För tre år sen insjuknade min kompis i cancer, hon fick en frist på högst ett halvår, hon har dock trotsat det. Har haft väldiga smärtor men fått hjälp med det, haft "vård i livets slutskede" från hemsjukvården i södra Sthlm där hon bor så här länge.
Tumören krympte oförklarligt där den satt mellan tarmen och njurarna, men hon blev aldrig helt återställd och levt den här tiden med ohyggliga smärtor.

Nu ringde hon i helgen, det har spritt sig till levern och hon har fått flera nya tumörer. Finns inget hopp alls.
Visserligen har hon levt på "övertid" men det känns för dj---igt.

Hennes dotter har precis som Elle haft en hjärntumör, hon fick seneffekter på strålningen och blev gravt synskadad och hör bara på ett öra. Mot alla odds blev hon gravid och fick en liten Albin för 8 månader sen.

Min kompis och jag har varit varandras livlinor, vi har ju gått igenom något med våra sjuka döttrar som ingen som inte varit där kan förstå. Vi har burit varandra och kämpat mot orättvisor i vården och fördomar mot den hormonella övervikt flickorna fått genom sin behandling. Vi har iaf varit två.

Snart kommer hon inte att finnas mer!

Beklagar
Oerhört jobbig situation, och några tröstens ord finns nog inte.
Att se en vän tyna bort i svåra smärtor är mycket tungt.

Så tråkigt Sjukdomar och döden är orättvis.

Tröstekram ... alla ord blir stumma ...

Jag vet hur det känns...min pappa dog i lungcancer för 2 år sedan...blott 54 år ung...
Det enda man kan hoppas på när det är så illa att det inte går att göra nått åt det är att be att det går fort..och smärtfritt...
Tänker på dig och din vän och skickar tröstekramar och tänder ett ljus i mina tankar för er...

Så hemskt

Ibland är livet orättvist.

Ja inte finns det några ord som tar bort smärtan inte, men blåser ändå upp lite tröstepulver till Uppsalatrakten. Förstår att det känns extra tungt eftersom ni har den gemensamma bakgrund som ni har.

Ibland slår livet hårt.
Den vän som du delat så mycket med vandrar sakta från dig. Ni fick en bra tid tillsammans då ni båda behövde stöd av varandra. Det kommer en dag då du ser tillbaka på den tiden med stor tacksamhet och kan glädjas åt att ha haft henne som vän.
Sänder mina varma tankar till dig.

Vet inte om det hjälper dig just nu...men skickar varma kramar

Har varit där du är nu, fast det var en killkompis som kämpa för 2 år sedan...jag var med honom in i det sista...jävla cancer säger jag



vet hur hjälplös du känner dig nu...kraaaaaaaaam

...och jag har inga ord!
Det är bara så förfärligt när sjukdom och död drabbar ens nära o kära.

Tack allihop är så himla ledsen att jag inte orkar skriva så mycket som jag brukar, men jag läser lite då och då.
Ska om några dagar uppfylla hennes sista önskan av mig, åka dit och vara där några dar, gråta över ett helvetiskt öde tillsammans som vi gjort så många gånger förr. Bara det att vi trodde helvetet var över, att vi fyllt den kvoten med råge.

Jag saknar ord..............

Tänker på dig.

Många, många kramar!

Vet hur Du känner dig, hur det är att maktlös se på. Mina barns kusin har en ovanligt aggresiv form av bröstcancer. Hon är 34 år gammal, nygift och har en liten dotter på ett år. För ett halvår sedan var dom världens lyckligaste familj, och nu..... Livet är bara djävligt orättvist ibland.
Gita

Oj fick ju leta reda på denna tråd då jag svarde en annan.
Nadja dog i augusti -07 då hade hon varit medvetslös sen maj. Hon var hela tiden hemma med vård i livets slutskede.
Går inte en timme utan att tanken snuddar vid henne, tyvärr blev familjen splittrad då hon dog, barnen krävde sitt arv o maken var tvungen o gå från hus o hem då alla inte var gemensamma. Vi har kontakt med honom och yngsta dottern och hennes två barn. Han är en skugga av sitt forna jag.

Vi sitter i samma båt du och jag ,fick sms från min bästa vän hon har fått tillbaks sin cancer efter sju år,det finns t,det värsta är att man kan inget göra åt det mer än att bara finnas där och ge styrka och mod och uppmuntran.Jag ska åka ner till henne men vi måste avakta för hon ska in på cellgiftsbehandling men vi vet inte när,men det är en ära att få finnas som stöd och uppmuntra den man tycker så mycket om,men det gör ont i alla som är berörda vi lider också.Tröstkram till dig från mig,eller som jag skickade i ett sms till min vän i går :Änglakram från mig Va stark för din vän.