Nu är inskolningen över och efter nån vecka har nu gråten gått över också. Annars grät hon så när jag gick och det var ju inte roligt.
De senaste två veckorna skuttar hon bara ur skorna och vinkar sedan hejdå. Full fräs in på dagis efter att ha kollat tavlan i hallen där barnen hänger upp sitt foto när de kommer för att man ska kunna se vilka som är där.
När jag hämtade henne i måndags satt hon med en jämnårig liten tjej på en bänk, helt för sig själva. De bubblade på sitt egna språk, pekade och skrattade. I dag kom samma tjej springande när jag kom för att lämna min lilla.
– Titta, Astrid! ropade hon glatt och vinkade. Sen försvann de två iväg tillsammans.

Min lilla flicka har fått en kompis!!!

Vad skönt att det gått så bra..där ser du! Det är roligt för barn att få vara med jämnåriga och känna att de hör till en grupp. De har ju så mycket roliga aktiviteter också som det vore svårt att ersätta om man hade barnet hemma jämt.

Visst känns det härligt när ens barn fått egna kompisar!! Och även att det finns andra vuxna som blir viktiga för barnet.

Åhhh Man blir varm i lilla hjärtat av att läsa det du skriver...

Hääärligt att höra!

En liten bit ut i stora världen!