En människa som bara älskar barn över allt annat har fått kämpa så för att lyckas, hon har mått så dåligt och inte orkat träffa våran son och knappt oss heller. När jag var gravid så ville hon inte prata alls om det och det var väldigt jobbigt och tråkigt för mig eftersom jag ville dela det med min bästa vän. Men samtidigt får man ju försöka förstå och stötta.
Hon har en sjukdom som heter PCO som gör att man har väldigt liten eller ingen ägglossning alls. Har fått mediciner för att stimulera ägglossning men har inte fungerat. Nu har de gått vidare till IVF och det tog på första försöket! För er som inte vet hur det går till (här i stora drag) så plockar de ut ägg ur henne, tar spermier från hennes kille och befruktar i en "skål" och stoppar in ett befruktat ägg i henne igen.
I juni är det dags, nu håller vi tummarna så hårt vi kan att det lilla ägget stannar kvar hos sin mamma och pappa och att allt går som det ska så de äntligen får sitt efterlängtade barn
