.....för lille Elliot.

Det förvånar mig lite att allt kom över mig igen....precis som om det var igår.

*Saknar*

Ja visst saknar man mycket

Jag har tända ljus idag ute i trädgården för Amanda, hennes favoritplats.

*Kram*

Man kan sakna djur så enormt!

Usch ... vet hur ont det gör

Iår är första året jag inte tände ljus för min största kärlek någonsinn.(sambon må ursäkta....) Boxertiken "Ice" som sover så sött här nedanför (på fotot alltså) hon har varit borta i snart 9 år och det hugger fortfarande i hjärtat när jag tänker på henne

Men det var ganska skönt att för första gången känna att jag inte hade behov att göra det. Tiden läker kanske alla sår, även om den lämnar ärr efter sig....

han har det nog bra där i katthimlen tänk att han slipper vara sjuk mer, men längtan kommer man nog aldrig ifrån.

Visst är det så.