- - - - - - - -
Busmusen Brioche.
Jag väcktes ur min sömn i den ljusa sommarnatten av … ja, av vaddå? Ingenting? En känsla av att vara iakttagen kanske?
Sömnigt öppnade jag ena ögat på glänt, och såg – en liten liten figur på min huvudkudde, som med pigg och förväntansfull blick iakttog mig:
”Hej matte! Jag hittade dig!”
Stön... Men inte går det att vara irriterad på denna lyckliga lilla pälsboll ens när man blir väckt mitt i natten. Det var bara att sömndrucket tassa upp med rymlingen i handflatan och återbörda henne till syster och ordningen. Jag föll i säng och i sömn igen.
Efter en stund, som inte varat alltför länge, vaknar jag av fjäderlätta tassar på min högerfot.
”NEEEJ! Jag tänker inte vakna!!”
Begraver huvudet under kudden, jag kan sova med en mus i sängen!
Tippe-tippe-tippe-tipp… springer de lätta tassarna uppför mitt ben, min höft, min arm och till axeln. Tippe-tippe-tippe-tipp, och så tillbaka ner till foten, och så en ny tippe-tipp-runda.
Nej, inte en chans att jag kan sova. Den lilla 30 grams busmusen Brioche återbördas än en gång till sitt hem och sin syster och får locket på!
Jag har ”öppna burar” till mina möss. Det ger mig en enklare kontakt med mössen, och de får större yta att vara på. Med tillräcklig höjd ner till golvet håller de sig alla inom tilldelat område.
Men Brioche har börjat rymma. Hon hänger ut över kanten så långt hon kan, och så släpper hon taget och landar mjukt och smidigt på golvet, och ”rinner” snabbt iväg som en vattendroppe på trumslagarben, utmed väggar och runt hörn. Hon ser för härlig ut.
Men det är slut på det nu, det är ”locket på” som gäller.
Dock får hon springa lös på golvet en stund varje dag, medan jag sköter om dem alla.. Hon älskar det, men jag måste vara barfota så jag verkligen märker när denna lilla 30 grams lätta hårtuss får för sig att undersöka undersidan på mina fötter.
Ibland försöker hon klättra upp för mina bara ben. Hon ”famnar” min vrist som en människa som ska klättra upp för en telefonstolpe. Resultatet blir detsamma, hon hasar ner igen. Om jag inte är klädd i byxor för då är hon snart uppe.
Häromdagen blev jag avbruten mitt i burrengöringsbestyr och lämnade allt som det var en timme. Brioche var på golvet och fick vara kvar. (jag har lite mat och en vattenskål på golvet).
När jag kom tillbaka såg jag inte till henne, men det prasslade misstänkt från den halvfyllda sopsäcken som stod mitt på golvet.
”Nej, inte där!! stönade jag. Hur skulle jag få tag i henne bland spån och aspflis, tidningspapper och kartonger, utan att skada henne?
Men det blev aldrig några problem. När jag kikade ner i sopsäcken och lockade på henne, så dök hon snart upp med en lycksalig blick i de små runda svarta pepparkornsögonen:
- Åh matte! Om du visste vad det luktar gott och spännande här!
Busmusen Brioche
så söta är dom
