Jag jobbar extra på kvällspatrullen, åker hem till gamla och sjuka.

Många funderingar har väckts kring bl.a mänsklig värdighet.

Jag börjar fundera mer och mer på hur jag vill ha det då jag blir gammal och kanske sjuk.
Jag har bestämt mig för att inte bli gammal. ( Lycka till, sa min man då ) Men ändå...att bli gammal är en sak, men att bli gammal och sjuk.
Hemtjänsten i all ära, en eloge till dem för de gör ett otroligt arbete...men sen då?
Jag tror inte jag vill ligga hemma i min säng och invänta döden.

Min fråga till er är: Är du för eller emot dödshjälp?

För !

Hoppas kunna administrera det hela på egen hand. Att ligga o ruttna bort i min egen skit känns inte så lockande.

Eftersom jag också jobbar extra inom vården så måste jag säga FÖR! Det är liksom svårt att tycka annan när man har mött människor som ligger och gråter och undrar vad ont de gjort i livet eftersom de inte får dö... Det gör så ont i mig att sitta där på sängkanten och veta att jag inte kan göra någonting för dem.
Sen har vi ju de som med ett litet leende säger " å vad jag längtar tills den här resan är slut så att jag får träffa min man/fru igen", de mår ju inte dåligt av att leva,så de kan gott göra det ett tag till =)

MEN självklart måste personen i fråga få någon typ av utredning, så att man verkligen vet säkert att det är personens vilja, och inte ett utslag av någonting psykiskt, eller någon fysisk sjukdom som orsakar dessa tankar.

hoppas att någon hjälper mig att dö den dagen jag är för sjuk att fixa det själv. vill inte ligga sjuk och ha ont och bara vänta på slutet.

Jag saknade alternativet "Vet ej". Det här är ju en fruktansvärt svår fråga och den blir svårare ju äldre man blir. Att ta ställning "för", nej det kan jag inte men heller inte "emot".

Det värsta är nog att vara klar i huvudet och ha skröplig kropp. Hellre dement så man inte vet vad som sker runt en.

Jag har många funderingar kring varför vissa riktigt gamla är hur pigga som helst och andra helt nedbrutna. Men det är en annan diskussion

JA...vill inte sitta/ligga i ett litet rum och vänta bara
vill bli tagen av daga snabbt och smärtfritt

Min gamla mamma, 96 år, sitter på ett hem och väntar på döden. Oerhört deprimerande att se och vara anhörig.

Med tanke på en annan tråd som konstaterar jag att staten satsar 2,1 miljarder på äldrevård och 46.9 miljarder på försvaret. Tror att en omfördelning av dessa medel skulle kunna innebära ett bättre liv för våra gamla.

De anställda gör så gott de kan, men det saknas medel att göra något för. Om min mamma och de andra på hemmet skall ut på något får vi anhöriga bidraga med pengar. Det gör vi naturligtvis och samtidigt får vi klart för oss hur oerhört sällan de erbjuds någonting utöver mat och husrum.

Heder åt personalen och mer pengar till äldrevården! Förslgsvis från försvaret.

Emot.

Jag dömer ingen som tar sitt liv, absolut inte, men tycker att dödshjälp är helt fel väg att gå för oss som samhälle. Man bör acceptera åldrandet och dödsprocessen som en del av livets innehåll.

Eftersom jag tror på ett liv efter döden liksom på återfödelse, dvs att vi kommer tillbaka hit gång på gång tills vi är färdiga med det vi behöver lära oss, så tror jag att dödshjälp på lite sikt inte är en hjälp. Samma "lektion" (samma lidande) kommer bara upp igen senare i en annan form. I stället bör vi stötta andra (och oss själva) genom de svåra faserna i livet, oavsett om vi är gamla eller unga, sjuka eller friska.

Det skulle inte jag. Sån fruktansvärd ångest många dementa verkar ha - kanske just därför att dom inte förstår vad som händer omkring dom.
Anki

Bee, du vet inte vad du säger nu.
Du tror väl inte att man blir dement från den ena dagen till den andra?
Det är oftast en lång, kanske 10 år och framförallt plågsam resa innan du ligger där och inte vet vad som sker runt en
Min mamma har Alzheimers och det är nog en av de mest plågsamma och utdragna sjukdomar man kan drabbas av.
Både för henne och oss anhöriga.
"Tyvärr" så är hon i fysiskt bra kondition.
Jag känner mig väldigt grym nu, men ibland önskar jag att hon skulle få en hjärtinfarkt eller snubbla och slå i huvudet och dö snabbt.

Var går gränsen?
Stephen Hawking kan inte röra ett finger, talar med en röstmaskin,
men är en av världens främsta fysiker.

Jag vill INTE leva i en värld där det är tillåtet att ta livet av människor vare sig det är kriminella eller gamla och sjuka!! Det är en gräslig syn på människor.
Mvh
Fenja

tycker alla borde få bstämma över sitt eget liv/död, är man såpass sjuk så man har enorma plågor borde man själv få bestämma hur man vill avsluta sitt liv.

Både du och Anki har kanske rätt. Jag känner inte så många nu levande människor som är dementa.

Det var absolut inte menat att förhåna eller förringa de demenssjuka!

Måste rösta emot, tycker det känns fel! Att döda är att döda hur man än väljer att rättfärdiga det! Och var ska det sluta i så fall undrar jag

Tänk om den som vill få dödshjälp ändrar sig precis när du gett den dödliga injektionen (eller vad det nu är), vad gör du då och hur ska du då kunna leva med det sen? Och skulle DU klara att göra det själv eller ska vi ta till "yrkesmördare" till det? Det går inte att ta tillbaka ett liv när det väl är taget.

Tror även att det är lätt att säga det nu när man sitter här frisk och med sinnet i behåll, att man skulle vilja det men det sista som lämnar människan är hoppet sägs det och man kämpar nog in i det sista som människa. Ge upp ligger inte i människans natur även fast en del väljer den "fega" vägen ut...

Det här är min ståndpunkt nu men det kan ju hända att jag ändrar mig om jag hamnar i den situationen när jag blir gammal. Det är dock långt fram i tiden och det är inget jag tänker sia om nu.

Sorry att jag missade "vet ej"-alternativet.

Stephen Hawking har ALS men uppenbarligen så lever han ett värdigt liv. Dessutom är han inte så gammal; 64 år.


Några av dem som jag träffar då jag jobbar extra har, tyvärr, inget värdigt liv. För jag tycker inte det är värdigt att vara hemma i sin lägenhet, inte ens kunna komma upp ur sängen, knappt veta vad det är för tid på dygnet eftersom man slumrar av och till pga mediciner, ingen anhörig/vän som besöker en, ingen stimulans i att träffa andra människor - inte mer än hemtjänsten som kommer tre gånger per dag á 30 min och hjälper till med toabesök, micra den färdiglagade matlådan osv.
Jag vet att jag inte vill ha det så.
Jag vet att jag vill åldras med värdighet.

Du...med tanke på hur politiker underprioriterar äldrevården så tycker jag det redan är påvisat vilken människosyn som råder.

Dignitas Dödshjälp

Jag har arbetat inom i vården i många år, både med gamla människor, trafiksakdade, neurologiskt sjuka m.m och p.g.a. av de erfarenheter jag har så säger jag absolut NEJ till dödshjälp. Den misär och plåga jag har sett har till STOR del att göra med hur vi faktiskt tar hand om våra sjuka och gamla. Vem skulle inte förlora livsgnistan om man blev placerad ensam i ett rum där man fick sitta hela dagen och endast bli avbruten av små korta turer till matsalen och liknande? Jag skulle förmodligen tappa livsgnistan, men skulle jag göra det för att jag anser att mitt liv är slut och helt värdelöst eller skulle jag göra det för att jag inte tillåts leva ett värdigt liv?

Har mycker mer att säga om ämnet men måste tyvärr rusa iväg nu. Återkommer.

ALS är ju också en sjukdom, eller?
Dessutom obotlig och dödlig. 64 år är ingen ungdom..
Slutet är en plågsam kvävning eftersom andningsmuskulaturen sakta förlamas.

Jag är inte för dödshjälp men jag tycker att vi måste ta oss en funderare på om det verkligen inte ska finnas en enda sjukdom som man får dö av. Nu sätter sjukvården in en massa resurser för utredningar och medicinering vare sig den sjuka vill det eller inte. Och ingen frågar den som är sjuk. Jag har varit med om en man som fick ett hjärtstopp och som vi fick att leva igen. Han sa på fullast allvar att han inte tyckte vi var kloka som behandlade en 85 årig människa så och undrade stillsamt vad han egentligen skulle få dö av när man inte ens fick dö när hjärtat stannade i hans ålder. Den mannen levde inget ovärdigt och ensamt liv, men det var helt naturligt för honom att förr eller senare skulle livet ta slut.

Men frågan är jättesvår för vem ska bestämma vem som får och vem som inte får behandling. Det här valet ställs vi ju inför eftersom vi skaffat oss tekniken och kunskapen att låta människor leva länge men inte låtit det etiska tänkadet eller omsorgen utvecklas i samma takt. Alla vill leva länge men ingen vill vara gammal, sjuk och ensam.

Jodå, jag känner väl till ALS .... och jag skrev heller inget om att det inte var en sjukdom. ALS är inte direkt förknippad med gruppen ålderssjukdomar.

Och jag tycker att 64 år inte är så speciellt gammalt, inte i dagens läge när det finns människor som fortsätter jobba efter det att de fyllt 65.

Det är tyvärr sant det du säger, men det är fortfarande en milsvid skillnad till att börja avliva dem. Jag hoppas att det aldrig blir ett verkligt alternativ till en fungerande äldrevård...
Självfallet måste vi försöka att göra något åt äldrevården på alla sätt vi kan!! Jag tror att "envar" kan göra mycket för sina egna anhöriga, även om många institutioner behöver förbättras också.
Mvh
Fenja

Det här är naturligtvis en oerhört svår fråga.
Men jag uppfattade den som om man skulle junna tillåta dödshjälp OM PERSONEN IFRÅGA SJÄLV BEGÄR DET. Inte hade jag tänkt mig någon slags klinik där vi för in dem som "någon" bedömer som dags att avliva, bort det!

Sedan kan jag ju bara säga att min fysiskt friska mor upplever sitt liv som ovärdigt och undrar om det inte kunde få vara dags snart, vid 96 års ålder. Nu får hon ju all kroppslig vård med piller för än det ena och än det andra som kroppen håller de liv i. Mental stimulans är nog nära noll-nivån såvitt jag begriper.

Jag tycker nog att jag unnar henne ett slut på livet istället för det ovärdiga liv hon lever. Hon skulle dock aldrig begärt dödshjälp så länge hon var såpass i huvudet så hon visste vad hon gjorde.

De övriga 7 på hennes avdelning är totalt "bortom". Det är ovärdigt att vi inte låter de gamla dö en naturlig död utan håller "liv" i dem så länge som möjligt. Något liv är det inte för många av dem.

Frågan är inte lätt att besvara dock....

Fast det gör vi ju faktiskt inte. När en gammal person är sjuk och svag så sätts det inte in resurser för att hålla denna människa kvar vid livet så länge som möjligt. Medicinering används för att personen ska få det så "bra" som möjligt den sista tiden och inte ha smärta.

Sen är det ju faktiskt så att när kroppen verkligen säger ifrån, när det är dags att ge upp. ja, då gör den det också. Hos vissa ger kroppen upp snabbare hos andra tar det lång tid.

För dödshjälp - definitivt! Det är väl det enda tillfället då djuren faktiskt har det bättre än oss...

Att göra jämförelse människa djur känns fel.

Inte för mig, människan är också ett djur

Låter förnuftigt Tezzlan. Tyvärr har jag näraliggande exempel där det satts in väldigt stora resurser på människor som var så sjuka och eländiga att de bara ville dö och försökte signalera det till sjukvårdspersonalen. Personen ifråga hade svårt att tala. Det var blod-transfusion, cellgifter och hela kitet för att hon skulle leva vidare, vilket hon gjorde. I en månad. Hon var 88. Hon hade inte roligt den månaden, liggande med slangar in överallt.

Ja, det är trist det du berättar och det är ju just detta som gör ämnet "dödshjälp" så svårt. En person som är vid sinna sinnens fulla bruk och som kan tala för sig har rätt att tacka nej till behandling. Har bl.a träffat flera mycket sjuka människor som bestämt sig för att sluta med dialys. Men när personen kanske inte är helt klar i huvudet och inte kan uttrycka sig, vad gör man då? Ska man sluta med t.ex. cellgift? Är det moraliskt rätt och riktigt? Hur kan man vara 100% säker på att patienten själv önskar det? Och vid vilken ålder bör man sätta gränsen? Ska man fortsätta med cellgifter hos en 60-åring som inte kan uttrycka sin vilja klart, men inte hos en 85-åring? När det gäller mycket gamla människor så har ju de anhöriga en del att säga till om, men om det inte finns anhöriga?

Väldigt svårt sånt här. Det finns alltid aspekter som man inte vet hur man ska tackla.

Fast det är inte heller det jag säger att aktiv dödshjälp skulle vara ett alternativ till en fungerande äldrevård.

Och "dem" blir snart du och jag, så det gäller att börja redan nu om vi ska lyckas förbättra åldringsvården så att var och en får en chans till ett värdigt liv och, framför allt, ett värdigt avslut.

Vad är ditt bidrag till en bättre åldringsvård, Fenja? (att det råkar bli du nu, beror på att du tar upp detta med "jag tror att alla och envar........etc)

Jag rösrade ja, därför att; den dagen när jag ligger som ett paket med livsuppehållande medel och bara vill sluta .. då anser jag att det är min rättighet att så få göra ... likaså ensam, sjuk, sittandes i mitt hem med hemtjänst som servar med mat, toabesök och snabbstädning ... det är inget värdigt liv, bara lessamt

Tänker även på anhöriga ... vill inte att mina barn skall uppleva mig liggande onåbar i flera månader... det är tungt, jag vet, eftersom jag själv upplevt det.

Ansvaret ligger nog mycket hos var och en att ta upp den här frågan på ett tidigt stadium (medan man fortfarande är frisk) med sina anhöriga så att alla vet vad man tycker och tänker om ämnet. Detta gäller även donationer av organ.

Såg ni filmen om Jocke? Det borde finnas möjligheter i Sverige att få hjälp så att man inte behöver åka utomlands. Jag menar inte att man ska ta dit alla gamla och sjuka för "avlivning", men för de som är "klara" i skallen och lider svårt av en eller annan sjukdom borde det finnas alternativ.

Jobbar själv med gravt dementa och vi som personal mår psykiskt dåligt av att inte vi har resurser för att kunna stimulera och aktivera de gamla. Även om man lever till 95 borde idealet vara att leva varje dag med guldkant. Tyvärr vet vi väl alla att så inte är fallet.

Jo men han har väl valt det själv han vill väl leva. Skulle jag få en obotlig sjukdom är det både billigare och mera humant att ge mig en spruta så att jag somnar in än ligga på långvården och pina mig själv och min anhöriga som får se hur man tynar bort.
Som ni förstår röstade jag JA.

Jag vill flytta till Tärendö om jag blir vårdberoende.

Välkommen till oss på Rönngården

Irländare besökte Rönngården

Jag med Åtta platser och nästan lika många personal, låter nästan för bra för att vara sant önskar att verkligheten såg så ut för alla ...

Visst är det fantastiskt, jag har sett reportage i tv därifrån
Gamlingarna får vara med vid matlagning och bak, de får hjälpa till
med att duka av och på mm
Ang antalet anställda... de jobbar skift så alla är inte där samtidigt.
En av dem har jobbat på "min" vårdcentral för många år sedan.
En fantastiskt fin människa som verkligen passar i äldrevården.

Undrar; är det privat eller landsting som driver boendet

Om en person skulle få skriva på , medan de är klara i huvudet, så tycker jag verkligen att man ska få bestämma själv!
Jag vill inte ligga som ett hjälplöst paket i äldrevården!
Jag vill få dö, när jag vill.....................

Fast tänk om du ändrar dig, men då kanske du anses för virrig för att kunna ta tillbaka det...

Jag är till 100% säker på att jag dör hellre, än att behandlas som ett kolli i äldrevården!

Jag samlar mina nära och kära i närheten så att jag/vi kan finnas till hands när det behövs. Jag tycker inte att det är så enkelt att man bara hyser in svärmor eller farsan i ett äldreboende och sedan slipper att bry sig.
Sedan tycker jag INTE att det är ett värdigt slut att bli avlivad... värdigt för vem? Du som tycker det är äckligt att mor bajsar i blöjor och kräks ner hela sängen? Eller värdigt för mor som kanske fick leva älskad av sina anhöriga till sista andetaget?
Och den dagen en ny Hitler, Stalin, Mussolini m fl kommer till makten och bara "dödshjälper" ett stort antal icke önskvärda individer över till andra sidan, det är ju lagligt? VEM ska utföra mordet, ni själva, ni som är för? Eller ska vi legalisera en sorts bödlar igen?
Det sjukvården gör i dag, med att avsluta livsuppehållande åtgärder vid hjärndöd är fullt tillräckligt utan ytterligare legalisering, tycker jag.
Dessutom har väl ni alla som vill ta livet av er, hela livet på er att i scensätta detta utan att blanda in andra?
Mvh
Fenja

Det är kommunalt.

Det handlar inte om att plocka bort icke önskvärda individer i vårt samhälle, det är inte det jag säger, det handlar om rätten till ett värdigt liv.
Är det en värdig tillvaro att bajsa ned blöjan och kräkas och sen kanske få vänta i 45 minuter innan hemtjänsten kommer nästa gång och har tillsyn?
Jag kan bara tala för mig själv utifrån det jag ser idag och jag vet att jag inte vill avsluta mitt liv på ett sånt ovärdigt sätt. Om åldringsvården ska bli bättre så är det vi som kan förändra den nu om det ska ha förändrats till den dag det är dags för oss.




Här skulle jag mycket väl kunna tänka mig att bo, när det är dags.

Smidigt för regeringen och alla skattebetalare att så många här vill ta livet av sig när de blir gamla och sjuka Då slipper de ju ligga och kosta en massa pengar

Skrämmande tycker jag