Hittade ikväll ett häfte med dikter som jag fick för några år sedan.

Urpressad

Har du sett en citron, som pressats på saftpressen?
Utvändigt märks inte mycket, men det inre är söndertrasat,
urvridet.
Jag känner mig som den pressade citronen.
Kanske syns det inte, men jag upplever att det mesta av mitt inre
är urpressat.
Men så tänker jag på att citronen gett ifrån sig sitt bästa,
något som blivit till en uppfriskande dryck.
Har också jag kunnat ge något värdefullt till mina medmänniskor
då jag pressats av livets omständigheter?

Per-Axel Bengtsson

Väldigt fin Agneta

Och dessutom väldigt tänkvärd , Den hade passat lika bra under Tänkvärt

Den här typen av dikter är jag väldigt förtjust i. Annars är jag inte så där väääldigt mycket för just dikter och poesi. Eller rättare sagt, jag tycker ofta om dem, men jag öpnnar vanligtvis inte varken dikt- eller poesiböcker. Vet inte riktigt hur det kommer sig



Ps! Ta det inte som om jag tyckte det var nåt fel, för det tycker jag absolut inte

den var bra
så enkel men så bra

Mycket talande. Den uppmanar till eftertanke.

Sann men sorgsen ... tänker på döden, döden

Ur samma häfte Titthålet

Kontakt

I sjukhusets salar så ensam man vandrar
och känner att sjukhusrutiner man klandrar.
Då tas man om livet av nybliven syster
och genast får tillvaron varmare lyster.


Låt mig.

När jag ingenting ser
låt mig hoppas.
När jag ingenting hör
låt mig tro.
När allting känns dött och kallt
låt mig älska.





Lösningen

Att bara sitta tillsammans
utan krav på att samtala
känna varandras värme
krama varandras händer
känna gemenskap med någon
som inte väntar på motprestation
Det kan vara lisa
för en prövad själ.

Så sant... jag ser att han , när han skrev dikterna
inte mådde så bra.