Hur kommer det sej att min man är så enormt sjuk--fast vi har samma
diagnos?
Nå´n sorts virus i halsen, läkare tog prover för odling.
Det är urjobbigt--gör så väldigt ont att dricka o äta!
Vi fick en grön vätska att gurgla oss med--ska "bedöva" halsontet!
men--as said-- C. är så himla sjuk, gnäller, är otålig, "kan ej äta"--
o s v.
Jag har också j-t ont--men lagar mat o s v.
Och--då--får C. ner maten.......................

Se till att vara ännu mycket sjukare än C..
passa inte upp honom alls, utan klaga så mycket du bara orkar.
Orka inte ens ge honom ett glas vatten om han ber.
Kvinnor är faktiskt lika sjuka som karlar... det är bara det att vi kvinnor
klagar inte lika mycket och vi påtar oss rollen som "skötare" åt "stackars män"

(gäller så klart inte alla män.. inte min heller )

Ha-ha!
Jodå--karlar blir "alltid" sjukare än kvinnor--tyvärr!

Och så kommer de att fortsätta...
så länge kvinnan ställer upp

Instämmer ... och be honom fixa en stor kopp te till dej mm. Krya på dej kram från mig ...

Det skulle vara bra om man gjorde en opartisk undersökning om hur virus och feber drabbar män resp kvinnor. Är jag förkyld och febern går upp mot 39 grader blir jag helt utslagen, kommer knappt upp ur sängen och kan definitivt inte laga mat eller liknande. Inte förrän jag har pressat ner febern med treo eller alvedon. Och jag har ingen att ömka mig för, jag måste fixa allt själv.

Du är duktig Rudan

Jag klarar inte ens av 38,5°... då är jag sängläges och beter mig
som en man och mannen min passar upp mig.. som idag t.ex

Här är det också mannen som är känsligast för sjukdomar. Han tar tempen och säger; nu har jag 37.5, bäst att jag lägger mig (med ynklig röst) Jag har storstädat med 39 graders feber utan att märka nåt förrän efteråt.

Här är det nog jag som blir sjukast.... 37.5 sen är jag dålig.. vid 38 kan jag inte ställa mej upp utan att svimma.
Sambon stoppar i sej panodil och sover en dag... sedan är han på benen igen... för mej tar det minst 1-2 veckor.

Nu måste jag komma alla sjuklingar till försvar, speciellt männen, ( fast det sitter lååååångt inne ).

En av mina kompisar, en kvinnlig sådan, blir så ini h*vete sjuk av den allra minsta lilla förkylning, att hon är på väg till dödsbädden, redan vid 37,6 grader. Jag har aldrig någonsin träffat på en människa, som blir så sjuk, vid minsta lilla " motstånd " ............så vansinnigt sjuk, ................såååå snorig, ..........och såååå satans gnällig ......fast jag älskar henne ändå

Finns det inte en gammal sketch där akrlen säger

Ni kvinnor ska inte snacka om att föda barn.....tacka vet jag när en riktig karl är föryld.

För övrigt så fick jag vårdcentralen att överge en av sina rationailseringsideér de hade en gång. De ville utnyttja läkarna bättre. Men de tänkte inte på hur det var för patienterna.

Jag hade råkat på en åkomma som behövde penecillinbehandlas och barnen var små. Två och fyra år.

Så först var jag tvungen att se till att barnen kom till dagis sedan åka hem och sätta mig i telefonkö ca 45 minuter.

Efter det så trodde jag att jag skulle få komma till läkare kl 11. Men si jag hade fel. Jag skulle på en tidsbeställd tid till distriktssköterskan som ksulle bedöma ifall jag skulle få komma till läkare. Så jag blev ombedd komma tillbaka klockan två för att träffa läkare.

Och då brast humöret för jag var väldigt sjuk. Jag skrek något om att min mamma var jämlikare och hade det bättre på 50-talet och hon var hemmafru. Dagens kvinnor behandlas sämre än slavar.

Först ska jag orka gå upp för att ta ungarna till dagis för jag är så sjuk att jag inte orkar ha dom hemma.

Så åka hem sitta i telefonkö 45 minuter för jag behöver komma till doktorn.

Så åka till vårdcentralen klockan elva i tron att jag ska få träffa en doktor men i stället bli mött av en sköterska som säger att jag skall åka hem och komma tillbaka klockan två för att träffa en doktor.

Klockan två ska jag tillbaka hit för att träffa doktorn.

Sedan ska jag orka åka till apoteket för att hämta ur medecinen.

Efter det så ska jag orka hämta mina friska busiga barn

Jag ska orka laga mat och bada och natta ungarna

Framemot niotiden i kväll så kan jag göra det jag borde ha gjort i morse, lägga mig ner och vara sjuk.

Min mamma vaknade av att hon var sjuk. Hon ringde två telefonsamtal och det var i stort sett aldrig kö. Det ena var till distriksläkaren som kom hem till henne på förmiddagen och som hade medecin med sig så att det räckte de först dagarna.

Det andra telefonsamtalet gick till hemhjälpen. Ja fakstiskt det fanns hemvårdarinnor som kom hem och skötte hushåll och ungar när mor var sjuk.

Så jag fick fullkomligt tokspel efter denna harang. Jag la mig ner på golvet och vägrade gå därifrån. Talade om att jag inte orkade åka hem och komma tillbaka varför jag tänkte ligga där tills klockan två. Mitt på golvet i korridoren.

Nu jämrars så fick jag träffa läkare på störten, de ringde in medecinen på apoteket och bad att de skulle göra i ording medecinen för omedelbar hämtning för att jag behövde komma hem och lägga mig.

Efter det så togs de nya rutinerna med pendling flera gånger per dag till olika personer på vårdcentralen bort.

Och tur var det för jag hade inte orkat göra en sådan tur en gång till. Jag trodde nästan att jag var döende.

Fast ont krut förgås inte så lätt...........

Ja, det var en reklamsnutt för ett tag sen där de gjorde reklam för Echinagard eller nåt liknande.

Jag hörde för övrigt talas om en man som var modig (korkad) nog att säga till sin fru när hon låg skrikande med födslovärkar; nu vet du hur det känns för en man att vara riktigt förkyld!

Min man skulle leka med döden om han fick för sig att säga nåt sånt under förlossningen.

Norrbottenmagdis: Heja dej!