Det här är min värsting - en klottistel, Cirsium eriophorum. Blommade första gången 2002 och dyker sedan dess upp både här och där i form av stora rosetter med nästan meterlånga blad. Man får gå stora omvägar för taggarna är värre än nålar. Andra året kommer en stor lurvig boll med rödvioletta blommor som sticker ut.

Waoow!
Inte haft nå´n så´n här!
Bara jordtistel o de vanliga höga!

Men visst är det läckert med tistlar! Dessutom uppskattas dom ju verkligen av fjärilar vilket är ett stort plus. Fröna till den är 'styggingen' kom från botaniska trädgården i Göteborg. Den härstammar från Slovakien men verkar trivas lika bra här.

Jag har haft ulltistel, den påminner mycket om din sticking, fast den ser så teddybjörns-ullig ut..... Och jag har inte hunnit bygga ordentlig spaljé till min honungsros ännu, så den är också riktigt elak - som en rabiessmittad bläckfisk..... Och så har jag ju mina älskade björnbär - ser ut som om man varit i kattslagsmål efter man beskurit dem! (Så finns ju ogräsen också, jag har nässlor på 2,5 m, de är ena riktiga skurkar.)