Om min kompis har föräldrar från Norrland men är född och uppvuxen i Stockholm - är hon då Norrlänning eller Stockholmare? Frågan är ganska knepig tycker jag...vad anser ni?

En Stockholmare med norrländska rötter, såklart...

Stockholmare så klart - född och uppvuxen i Stockholm.

Stockholmare med norrländska rötter låter bra, om man är adopterad så kan man ju exempelvis vara svensk med vietnamesiska rötter eller
Å andra sidan så är man ju inte stockholmare om man har föräldrar från stockholm och är fdd och uppvuxen i Gävle. Då är man gävlebor med rötter i stockholm?

Ja, det sägs att det som krävs för att man ska vara äkta stockholmare så ska bägge föräldrarna vara födda i Sthlm samt att man själv är född och uppvuxen i Sthlm.

Jag kommer inte ihåg var jag hörde det men jag har för mig att det var en bonde som sa att "bara för att katten går in i stallet och föder ungar blir det inte hästar". Sedan får ni tolka det som ni vill.

Det där tycker jag är väldigt knepigt. Själv har jag föräldrar från Sundsvall men har vuxit upp och bott i Roslagen i 25 år. Numera är jag norrlänning. Vad jag är har jag inte heller den blekaste aning om.

Snäll och trevlig?

Det är vääääldigt stor skillnad på katter och hästar,
...mycket större skillnad än mellan norrlänningar och stockholmare...

Jag befinner mig i samma situation.
Jag är född i Stockholm men har föräldrar från norrland/norrbotten.

Jag känner mig såklart som en 08:a men ändå som en norrlänning på någont skumt sätt.

Jag tror att man som 1.a generationen egentligen räknas som norrlänning.

Det räcker inte med det...
Det krävs att man ska vara tredje generationen som är född och uppvuxen i Sthlm för att man ska räknas som äkta vara.

Mitt barn skulle svara stockholm så klart!
Norrlänningen, det svarta fåret i familjen är jag. torvan

Klart kompisen är stockholmare - hon är ju både född och uppväxt där ju!

...men en "alldeles äkta" stockholmare är hon ju inte, hennes barnbarn kommer att kunna titulera sig som "äkta" (om hon får några barn förståss, som bor kvar i sthlm hela livet och dessutom får barn...)

Jag har föräldrar från norrland(jämtland).

Jag är född och bodde mina första år i Stockholm, åker ner dit så ofta jag kan, inte vet jag... Jag vill i alla fall se mig som Stockholmare... Jag är trotts allt född där och trivs som bäst där...

mina 4 sista siffror är i alla fall stockholmare! om det nu är till någon tröst.

Det var ett bra svar!

Tillägg: Det är ju för övrigt inte direkt ovanligt att man har rötter någon annanstans i landet eller har flyttat omkring, tror nästan det är mer ovanligt att man är helt rotad nånstans. Och i det fallet kan man ju börja kalla sig för "inavlad" istället.

Jag tycker att hon är det hon "känner" sig som. Var har hon hjärtat?

Javisstja, så var det också.

Att du är född i och trivs i Stockholm och åker dit så ofta du kan gör dig inte till Stockholmare... du bor ju i Östersund - du är alltså en f.d. stockholmare som är jämtlänning numera. Stockholmare är man bara om man bor där - tycker jag i alla fall.


De där två första av de fyra sista siffrorna i personnummret väljs inte längre beroende på var i landet man föds...
(mina två barnbarn t.ex. är båda födda i Norrbotten men deras fyra sista börjar på 04 resp. 56...),
hade det varit "som förr i tiden" så hade de troligast börjat på 89 eller 90.

Saken är väl den att det finns inflyttade stockholmsbor som kallar sig för stockholmare efter 5 år i stan - inte riktigt rätt.
Med tanke på hur många det är som flyttar in till storstan varje år, så förstår jag den riktige stockholmaren som vill värna om sin "titel" som stockholmare, utifrån sin bakgrund.

missförstå mig rätt jag är stockholmare i hjärtat... även om jag är skriven i östersund för tillfället...

sen att man inte kan se vart någon kommer ifrån nuförtiden spelar mindre roll för mig. på mina 4 sista syns det vart jag är född... bara att gilla läget föddes innan reformationen som sagt...

Hmm.....invandrare som vart i sverige 5 år och som fått permanent uppehållstillstånd och svenskt medborgarskap, dom kallas juh oftast för svenskar Vart är skillnaden?

Skillnaden är att det inte behövs ett medborgarskap för att flytta till Stockholm!

Tillfällig jämte alltså...
(=samma som tillfälligt avbrott!)

Själv är jag stolt norrlänning, har ju bott här uppe största delen av mitt liv!
Fast jag måste erkänna att hjärtat bankar lite extra varmt när jag befinner mig på andra sidan om den här pölen som skiljer Sverige från Finland...
Jag är "Österbottning i exil", flyttade till Sverige som 7-åring och har aldrig ansett mig vara finne...

Det kanske skulle införas...

Men jag är ju halv Holländsk, och halv svensk, .........och dessutom, så är jag Värmlänning . Kanske är det därför jag är världsmedborgare

Ja, varför inte?
Då skulle stan inte expandera i lika rasande takt som det gör nu.

Har det betydelse vad man är? Jo kanske. Men då kan man ju fortsätta att undra.
T.ex. min far är dansk, mor är svensk. När jag föddes var min far inte svensk medborgare, var jag då dansk eller svensk. När min bror föddes så tog min far svenskt medborgarskap för att min bror inte skulle bli dansk. På den tiden så fick min far göra lumpen trots 35 år gammal i 6 månader. Att han valde att bli svensk då var mest för att min bror inte skulle behöva åka till Danmark och göra militärtjänsten för så var det förr.
Är min bror och jag danskar fast vi är födda i Sverige? Jo nog känner jag att mina rötter är i Danmark men jag tror inte min bror känner så.
Min sambo och jag brukar skoja om att han är den som har papper på att han är svensk, är finländare från början, jag är ju bara infödd eller vad det heter.

Inföding...

Så var det ja. Nu ska vi se, var har jag ställt banjon?

Jag vet vad jag är i alla fall, i varje cell och fiber: smålänning.

Morsan må vara finländska från början, men jag är född och uppvuxen i småland och känner mig starkt lojal mot det landskapet och sättet att leva.

Sen att JAG bor i stockholm, det gör mig inte till Stockholmare det minsta. Som Fizzgig sa: Bara för att katten får ungar i stallet blir det inte hästar av dem

Vad man "är" beror nog mycket på vad man anser själv och känner sig som.

Och är det inte så att det viktigaste är att vi trivs där vi är, eller att vi är där vi trivs (hur man nu vill se på saken)?

Jag tycker att det är ironiskt att de flesta som flyttar till Stockholm vill bo centralt medan många stockholmare vill flytta ut till grönskan i förorterna och ännu längre ut. Fortsätter det på det sätter kommer snart ingen som bor i stockholm att vara stockholmare.

Hörde ett föredrag där det sades:

Amerikan blir man med ett grönt kort.

Värmlänning – en till två generationer.

Tysk – tre generationer.

Och så ställdes frågan till Professor Mr Yamamoto;
–Hur lång tid tar det att bli japan?
–Eehh...ehh... Never!!

Det kanske helt enkelt tar längre tid att vandra upp på Keb än att åka rulltrappa på NK?
hehe.

Hej Viola o. Alba ... Välkommen hit

Jag vet inte jag...men snackar man stockholmsdialekt, känner sig som stockholmare, håller på stockholmslag i idrotten, ja då är man väl stockholmare även om man inte ens råkar bo där.

Fast, kanske är det även så att man ska se stockholmare som en stam, där det är övriga stammen som bestämmer om man själv är accepterad. Stenåldersteorier är ju så populära idag:)

...tycker jag verkligen inte!

Hm.
Min ena förälder var från Österbotten, den andra från Åboland. Jag gick i skola strax utanför Helsingfors men tillbringade alla lov på Åland och hit flyttade jag bums efter studenten.
Jag studerade och jobbade sammanlagt åtta år i Stockholm. Efter det bodde jag tre år i Köpenhamn innan jag flyttade tillbaka till Helsingfors och gifte mig med en purfinne från de karelska urskogarna.
Åland har hela tiden funnits med i bilden och för drygt fem år sedan flyttade jag hit på heltid.
Här är definitivt känslomässigt mitt "hemma" - men en "riktig" ålänning blir jag aldrig, det ska man vara född till.
Finlandssvensk har jag faktiskt aldrig känt mig som.
Den riksvenska kulturen står mig betydligt närmare men inte är jag ju alls svensk för det.
Också den finskspråkiga kulturen står mig känslomässigt närmare än den finlandssvenska (trots att jag är dålig på finska...) men jag är definitivt inte heller en finne.

Finländare, kallar jag mig. Eller ännu hellre, nordbo. (Så ryms mina år i Sverige också med! )
Mulle

Banjon???

Från filmen "Den sista färden" med den musikaliskt väldigt kända banjoduellen där en banjospelande inavlad grabb har en "intrumentdialog" med en av huvudpersonerna som spelar gitarr.

Länk till IMDB om Deliverence (eller Den sista färden)

Provlyssna på banjoduellen (finns en bit ner på sidan)