Vi har en liten finn/norrbottenspets som i vanliga fall är jättelättsam. Han går oftast lös och springer inte fram till andra hundar eller människor. Men när vi möter en schäfer eller collie bli han som förbytt, skäller och gormar och rycker i kopplet om han är kopplad. Han springer inte fram om han är lös. Varför gör han så? Han lyssnar inte på nog och inte på sitt och inte på ett nå Jag kan tro han är rädd för dom men inte är det kul när han beter sig så.

I parken har vi en klok kvinna med schäfer och några gånger när vår hund lugnat sig har dom fått hälsa och det har gått hur bra som helst, men nästa gång dom möts är det lika illa igen.

Är det någon som är bra på det här med hundar och tror sig ha goda råd?

/Åsa

När jag gick på hundkurs för många år sedan sa vår lärare att hundar kan uppfatta speciellt collies som aggressiva för att det ser ut som om de drar upp mungiporna till en morrning, utseendet bedrar..

fast jag vet inte om det stämmer..

Det kan vara så att din hund blivit skrämd eller hotad av en hund som sett ut på det viset. Svårt att träna bort, men det ska tydligen gå. Hur vet jag inte.

Själv kämpar jag med en hund som skäller på nästan alla hundar han möter... Ibland lyckas jag få tyst på honom och då blir det beröm. Det värsta är att han så väl vet att han inte ska skälla och att han gör fel, men han kan inte låta bli! Ibland vänder han sig bort för att slippa bli skällig, men så tar driften över och han bara måste titta på den andra hunden och då bara måste han skälla...

Jag har nog också erfarenheten att hundar är "rasister".
Det du skriver uppfattar jag som att han tar på sig uppgiften att skydda flocken (inklusive dig) mot den mötande faran.
Alltså måste du ta tillbaka den arbetsuppgiften och få honom att förstå att det är inte hans "jobb".
Kroppsspråk är ju ett överlägset sätt när man ska kommunicera med en hund.
När hunden ser en analkande "fara" är det oftast helt utan effekt att börja med "nej" och "fy". Han lyssnar inte.

Låt honom absolut inte gå längst ut i kopplet. Se till att han går brevid dig.
I hundens värld är det den som går längst fram som är ledare och därmed också ska ha den uppgiften.
Sträck ut ditt ben framför honom och stoppa upp honom, sen vänder du helt om och går nåt steg i motsatt riktning.
När du fått tillbaka kontakten och han lyssnar igen kan du be honom sitta.
Kontakt igen - "kom så går vi", sen fortsätter du i den riktning ni var på väg med hunden nära dig.
Tar han över igen, så upprepa proceduren.
Beröm jättemycket när han lyssnar på dig och söker kontakt, men skippa bannorna när han gör fel.
Ignorera fel och belöna rätt
Att börja läxa upp en hund som är fokuserad på att skydda flocken blir totalfel och förvärrar oftast saken.

Så, konkret och bra Det har jag inte provat, däremot har kloka schäferkvinnan fått mig att binda honom fast han var vilt skällande, ignorera och sen själv gått och hälsat på hunden. Hjälpte inte ett uns det heller. Det är inget fel på min hund, det är jag som inte är flockledare

/Åsa

Rent generellt när man har nåt slags problem med hunden, så gäller det att tänka sig in i hundens värld.
Ibland är det också jämförbart med oss människor.

Om man t.ex. går på en fest, och så har man olösta konflikter.
Inte börjar man bråka på festen då. Nej, det gör man hemma.
På samma sätt funkar hundar. Ute, håller vi ihop.
Ledarskapet gör vi upp om hemma.
Därför ska du aldrig börja "skälla" i situationer när hunden förväntar sig att ni ska hålla ihop mot omvärlden.

En annan sak jag kom att tänka på ....
När du band fast honom och gick fram till den andra hunden så tror jag att du spädde på hans instinkt att beskydda dig.
Han är nog inte mogen för det ännu.
Man börjar inte med lektion 10, utan med lektion 1

Föreslår att du pratar med schäferkvinnan och berättar för henne att ni inte kommer att stanna och prata med dom på ett tag.
När du kommit så långt att ni kan passera varandra utan att din hund börjar bete sig, så kan ni ta nästa steg.
Då kan ni stanna och prata och hålla ett avstånd på några meter, med era respektive hundar vid er sida.
Sen kan man minska avståndet eftersom när man ser att det är lungt.
Hundarna ska däremot inte hälsa på varandra.
Det blir lektion 10

Det som är lite irriterande är att vi gått extrakurser på hundklubben och fått träna med "rätt raser", men hunden är en fena på att räkna ut när det är träning och IRL Han är alltså jätteduktig.

Det har hittills inte spelat någon som helst roll hur många goda råd och tips jag fått, nästa gång han mött sina antagonister har det varit samma sak och han har varit helt döv för allt. Beröm, godis, ryck, ignorera, vänta ut....Men nu ska provas att vända om. Han är dessutom kastrerad så han är allt utom hundilsken. Det kanske är jag som förväntar mig ett visst beteende i en viss situation och han bekräftar mig.

Vi ska ta det lugnare med schäferkvinnan, men hon är bra ändå för hon förstår när jag säger att han bara är rädd för vissa raser och hon har aldrig trott att min hund är ilsken.

/Åsa

Det ligger nog mycket i det du själv säger. Ofta sänder man omedvetet själv ut signaler som hundar är duktiga på att uppfatta. Antagligen blir du själv lite spänd när ett hundmöte närmar sig. Ofta får man jobba både på sitt eget och hundens beteende för att komma till rätta med en del saker.

Hepp! Gjorde precis så här (minus sittkomandot, Gibson är byggd som en greyhound och det är onaturligt för honom att sitta så jag brukar inte kräva det av honom så ofta) idag när jag var med ensampromenaderna med Gibbe idag. Hör och häpna, det funkar!!!

Han skällde, jag vände berömde vid kontakt. Han småmorrade och jag vände, berömde och gick vidare mot hunden och Gibson höll tyst! Han spände upp sig men sa inte ett ljud. Gick då i cirkel runt hunden och efter en stund slutade Gibbe att bry sig om hunden. Gick då närmare, som närmast 10 meter bort, och förklarade för hundägaren vad jag höll på med, hade fått en del konstiga blickar under mitt cirkelgående... Då ville Gibson fram och hälsa med glatt viftande svans, som han gör med hundar han känner. Det fick han dock inte denna gång.

Mittemot oss bor en gammal labbedam som gibbe skällt ut massor med gånger. På kvällen mötte vi denna hund och han höll tyst! Belöningen var att han fick fram och hälsa, förutom mitt beröm då. Det var den andra hundägaren som sa att han varit så duktig så att nu får han komma fram! Han var så glad så, Gibson!

Ett backsteg blev det på sista kissrundan då jag hade Ninni med mig också. Då var det mer eller mindre samma visa som förr, så närmast blir det att gå ut med dom var för sig tills Gibson lärt sig att alltid låta bli att skälla och sen blir det hårdträning med Ninni i sällskap.

Jag som fått höra att man absolut inte ska vända bort från "faran" för då förstärker man hundens uppfattning om att det är farligt.. Pyttsan! Tänk om jag inte lyssnat på detta då utan provat det också! Hade sluppit dessa sista 2 månaders jobbiga promenader! Tidigare träffade vi på främmande hundar i genomsnitt 2 ggr/mån så det var ju inget stort problem hans skällande. Sen vi flyttade hit träffar vi på okända hundar nästan varje promenad...

Tack AnitaGg!!!

Kul att det blev resultat så snabbt!

Vi kanske ska starta en hunduppfostrings tråd? Eller förresten varför inte fortsätta här!

Vi håller på att bli galna på att Dino "snor" saker och biter sönder dem. Han är 6 månader nu och alla tänder är bytta så vi hade hoppats på att det då skulle avta. Han har ingen urskiljning på vad han tar, han tar lika gärna en sax som en sko. Även om strumpor och mina Bh är det "bästa" (och lapphundar som inte ska något föremålsintresse....)

"skulle jag ha tagit en bh?, Neeeej deeet måste vara någon annan..."


Visst i vissa lägen kan vi (i smyg) skratta åt det, men nu har vi börjat ledsna ordentligt. Vi har provat mycket känns det som. Berömmer alltid rätt beteende, försöker avleda, visar på vad som är ok att bita på, vi har blivit arga så det ryker ur öronen ibland, m.m.

Han är en riktig liten ögonkänare, så fort man vänder ryggen till är han uppe på tex vardagsrumsbordet och tuggar på tv tidningen eller tvdosorna. Och han VET att han inte får. Han piper iväg som om elden var lös med öronen slickade bakåt, svansen mellan benen och visar så mycket underkastelse som det bara går. Och så tänker vi "oj, den där tillsägelsen tog den! Nu kommer han inte göra om det!" 5 minuter senare kan han sno en macka från samma bord eller något annat Max har lämnat.

Och han biter fortfarande en del på Max även om det faktiskt har lugnat ned sig, oftast ser det ut såhär nu: Max ligger i soffan och tittar på barnprogram, Dino hoppar upp och ställer sig över honom och biter där han kommer åt (busigt alltså, han är inte arg) Max ropar "mamma!" jag svarar "Ja?" från ett annat rum, när dino hör min röst så tjong iväg till andra änden av soffan och ligger och ser helt oskyldig ut. (han vet att han inte får.....)

Men som sagt vårt största problem med honom är att han biter sönder saker. Vad göra?

Kan tillägga att vi aldrig har haft så välstädat hemma som vi har nu, det går helt enkelt inte att ha något framma för då blir det söndertuggat, och kan man inte ha ögonen på honom så stänger vi dörrarna så han inte är fri att gå in i alla rum.

Härligt att det funkade Anne

Det där som du fått lära dig om att inte vända bort från faran förstår jag mig inte riktigt på måste jag nog säga.
Det enda som förstärker hundars uppfattning i någon riktning är dom signaler man sänder ut.
Hunden börjar spänna = jag blir spänd/irriterad/orolig = hunden får bekräftelse på att det är farligt.
Tänk om man kunde köpa självförtroende på flaska och hälla innanför skjortan.
Rak i ryggen, lugn och sansad och ett självsäkert uppträdande är dom bästa signaler man kan ge sin hund.
Och dom är mästare på att läsa av sinnesstämningar, så tro inte att det går att lura dom.

En hund som börjar spänna mot en mötande hund är ju oftast helt blockerad mentalt.
Oavsett vad du säger, så når du inte fram. Som att prata med en vägg.
Det är ju den blockeringen du bryter, med att vända dig om.
Återta kontakten och visa hunden att du har kontroll på situationen och att han kan lita på att du kan hantera "hotet".
Du stärker ditt ledarskap och lär hunden att han kan lita på dig.
Ingenting händer, och då får han ju bekräftelsen på att han gjorde rätt som litade på dig.
Han har förmodligen varit helt säker på att det är hans skällande och morrande som har "räddat" er tidigare.

Leia:
Jag skrattar alltid när jag läser om Dinos olika hyss
Han är verkligen en envis liten rackare.

När det gäller att sno saker, så har du ju faktiskt testat det mesta utan resultat.
Håller han på att byta tänder, så det kliar mycket tror du?

Det jag kanske skulle testa i nästa steg vore att inrätta en leklåda.
En korg, eller en kartong t.ex. som jag fyllde med tillåtna prylar, leksaker, tuggben o.s.v.
En rolig leksak man kan göra själv är att ta en gammal strumpa och knöla ihop en annan strumpa inuti och sen göra en knut på den.
Dom flesta hundar tycker att det är en skojig pryl.
Sen får den stå på golvet och han får ta själv (för det verkar vara ett behov han har).
Det är uppenbarligen inte lika kul att leka och bita i såna prylar som du ger till honom.

Uppenbarligen skakar han av sig obehaget och lusten tar över, så det verkar inte vara en framkomlig väg.

Kanske nån annan har nåt bra tips?

Vi mötte en schäfer på promenaden så vi övade lite vi med Ben framför som han glatt trampade över, vändning och gå åt andra hållet. Tja, i 25 meter hade jag en bakåtsträvande vilt skällande tuss i änden av kopplet Men han fick beröm när han blev tyst, för det blev han tillslut. Vi får träna mera, men det är ju inte alla pinkar man träffar på rätt sort. Han är ju faktiskt tyst och oberörd nästan alla gånger. I morse tex mötte vi två lapphundar som skällde som galningar på honom men dom bevärdigade han inte en blick.

/Åsa

Jo, visst är han rolig också, i måttliga mängder....

"leklåda" har han (Med bland annat strumpa med tidningspapper i , även bollar, två olika Kong, Buster cub, ben m.m.). Ur den plockar han ALDRIG något själv. Ska han ha något ur den hämtar han någon av oss och står och gnäller vid lådan och tittar ned i den och ger sig inte förrän vi har plockat ur sakerna ur lådan ut på golvet, DÅ väljer han vad han vill ha!

Och vi som bytte ras bla. för att vi ville ha en "enklare" ras Våra boxrar bet ALDRIG sönder en enda grej.....

Av nån konstig anledning kände jag det på mig

Jag får en svag känsla av att han också gör så här för att få uppmärksamhet.
Varje gång han gör hyss så får han ju uppmärksamhet.

Skulle man kunna testa en helt omvänd taktik?
Lägg fram lite prylar som ni inte är rädd om. På bordet, och kanske på golvet o.s.v.
När han sen "snor" dom så ignorerar ni honom bara.
Fortsätter det ni höll på med och gör ingenting med honom.
När/om han sen lämnar stöldgodset och kommer till er, så kan ni ge honom kel och uppmärksamhet då i stället.

Värt att prova faktiskt!

Fast ofta när han snor saker så springer han faktiskt och gömmer sig, och vill inte bli upptäckt. Ålar sig under sängar tex där man inte kommer åt honom.

En liten rackare är bara förnamnet på den här hunden!

Pappas hund Edison snor grejor, helst skor när han vill ha uppmärksamhet, men han har nästan lagt ner det helt för han får total ignoration när han gör det. Han tycker inte om att bli ignorerad och släpper då skon och kommer och ska vara så kelig och gosig.

Vet en gång när han knyckte mina finaste dojor alldeles nya och jag tog dem tillbaka från honom och sedan ställde jag undan dem, det dröjde inte två minuter förrän han kom krypandes under bordet och skulle kela och vara gosig men jag var arg fortfarande så jag ignorerade honom totalt... Men efter en rätt lång stund så slutade jag att ignorera honom och så fick han en klapp och då var det bra igen.

MAn får ta det som fungerar på olika individer.

Ciczi

Och då får han ju ännu mer uppmärksamhet.
Ett nytt kapitel i Dinos memoarer:
"Hur man får matte att kräla på golvet och försöka komma in under sängen"

Ge det fler chanser innan du ger upp.
Släpandes i kopplet, vilt skällande är inte bra.
Det blir mer en kamp mellan er, i stället för att ni samarbetar och tar hand om den mötande faran.
Kanske ska du försöka rent fysiskt att ta tag i honom (lyfta) och vända honom om så du har större chans att få kontakt med honom.

Det var den mest oskydiga blick jag har sett.... Ser ut som om han säger - hur kan någon anklaga mig för att ha gjort något.....
Har flera ögontjänare i huset så jag har inga råd att ge dig merän att plocka bort och dom flesta slutar så småningom. Men inte alla........
Anki

Lyfta? 15 kg sprattlande hund Jodå, det kan jag prova fast jag trodde inte det var bra att lyfta upp rädda hundar. Jag vet att det inte är bra när det blir kamp mellan oss. Men han är verkligen helt blockerad. Det är tur att det finns så många hundar att möta som det inte är några problem med, annars skulle jag vara gråhårig vid det här laget Samtidigt gör det ju att det inte blir tillfällen att träna så ofta.

Jag har nog glömt att berätta att han bara gör så här om den andra hunden inte skäller emot, gör den det lägger han ner direkt.

/Åsa

Nej, det är banne mig inte lätt när dom blir så där blockerade.
Men om du lyfter upp runt bröstkorgen (under armbågarna) så kan det kanske funka att du lyckas bryta blockeringen för en stund och får kontakt med honom.
Enda viktiga är att DU är lugn, lågmäld och samlad.

Vid första tillfället skulle nog jag också haft det om jag inte tagit tag i öglan på selen och tvingat Gibson och vända sig så att han inte kunde titta bakåt. Han har en behändig höjd inom räckhåll för handen. Sele har jag på honom för att hans päls runt halsen skavs av så lätt av alla halsband. Sen är det bara bonus med öglan i ryggen där man kan ta tag utan att ta i själva hunden... Den var jättebra när vi tränade att gå fot!

Risken är väl bara om han är både rädd och blockerad att han biter dig som håller i honom.
Anki

Nej, jag tror inte han biter. Så rädd tror jag inte han är att han tappar allt sans och vett. Eller hoppas jag.

/Åsa

Jag måste få tacka för goda råd i den här tråden. Vi tränar nu för fullt med hunden och det går riktigt bra med schäfermöten. Om jag är nog snabb att ta in honom till min sida, riktigt nära, så stissar han lite men skäller inte längre. Utom på collien.

Jag mötte colliens matte en dag utan hund och bad lite om ursäkt för min skälliga hund men då sa hon att hon inte alls var förvånad och att en hel del hundar reagerade så på hennes hund. Han var nämligen ganska elak av sig och kom han inpå en annan hund så nöp han till. Jamen klart min hund känner av det fast jag inte ser. Vi tränar inte på den hunden, vi går en krok nu.

Tack igen!

/Åsa

om det var så att han inte skällde eller gick fram till schäfern när han var lös men gjorde de då han var kopplad är det så att han känner sej hotad och försöker skydda dej.
vår förra hund gillade inte heller collies men det gick aldrig över
försök att öva på de och gå fram till så många schäfrar som möjligt

//jag

Uppdatering om läget. Det funkar ganska bra.

Är det mörkt ute skäller han direkt han ser något misstänkt, men slutar när jag vänder bort oss från det. Så vänder vi tillbaka och han låter bli att börja skälla nästan alltid. efter 2 vändningar har han inte skällt en endaste gång.

När det är ljust ute har han slutat att skälla på vissa hundar helt. Vissa skäller han på men då blir det vändning och tystnad.
Så visst går det framåt, men jag glömmer bort mig ibland och säger "nej" när han börjar skälla med resultatet att han blir mer uppstissad. Lustigt det där!

Om det blir förbättringar så är det ett kvitto på att man lyckats nå fram till hunden med sitt budskap.
Då är det bara att envist träna vidare

Din och min pärla skulle nog kunna skälla för 20 kennlar ihop. Det är helt naturligt för dem eftersom de är trädskällande spetsar.
Ricki är så "mogen" nu, så jag förväntar mig inga undrverk men undviker schnauzrar och schäfer eftersom jag vet att de sorterna hatar han (traumatiska valpminnen)

Men vilken snygging Så såg vår hunds mamma ut. Trädskällare, jo just Han har haft ett enda ståndskall i hela sitt liv och det var på en rotvälta Här är min skällare...men schäfer och collie som mål...

tänk vad kul de skulle ha med varsin matte i kopplet som undviker schäfrar..

Din ser allt ut som en liten räv, kanske med en bakom örat

Ricki har ställt både skogsfågel, älg och drösvis av ekorre. Men rådjur , äsch de nonchalerar han enbart. Vildsvin, däremot det tyckte han att husse skulle vara med och jaga (husse tyckte INTE det)