Vår lille son på 3,5 vecka vägrar helt plötsligt att sova själv! Fram tills nu har han vaknat var tredje timme på nätterna och ätit och sedan somnat om igen men nu vägrar han att sova såvida han inte får ligga i sängen med oss (och då somnar han bara efter att han har fått äta) eller somna i vår famn.

Klockan 8 får han kvällsmål och efter det lägger vi honom i sin spjälsäng och, som sagt, har det gått bra fram tills nu. Han vaknar efter 5 minuter och sedan måste vi bära honom i bärselen tills han somnar igen. Oftast vaknar han ganska snart igen efter att vi lagt honom i sängen igen. Han har även börjat på att sova dåligt om dagarna.

Jag kan tänka mig att det finns massor av kloka mammor här på forumet! Har ni några bra tips på hur vi ska göra för att få honom att sova själv i sin säng? Och framför allt somna själv i sängen?

förmodligen kommer du få rådet att tvinga ditt barn att sova själv.. annars blir han en tyrann....

och jag är defenivt ingen mamma.....

men LYSSNA på ditt inre...

vad som är rätt för den ene måste inte innebära att det är fel för den andre....

Jag var en av de som "visste" att barn skall sova själv... men efter 22år tror jag faktiskt att min fru gjorde rätt som tog upp vår dotter ....tröstade... pysslade... (det var nog jag som ville vara ifred..)


men givetvis VET man aldrig.....

Tack för ditt svar Gammelnalle. Vill då börja med att ändra till "Jag kan tänka mig att det finns massor av kloka mammor/pappor här på forumet!"

Jag hör till dom som har fått för mig att om vi håller på och plockar upp honom ur sängen och vyssjar honom till sömns varje gång han skriker så kommer han aldrig att kunna somna själv sedan! Därför känns det inte riktigt bra när vi bär honom till sömns varje gång men just nu vet jag inte hur vi ska få honom att somna annars...

När min dotter hade svårt att somna brukade jag trösta henne i sängen, hennes säng alltså. Klappa kinden, stryka håret, vyssja och småprata tills hon lugnat ner sig och somnade om. Stryka över ryggen var en favorit hos henne, det tycker hon fortfarande om och hon är ganska stor nu.

Du får testa dig fram till något som fungerar för er båda, det kanske är helt fel för er att vyssja honom i hans egen säng eller så fungerar det, man vet aldrig.

Jag tyckte hela småbarnstiden var ett enda stort experiment för att lära sig vad junior gillade och inte gillade, de har det ju lite svårt med talspråket

Så små barn vill äta ganska ofta, många i alla fall.
Min andre son ville äta varannan timme, det går över.
Mår du dåligt av att ha barnet i din säng? Jag tycker inte du ska stressa med det.
Barnet märker hur du mår, bra om du mår bar och är avslappnad.
Det finns bra föräldrarförum där man kan dikutera:

http://www.annawahlgren.com/

precis som Hannele tycker jag Den första månaden är så kort .. då kan man nog inte riktigt behöva fundera på egen säng än ..Njut i stället o passa på att sova när barnet sover .


Helt plötsligt ligger han i lumpen .. :)han som åt varje eller varannan timme de första 5 veckorna

Jag antar att du kommer får lika många svar som det finns föräldrar..

Jag har inga barn, så jag tänker inte komma dragandes med min "akademiska kunskap", dvs. vad jag lärt mig när jag läst psykologi.

Min mormor som var klok sa, "har du bäre ett, gär som du vill - har du flejr gär som du har ti tell". Och så fick det bli Ja, jag hade barn som kom till sängen länge, men somnade i egen säng efter viss tvekan. Men vilket barn det blev

/Åsa

Lyssna till vad som känns bra för dig...och som du känner att också lillen mår bra av.
Allt prat om att barnen blir "bortskämda"... det är rent ut sagt skitprat.

Ingen mår dåligt eller blir "bortskämd" av närhet och kärlek.
Det kan man aldrig få för mycket av.

Om du/ni tycker att det känns jobbigt att gå och bära på lillen så kan
ni försöka med att ha sängen alldeles intill er.
Jag ville ha spjälsängen på "min sida" och när bebisen vaknade sträckte jag
ut armen mellan spjälorna... stoppade nappen i munnen och strök
sakta på kind eller höll i hand.

Allvarligt talat... har du hört talas om någon
som "aldrig kunnat somna själv"

Min dotter sa...... när jag protesterade över att det nästan nyfödda barnet sov i föräldrarnas säng: Det är bara grisar som ligger ihjäl sina ungar, jag har inte hittat något i den modärna litteraturen som beskriver att någon mamma legat ihjäl sitt barn + små barn går inte att skämma bort, alla däggdjur har sina ungar hos sig.

Mitt barnbarn sov hos sina "lata" föräldrar första sex-åtta månderna och sedan har hon i stort sett alltid sovit i sin egen säng.
/Anki

Ett annat bra "knep" kan vara att du bäddar i hans säng med en T-shirt eller nattlinne som du har använt så att det "luktar mamma". Detta kan även vara bra att använda om man någon gång sover bort i en främmande säng. Annars är även mitt råd att du måste lyssna på ditt innre.............
Och mina barn ammade jag ofta på natten så av ren "slöhet" av mig fick de sova i våran säng den första tiden. Sedan när de skulle sova i egen säng var det inga problem Nu är det så att ALLA barn är unika och bör därför också få unik behandling. Och det som är bäst för erat barn kan endast ni själva som kan avgöra

precis så gjorde jag med den yngsta sonen jag hade hans säng vid min sida vid sida så när han gnällde så la jag en hand på honom....jag kände att vi slappnade av båda två..
barnen är ju vana att ligga i oss så länge att det så klart är ensamt kallt tomt den första tiden allt är ju så nytt för den lilla
det finns dom som tycker att man ska låta barnen skrika sig själv till sömns där håller jag inte med.dom tycker att dom lär sig att det är inte farligt att skrika..det håller jag med om, men bara en stund......

ni kommer att få pröva en massa olika sätt och han lär sig han med.. men att han inte skulle lära sig att sova själv senare äsch ...det kommer

men det viktigaste av allt är att du(ni) vilar när lillen gör det..inte springer runt och gör alla måsten (dom finns kvar jag lovar)

lycka till och hoppas att ni får sova

Tack alla för alla kloka och lugnande svar!

Jag vill och tycker att det är mysigt att sova med honom i sängen (vi har gjort det ända sedan han föddes) men på kvällarna vill jag att han ska kunna sova själv i sin säng tills vi går och lägger oss och när han vaknar och är hungrig första gången på natten så får han sova med oss resten av natten. Så har vi gjort fram tills nu, då han vägrar att sova i sin säng helt plötsligt.

Mitt inre säger att han ska få sova hos oss och att vi ska plocka upp och vyssja honom när han vaknar och skriker men "hjärnan" säger annat då jag har läst i en artikel om Anna Wahlgren att man ska inte plocka upp barnen när dom vaknar i sin säng (enligt henne skapar det en oroskänsla, att man ska "vara rädd för sängen" och vi kommer och räddar barnet från sängen när det skriker genom att plocka upp det) därför har jag fått för mig att det inte är bra att plocka upp honom när han vaknar och skriker. Att lägga handen på honom när han gnyr (vi har hans säng på min sida av sängen), stryka på kinden osv hjälper tyvärr inte när han har vaknat.

Jag ska försöka att lyssna mer på mitt inre och det som känns bra och inte på alla hjärnspöken!

Sedan jag såg Anna Wahlgren på teve och hon berättade om sitt skrivande och drickande
förstod jag varför hon kommer med så konstiga råd och påståenden.
Hon berättade nämligen att hon ta en sån där liten 5cl flaska vodka
på morgonen, en till vid lunchen och sedan på kvällen minns jag inte om
det var en till plus vin, eller om det bara var vin.

Våra barn har alltid "räddats" från sängen men faktiskt har ingen av dem
fått skador av det.... tvärtom har de mestadels sovit lugnt i sina egna sängar.
Min filosofi är att barn som vet att någon kommer när de ropar på hjälp
(skriker) blir trygga individer.
Tänk dig själv att vara i samma situation... du känner dig ensam och ledsen
Ropar och ropar men dina nära tycker att du gott kan stanna i kammaren ensam.

Lycka till med lillen.

När jag läste vad du skrev, satte jag nästan smörgåsen i halsen. Min reaktion blev ungefär så här:
Men vad f**n säger du människa! Är du inte riktigt klok?! I min spontanitet så " dumförklarade" jag alltså dig! Inte Anna


För övrigt har jag inget klokare att tillföra än vad alla andra redan sagt. Ett spädbarn kan aldrig någonsin få för mycket av någonting, så länge det handlar om kärlek, värme och omvårdnad. Närkontakt, det kan det endast bli för lite av . Fortsätt med att älska din son Stussi

Vilka kloka ord Askar!
Så självklart nu när du skriver det!

Jeg har två barn. En som gillade att sova i sin egen säng och som slutade att nattamma efter två månader och en som inte ville ligga i sin säng och som nattammade i tio månader.

Idag är de 4 och 7 år. Ingen kommer till vår säng annat än vid sju då de vill gå upp.

De delar rum sedan den yngste var cirka 1,5 år och sedan dess har de inte sovit i vår säng annat än om de varit sjuka.

Så jag instämmer i de som säger att de inte kan för myket kärlek. Vi hade som valspråk att ger man dem trygghet så ordnar sig allt annat.

Jag tror att man ska följa sina instinkter. Barnet skriker för att det vill något. Det är ingen slump att de är så gosiga så att man vill ta upp dem.

Njut av dem, Regina

... vilken tur då att jag inte hörde dig

Tack

Jag håller med de övriga som sagt att du ska lyssna till ditt inre och till instinkterna. För mig blev det så att instinkterna blev så starka att jag inte kunnat göra på nåt annat sätt. Allt som jag eventuellt tänkt mig i förväg fick läggas åt sidan för jag kunde bara göra det jag kände var rätt. Hon låg hos mig i sängen för jag kunde inte tänka mig att släppa henne ifrån mig och hon kunde inte tänka sig att vara långt från mig. Jag bar ofta i bärsele.

Spädbarnen får ju såna där tillväxtryck ibland också och då kan de sova sämre och behöva äta mer under en period. Jag ammade mycket och länge.

Nåt som jag kommer att göra annorlunda med nästa barn är dock att inte amma till sömns, det har jag lärt mig att det blir jobbigt. Men det lät inte som att du gjorde det? Enda sättet att få min dotter att somna var att ge henne bröstet oc då blev det så att hon vande sig vid att somna med bröstet i munnen. Det är inte så bra.

Annars tycker jag inte heller att man kan skämma bort med för mycket närhet och omsorg. Min dotter är en mycket trygg person idag som sover i sin egen säng och som vet att mamma och pappa alltid finns för henne.

Ditt barn är så litet än så spjälsängen känns säkert stor och otrygg. Det är egentligen bättre att ha en korg eller vagga innan man börjar med spjälsäng.
Har man nu inte den möjligheten så kan man, om man vill att barnet ska sova i sängen, lägga barnet antingen på rygg eller lite på sida, rulla ett eller två badlakan från långsidan och lägga i en båge runt barnets kropp, sen lägga en mjuk filt lite löst på så den ligger mjukt mot barnets nacke och hals. Då får man en ombonad miljö i sängen som anpassats efter barnets storlek.
Jag har praktiserat det på mina alla 3 och båda barnbarnen, och det funkar. Gjorde även så i vagga och vagn från början.

Jo, jag har ammat/ammar honom till sömns. Han har alltid somnat efter att han ätit så det har liksom bara blivit så. Fast nu när han åt för en stund sedan så vaknade han när jag skulle lägga honom i vagnen men då fick han nappen och då somnade han igen. Om han inte somnar när han äter så har vi burit honom i bärselen tills han somnat. Vi har inte lyckats få honom att somna själv genom att bara lägga honom i sängen/vagnen. Förutom alldeles nyss men det var kanske bara för att han var så dåsig efter amningen.

Visst är bärselen en underbar uppfinning? Det är jättemysigt att kunna ha honom med mig överallt, när jag donar hemma och så. Idag var han med mig ute och plockade in dom sista tomaterna!

Caroline vande sig vid att bröstet skulle vara i munnen och när hon vaknade och det inte var det, så skrek hon. Jag låg ner och ammade också. Nästan alla bebisar somnar väl iofs vid bröstet men det är nog bara en fördel om de vaknar till lite när man lägger ner dem, så de inte tror att bröstet ska sitta i munnen jämt.

Nä, spjälsängen har nog inte känts vidare mysig för honom. Vi provade att lägga honom lite på sidan i vagnen nu efter att han ätit och bäddade in honom ordentligt, och än så länge så sover han!

I kväll efter badet och kvällsmålet när vi lägger honom i sin spjälsäng ska vi prova att rulla badlakan så som du beskrev och göra det riktigt "trångt" och mysigt i sängen så får vi se om han vill sova en liten stund själv.

Jo, det är sant! Det är kanske därför Niklas inte vill somna om när han har vaknat till när vi har lagt honom för att han har vant sig att ha bröstet i munnen när han sover!

Min första tanke(har fyra halvstora och stora barn) är att krakern är hungrig. Hur mycket mat en liten behöver varierar ju allteftersom de växer och säger till så bra själva när det är dags att öka "given".

Nja, jag tror inte att det är det. Han har börjat på att äta oftare och längre nu. Oftast så går det inte mer än två timmar mellan målen nu, speciellt på nätterna.

Fast det kan ju vara så att han inte får i sig tillräckligt ändå, att inte jag "producerar" tillräckligt längre. Vi ska till BVC nästa fredag och väga och mäta så får vi se om han har gått upp i vikt som han ska då.

Ack ja. Jag vet vilka bekymmer man hade med "ettan", honom fick jag lära mig att diska med en hand med, för han vägrade att ligga för sig själv så länge han var vaken. Sen kom tvåan och då hade man helt enkelt inte tid, och det gick bra det också. Och trean, som är en sladd, kanske beror det på att jag var mycket mer avslappnad då men han har liksom alltid bara hängt med och fasen vet om inte han är den mest frigående av dom alla. Det här var visst inte så mycket svar till dig märker jag men vad du än gör så tror jag nog att det blir bra, lita på dig själv!

Kan bara hålla med alla andra här att tryggheten att veta att någon bryr sig om mig när jag är ledsen är så viktig för hela livet framöver så låt inga "proffsmammor" Anna Wahlgren styra dina tankar.

Har själv fyra barn idag vuxna trygga självständiga individer och sex barnbarn som alla har "skämts" bort genom att vi vuxna funnits där när de varit ledsna vare sig det varit i sängen eller någon annanstans.

Min filosofi har alltid varit att jag har bara barnen till låns några år, och de åren ska jag minsann finnas där för dem i ur och skur.

Ja, väldigt små barn vill ha det trångt, likt som i magen.
Man kan ju bädda med filtar och kuddar runt i spjällsängen, för det är ganska kort tid.

Igår kväll provade vi att bädda upp spjälsängen med filtar och så + att vi lade honom lite på sidan = det fungerade jättebra! Han sov från halv 8 tills vi gick och lade oss strax före 10, då vaknade han och åt sedan sov han med oss resten av natten.

Så små barn kan ha lite omogen magmun, då kan det kännas bättre att ligga på sida.
Härligt att han sov så mycket hoppas det fortsätter så mamma och pappa kan få lite egentid också.

Ja, jag tycker att den där tiden på kvällarna är viktig för oss.
Att bara jag och min man kan vara tillsammans och mysa och ha lite egentid.

Har själv haft ett kolikbarn - och då gäller inga "regler"- och en som hade en oro i kroppen just på kvällarna. Han fick inte ro helt enkelt. Det räckte ungefär lika länge som tremånaderskolik, så jag tror att han hade en släng av det utan att ha så mycket knip så att han blev ledsen.

Vi vaggade både i famnen och i vagnen under den perioden, han fick ligga i sängen och "buffas" rytmiskt à la Anna Wahlgren o.s.v., men den perioden blev inte lång, några månader. Sedan blev han väldigt lugn och kunde ligga länge i sängen och bara mysa innan han somnade.

Man kan tyvärr inte alltid räkna med att kunna programmera barnen för att mamma och pappa ska ha kvällarna för sig själva. Det bara är så. Njut av den lille tillsammans i stället och se det som en period i livet med varandra. Det kommer många olika slags perioder. Sånt är livet med barn helt enkelt!
Lycka till!