så har jag nu sedan i höstas varit tvungen att äta ibumetin för värken i knät och ganska hög dos också. Tyvärr så förvärrar det fibromyalgin även om värken i knät är bättre.

Det som varit till stor hjälp för mig.

Jag har konkakt med chiropraktor. Det blev vändningen i mitt liv så att jag åtminstone fick lite hopp och ville fortsätta kämpa på. Han låste upp nacken och gjorde det stela partiet mellan skulderbladen rörligt igen.

De muskelspänningar som fanns där släppte alltså och det har minskat min värk i nacke, axlar och bröstrygg med 50%. Allt som minskar blodcirkulationen ökar fibromyalgin. Muskelspänningarnan som fanns av låsningen gjorde att de fibromyalgiska symtomen man ofta har i det området förvärrades.

Likadant har det varit med låsningar i bäckenet. När man har normal funktion så får musklerna förbättrad cirkulation.

Tennisarmbåge och tillhörande ömma punkter i underarmarnas muskler nära armbågen. Tennisarmbågen har chiropraktorn lärt mig behandla själv med triggerbehandling. Det kombinerar jag så med ett cirkulationsstimulerande liniment. Både maken och jag har tennisarmbågar. När vi gör triggerbehandling på honom och sedan smörjer med zon eller annat som släcken ner cirkulationen så har han ändå besvär dagen därpå. När jag lyckar övertala honom om linimentet (som svider som attan och hettar) så är han besvärsfri dagen därpå.

Själv lider jag gärna i trettio sekunder och tar linimentet. För effekten är mycket bättre. Samma liniment använder jag till de värsta värkfläckarna i stället för värktabletter.

Vanlig massage. Problemet är bara vem som skall massera. Det är alltid suveränt. Man skall passa sig för misshandlande massörer utan de måste vara lyhörda.

Och så det där med rörelse. Man kan ju inte röra sig som andra. Och man kan inte göra ett motionspass som andra, för dagen därpå så önskar man ju att man vore död i så fall.

Själv försöker jag med att röra mig lite och ofta. Jobbar lite, vilar lite rör mig lite, jobbar igen. osv.Varva rörelse och vila i små, små portioner hela tiden. Försöker hela tiden balansera och öka dosen rörelse.

Fast det som både irriterar mig och gläder mig är just att jag lagt om kosten. Jag har bantat i tjugotre år, stått på för lågt kaloriintag och ändå varit tjock. Jag har ofta beskrivit min muskelvärk förutom själva punktsmärtan som en förlamande trötthet och som om man ständigt hade mjölksyra i kroppen.

Sedan jag lade om kosten så minskar jag i vikt trots att jag äter 450 kcal mera per dag än jag gjorde förut. Det gör att den där förlamande mjölksyrakänlan helt enkelt har försvunnit. Jag har bränlse i musklecellerna igen. Fast punktvärken har jag kvar.

man har ju konstaterat att hos en fibromyalgiker så har många av de fina blodkärlen förtvinat i musklerna, musklerna är bleka och man har en sämre genomblödning.

Det har jag tagit fasta på och försöker på alla sätt att uttnyttja de blodkärl jag har till cirkulation. Jag blir aldrig frisk, men det här är mitt sätt att i alla fall försöka leva så bra som möjligt.

Men det är inte säkert att allt det jag gjort passar alla andra fibromyalgiker. Var och en måste koka sin egen cocktail av åtgärder som passar en själv.

Jag tar inte längre Voltaren, slutade för 3 år sedan.

Men då blir det något annat. Och måste man välja mellan pest eller kolera ja vad väljer man då??

För att kunna ta mig ur sängen på morgonen ja då måste jag ta något på kvällen. Det är inte lätt men man vill ju inte heller vara ett vårdpaket eller?

Elisabeth

helt sant...jag tar mina piller...jag väljer koleran
jag tar dom för jag vill ha ett LIV och jag vill leva så normalt jag bara kan
det hjälper medicinerna mej att göra
inte voltaren då jag inte tål antiinflammatoriska medel...men väl både tiparol och dextofene

Och där ser man, Tiparol tål inte jag. Inte heller min sambo. Han fick det en gång för sin whiplash skada. Han mådde riktig pyton.

Precis som du skrev, man vill leva ibland och kanske göra något annat än att vara hemma och blir förbannad på sin kropp som inte vill som man själv vill.

Elisabeth

Självklart ska du göra det du känner är rätt. Det kan bara du avgöra. Men eftersom frågan kom upp så svarade jag på vad jag har gjort.

Bettson jag har gått med fibromyalgi ungefär lika länge som du.

Och det finns inte mycket jag inte provade med resultatet att plånboken blev tunnare och tunnare och andras tjockare och tjockare.

Nu är det så att jag också har en hel del andra besvär (RA, utsliten Nacke, Protes i axeln, Spondylolisthes, spinal Stenos, Problem med mage och tarm osv)

Kunde aldrig gå till en kiropraktiker, dom skulle bara fördärva min redan flera gånger opererade rygg ännu mera. Föreställer mig nästan hur skuvarna lossnar i ryggen

Man lär sig till en viss del att leva med värken. Men utan kunde jag inte gå och röra mig. Och då tar ja medicinen. Även om jag ofta för en kamp med läkaren om vad jag äter och vad inte. Många disskussioner har jag fört med mina läkare.

Voltare gav mig en hel del biverkningar. Men att det var voltaren märkte jag först när jag slutade med dom innan en ryggoperation och flera månader senare började igen.

Men sedan finns det ju också en del mediciner man måste äta för att dom är livsviktiga.

Men jag tror att det inte finns en medicin som inte har nackdelar.

Och fibromyalgien är ju så att ingen patient är lik den andra. Alla känner det på sitt sätt, nej på ett annat sätt.

Det mig hjälpte lite var vaccinet jag fick under några år.

Elisabeth

tror också att det är väldigt individuellt vad som hjälper....
alla har vi våra knep och preparat som ger oss om inte ett helt perfekt liv, men en fungerande vardag
alla sätt är bra, utom dom som är dåliga...och det känner man själv....
har testat kiropraktor och fick bra lindring där...men här sa plånboken stopp...man får som sagt välja...kan man inte få det bästa, får man ta det näst bästa....

Förstår dig så väl, när jag var som sämst så var jag uppe totalt två timmar på dagen. Låg på köksbänken och lagade mat för jag orkade inte stå och då var barnen små.

Men det är ju det här som är så stinkigt med sjukdomen fibromyalgi. Moment 22. Du får ont om du rör dig men ännu ondare om du inte rör dig.

Man får hjälp av medeciner som ger andra effekter på lång sikt. Och ingen annan patient är den andra lik. Och ingen dag för den enskilde patienten är den andra lik. Man gör en förbättring och ett framsteg som sedan slås ut totalt av en influensa tex.

Och som i ditt fall när det ligger andra hälsoproblem också bakom, så är det ju ännu mera låst.

Fast en sak sitter i mitt huvud. Jag var på ryggrehab långa varianten för tio år sedan. Ett antal smärtkroniker som de uttryckte det var i samma grupp. Hopplösa fall där inget annat hjälpte. Fast vi fick ingen som helst behandling annat är att de talade om för oss vad vi inte skulle göra. Mest tror jag att de ville ha oss där tillräckligt länge för att kolla om vi var så dåliga som vi sa att vi var.

I en broschyr från socialstyrelsen stod det några hurtiga ord om smärta som gjorde mig heligt förbannad. Enligt den författaren så skulle man inte klaga över sin smärta för ingen annan ville ändå ha den. Och försök inte finna orsaken till din smärta för det finns ingen, acceptera den osv. Jag var så arg så jag hotade socialstyrelsen att ställa till ett herrans rabalder om de inte drog in broscheren. Orden måste vara sagda av en idiot som inte någonsin har prövat på svår smärta.

Aldrig i helvete sa jag ( ursäkta språket ). Jag kommer aldrig att sluta leta efter något som kan göra mig bättre, för jag ger aldrig upp.

Och hittar jag något så delar jag gärna med mig av erfarenheten. För jag unnar alla som inte mår bra att kunna få må lite bättre.Och jag tycker man skall ta den hjälp man kan få oavsett vad det är tabletter eller inte tabletter.

Fast allehanda alternativmetoder som bara kostar pengar och som inte ger något resultat det aktar jag mig för. Lycksökare som försöker profitera på folks olycka det finns det överallt.

Självklart tycker jag att du skall ta dina tabletter om det är det som ger dig bäst lindring.

Men ge inte upp hoppet även om det känns hopplöst ibland. Läkarvetenskapen gör framsteg och man vet aldrig. Det kan ju tänkas att.................... Jag håller i alla fall tummarna för dig och hoppas

håller helt med där...ger man upp är det kört

Roar mig att skriva ibland.

Här är en rapp för en långtidsjuksriven.

Vi klöver behöver
det blir ju inget över
när räkningarna är betalda och betalda ska de vara
Vi vill ju också äta och vi vill ju ha nå gott
VI undrar så smått.

Om jobb vi kan få så har det inga höga löner
och ingen stor fallskärm, som hos vissa direktörer
Hallå fru Fortuna skynda dig att svara,
skicka nån miljon eller hundratusen bara.

Vad köper vi då för pengarna
kaviar och skumpa,
nej lyx för oss är en skön stol för vår rumpa
Tempurmadrass och kudde vi sova behöver
och det finns mycket annat om det blir nå klöver över.

den ska jag komma ihåg.....

Det var det dummaste jag hört!

Intressant diskussion. Har själv levt med nervsmärta med åtföljande depression och provat en del mediciner.
Kanske kan någon av mina erfarenheter vara nåt att prova för nån annan.
Som väl är mår jag mycket bättre nu och har inte nån dagligt tärande smärta.
Visst blir det bakslag- men det blir inte sängläge några veckor när man provat nån olämplig aktivitet-rörelse eller överansträngt sig öht.
Bra för mig har varit:
Kognitiv terapi via nätet - www.livanda.se - hjälpte mig bryta en ond cirkel.***
Utifrån den gör regelbundet avspänningövningar.
Feldenkreisbehandling. Hjälper mig att hitta styrkorna i min kropp.***
Ryggbänk - man hänger i den (använder inte längre)
Naprapat emellanåt - inte längre. Behöver inte.
Tempurmadrass.
Ormsalva. Liniment som inte luktar och inte irriterar.
V-kudde för att få optimal vila i sidoläge.
Att jag fick besked om hörselskada som jag ovetandes levt med säkert i hela vuxna livet. Medvetenheten om den gör att jag ändrat lite strategier och levnadsvanor. (hörselskador ökar risken för utbrändhet och hörselskadorna ökar hos kvinnor i arbetsför ålder förresten)
Rehbands tunna nackkrage i våtdräktmaterial.
Akupunkturbehandling ibland.
Kosttillskott via akupunktören. Gör att jag är piggare och sover bättre! ***
Psykodynamisk psykoterapi."Man vet aldrig var man hamnar" En resa för livet.***
Min egen envishet

I medicinskåpet står celebra, orudis för nödsituationer och några dundertabletter från ett spanskt apotek.
Starka "dövande" tabletter har jag spart några tomma
burkar av för att aldrig glömma hur det är när det är riktigt jävligt.

***= superbra!

Hälsn Helena

Det finns en och annan text till, vet inte om mi känner igen er. Den skrevs också för tio år sedan när jag var på ryggrehab. Det hade kommit ut en dam från försäkringskassan. Alla regler var ju rätt nya då och vi skulle få lite förtydliganden om vad som krävdes av oss i sjukförsäkringen.

Det tydligaste budskapet vi fick var att vi var tvungan att medverka i vår rehabilitering. Det var att slå in öppna dörrar tyckte jag , för vem vill inte må bättre. Fast då kom förtydligandet. Vi fick inte göra något som gjorde oss sämre.

På direkt fråga från en av deltagarna om familjen åkte med barnen på en fisketur och sittställningen i båten gjorde att man hade ont dagen därpå.
Fick man inte följa med på den fisketuren ändå? Nej blev svaret, man skulle stanna hemma för man skulle inte förvärra sitt tillstånd.

Nu var vi ju klassade som smärtkroniker och vi blir varken bättre eller sämre, vi mår kanske sämre efter vissa aktiviteter som är för mycket.

Då flög den lede i mig så jag frågade rakt på sak hur hon ställde sig till att vi hade ett sexliv. För inte var det som förr med nackkragar och kryckor och annat, inte så frekvent precis. Men var vi enligt försäkringskassans regler tvugna att avstå från det också för att det eventueltt kunde minska vår kvarvarande arbetskapacitet. Eller var det så att det räknades till de mänskliga rättigheterna att ha ett sexliv och att försäkringskassan inte fick ha en åsikt i det ärendet.

Damen gav inget svar och jag har fortfarande inte fått något svar. Fast då tillkom denna text skriven på lånad melodi av Mälarö kyrka.


Jag är väl som fågeln som inte kan flyga
och inte kan den sitta lugnt och inte kan den gå
Hur skall den då komma till andra sidan stranden
Jo den struntar i vad andra tror och flyger väl ändå

För smärtan den är ju våran entrebiljett
till de roliga saker som är andras födslorätt
Vi har vår stund i livet
det andra tar för givet
det njuter vi väl av fast på vårt eget sätt.




Så flyg bara ni som har ont, flyg som bara den


Säger Bettson som inte kan sova för smärtan i axeln.

fick en envis inflammation i båda knäna och fick en medicin som heter diklofenak biochemie. Den skulle tydligen vara bra...

Jodå det beror på hur man ser det... Jag brukar alltid läsa bipacksedeln. Efter en vecka kunde jag konstatera att jag hade var enda en biverkning som stod i bipacksedeln... De var de två värsta veckorna i mitt liv.

Mådde konstant illa, tappade aptiten totalt, fick ångest och panikattacker och blev fullständigt panikslagen när min sambo skulle gå ner i tvättstugan... Magen havererade och allt annat var skit...

När sedan läkare ville (6 mån senare) ställa mig på samma j-vla piller igen (inte samma läkare) slog jag bakut. Då har jag hellre kronisk inflammation i knäna sa jag... Läkaren slog upp en annan medicin som jag tog. Enda biverkningen jag fick var torr hals.

Diklofenak-mediciner aktar jag mig noga för.

Ciczi

Celebra skulle jag akta mig för. Det är en av dessa mediciner som några redan är borttagna.

Jag själv fick celebra för några år sedan men slutade snart igen pga biverkningar

Och ännu mera skulle jag akta mig för dundermedicin från Spanien.

Är det någon som har läst GT idag.

En kvinna som förlorada medevetandet 20 Minuter efter hon tagit Diklofenak.
Hon dog ju sedan men var det medicinen? det vet dom väl inte än.

Men man kan kan ju bli mörkrädd för mindre, när jag tänker efte rhur länge jag har tatt Voltaren stollpillar. Usch

Elisabeth

Det var länge sen jag behövde ta Celebra som tur är. Ibland måste man välja att ta en risk för att alternativet är så djävligt. Men långvarigt ätande av dem skulle jag helst vilja avstå.
Den spanska burken står där mest och skräms! Jag har fått dem av någon välmenande.