Hej på er alla i vinterrusket!

Nu när odlandet inte riktigt har högsäsong, så tänkte jag att det vore trevligt med något att läsa mellan frökatalogerna som börjat ramla in....
(Hoppas alltså på en låååång smaskig tråd, med riktigt utförliga svar! )
Kanske något för andra som är lika nyfikna som jag!

Det stora ämnet jag tänkte kasta ut är:


D I N O D L A R H I S T O R I A (Tungt, va?)

Alltså ungefär;
Hur, när, var, varför vaknade det intresse som förde hit?
Vilken nivå av "galenskap" skulle du säga att du uppnått?
Har du några stora förebilder/inspirationskällor?
Har du någon särskild "drivkraft"?
Och så vidare, efter tycke och smak....

Vintermys på er i stugorna medan ni funderar!
/Mia

Jag vet faktiskt precis hur jag hamnade här:

Sökte på Rosenkvittenmarmelad på Google och Eniro...

Sedan var jag fast.
Även om jag sista tiden varit inne fruktansvärt sporadiskt pga tidsbrist. Men som alla äkta kärlekar, väntar den troget tills det passar mig.

Och bara för att föregå med gott exempel så svarar jag själv så fort jag kan...

Jag kan inte minnas en tid då jag inte var växtgalen... När jag var liten bodde vi med vild grönska utanför häcken och odlad grönska innanför, och jag har varit med t.ex. i grönsakslandet och växthuset så länge jag kan minnas.
För några år sedan släktforskade jag ganska aktivt, och medan jag på min sambos sida hittade allsköns folk, från rikemän och väpnardöttrar till fästningstjuvar och byhoror, så var det på min sida en enda lång radda av lantbrukare, torpare, bönder. Med den genetiska bakgrunden var det väl oundvikligt, alltså...

Min far och farmor (hon och farfar bodde i stugan bredvid) fanns med i min odlarvärld från början. De är båda två inbitna nyttoväxtodlare, som unnar sig en rad blommor mellan grönsakerna ibland, men inga utsvävande planteringar någonstans. Raka rader och bar jord ska det vara! Det är visserligen tack vare dem som jag fått så bra inkörsbana i odlandet redan när jag var liten, men jag märker att det som lockar mig mest nu är ofta det som avviker mycket från deras upplägg. Jag älskar "vildvuxna" trädgårdar, och mina köksträdgårdsplanteringar brukar få farmor att se alldeles perplex ut (och farfar att springa efter hackan...)

Jag försöker att alltid tänka på naturen bakom trädgården, alltså kretsloppet som påverkar oss alla under hela vår tillvaro på jorden (nu blev det minsann lite hallelujastämning här! ). Och det har jag fått upptäcka helt själv - farmor & farfar hör till generationen som blev följt konstgödningens evangelium ända sedan de fick möjlighet. Istället för att behöva åka bort till sina föräldrar (som hade arrendegårdar bara någon kilometer bort) och hämta tung gödsel ur stackarna, kunde de istället hämta en liten påse som varken luktade eller vägde tungt. Såklart de föll för det... Kompost hade de visserligen, men den tömde de oftast borta i skogsbacken istället. Allt i det Praktiskas namn. Och min far är stor förespråkare för blåkorn och sprutmedel (jag tänker inte ens skriva R-ordet här, med rädsla att bli hudflängd...). Så det där med jordförbättring, gödning och växtskydd har varit ganska outforskade marker för mig, tills jag själv började leta efter sådant.

När jag var liten tyckte jag att det var jättekul att så allt i fröväg jag kom över, och att ta sticklingar på allt möjligt (och omöjligt - det är så man lär sig ). Det sitter i - förökning är fortfarande jätteroligt!

Jag blir alltmer odlingsgalen, tycker jag, och blir alltid lika lättad när jag ser att det finns de som är lika illa däran som jag. Alltså njuter jag i fulla drag när Hannu Sarenström fnattar runt med handkamera på blomsterängarna - precis så känner jag mig med ibland, men omgivningens reaktioner har lärt en att lägga band på sig för det mesta. Har varit på föreläsning med Karin Berglund, och läst alla hennes böcker, och tycker att även hon är en sån person som "smittar" med sin entusiasm. Det finns säkert fler, man skulle kunna rabbla hur mycket som helst....
Förebilderna på hemmaplan är också flera. Det är alltid kul att se när folk förverkligar sina idéer - man blir så inspirerad! I STA träffar man många likasinnade, och det är så roligt! Ska bara finna mer tid till att gå på träffarna, om inte annat när barnen blir lite större... Och så finns ju alltid Odla, som en oas att uppsöka när man vill!

Som avslutning på Min Odlarhistoria ska jag våga mig på en förhoppning - att jag en dag (när jag blir stor... ska våga ta tag i min dröm, att starta en plantskola.... Vi får väl se!

Spännande läsning Mia

Har alltid varit intresserad av att odla, peta ned frön, tagit skott osv
När jag var liten "räddade" jag ofta plantor från ställen som skulle grävas upp och gjorde små rabatter med de "räddade" växterna.
Lite speciellt måste det ha varit för för några år sedan fick jag frågan från en morbror via mamma om det var ok att
han grävde upp gullvivorna och granen mm,
det skulle grävas kring det gamla huset. Först fattade jag inte vad hon menade
men det var alltså en av mina "rädda-växterna-rabatter" som jag gjorde för nästan 30 år sedan Blir man lite varm i hjärtat av

Sen har det rullat på åren jag bodde i England med stor tomt och två växthus på tomten gav en rejäl skjuts för trädgårdsintresset.
Men har alltid omgivit mig med växter oavsett om jag bott i lägenhet i stan el i hus. Mår helt enkelt inte bra annars.

Det är väl först på senare år som galenskapen har fått blomma ut för fullt.
Hämtar inpiration från många håll och många personer. När jag tagit upp måleri och tecknade igen så märker jag att jag ofta tänker på planering av trädgården
som kring planering av en målning. Det betyder inte nödvändigtvis vackert utan mer hur man sätter ihop olika fält av växter, perspektiv, ljus och mörker osv

Ett liv utan att odla kan jag inte tänka mig

/Ewa

När jag sådde och lyckades med de första perennfröna
Snabbt övertalade jag en vän ,om att detta var kul, som hade en annan vän som kände en som också gillade trädgård , via ett forum tillkom ett par till
Sedan var vi åtta (Schyssta lökar) som nu på åttonde året kör studiecirkel med samma 8 medlemmar en träff i månaden utom juli med teman , gemensamma fröbest ,projekt, betong , jordlimpa mm), resor osv

Vid det här laget har jag för länge sedan passerat läget "avancerad trädgårdsgalenskap"

Jag har fått växter och natur i generna, min pappa var en inbiten botanist.
Men intresset för den egna trädgården tog över tio år.
Dels var det så mycket som skulle rustas på huset, dels tyckte jag inte att jag hade tiden.
Men då jag för några år sedan, 2002, gick i väggen (utan att dock dimpa helt) fanns det bara en sak som gjorde mig glad och det var just trädgården, Och det var så det började på allvar...
Idag är drivkraften själva glädjen att odla, att se hur växter tar eller inte tar sig och att vara utomhus och ständigt upptäcka nya glädjeämnen i skuggspel, dofter och färger. Ocvh inte minst att skapa rabatter och trädgårdsrum, det är som att måla tavlor!
Odla hittade också jag då jag sökte information om någon växt men jag har inte lika bra minne som Ewa L och kommer därför inte ihåg vilken.
Trädgård och resor är mina klart största intressen. Livsviktiga båda för mitt välbefinnande.
Och Odla älskar jag. Fast jag är fortfarande förvånad över hur en mängd
nicknames kan skapa en sådan värme i hjärtat...
Mulle

Det är nog några behov/intressen som fört mig till trädgården. Inte så mycket någon odlartradition för mina föräldrar hör till den praktiska generationen där R-up, kombigödsel och Blåkorn är precis vad man behöver: lätthanterligt luktfritt och så rent som möjligt ska det vara i trädgården.

Alltså: Jag jobbar som lärare på gymnasiet vilket betyder att man pratar dagarna i ända och det tyngsta man lyfter är tavelsudden. Det mesta mitt jobb frestar på är alltså hjärnan och munlädret. På fritiden behöver jag alltså hålla göra något fysiskt med synligt resultat, vara tyst, vara ifred och låta tankarna bara vandra. Vad passar bättre in på den kravspecen än trädgårdsarbete?

Dessutom har jag alltid gillat att "skapa", gillar vackra saker och vill gärna göra något själv, som att måla eller liknande. Med tre kottar varav den äldsta är 5 så kan man ju se sig i månen efter lediga timmar att målarkludda på! "Ursäkta familjen, mamma måste skaaapa lite ett par timmar nu". Nä, just det. Men om man är lite listig så kan ju ett annat intresse leva upp till behovet av skönhet, form, färg och kreativitet. Just det: trädgården! För de timmar jag lägger ner där, det är ju nästan så familjen borde TACKA mig för det, eller hur? Jag menar, jag sliter ju med spaden för att det ska bli bra hemma hos OSS. Självuppoffrande, närapå!

Tidigare har jag varit ute i naturen på hästryggen och kluddat, sytt osv. När vi för ca 6 år sedan skaffade vårt första radhus med frimärksstor tomt så vaknade dock trädgårdsfantasten i mig, därifrån får jag allt: skönhet, fysiskt arbete, avskildhet, kreativitet! För tre år sedan flyttade vi till hus med relativt stor tomt på mer än 2000 kvadrat. Det är här stordåd ska göras! Så småningom i alla fall. Just nu så vill jag mer än det finns tid för, tre småpojkar tar det mesta av tiden och så får det vara ett tag framöver. Det hjälper mig att hålla mig någorlunda sansad för jag har ett fanatiskt drag som gör att jag går fullständigt överstyr när jag är intresserad av något. Så just nu är jag väl en hang around till de verkliga trädgårdsgalningarna.

När det gäller den stil jag gillar så dras jag till det fluffiga som väller över strikta kanter. Och jag gillar rosa, blått, lila, rosor, massor av romantiska grejor jag inte skulle titta åt när det gäller kläder, möbler och sådant.

Vilken bra tråd ! Så roligt att läsa din odlarhistoria Mia , och att Ewa z3 och eva är konstnärliga det har man ju förstått , fler konstnärer verkar det finnas , som Mulle som har så vackra lösningar i sin trädgård och fler lärare som jag , som förstått att den som har trädgård behöver inget gymkort numer inte ens i december ....

Om 8 dar vänder solen !
K

Det började med att alla mina krukväxter dog... för de gjorde dom.

Men när vi skaffade balkong provade jag att odla lite basilika, det blev 6 balkonlådor fulla med örter, 7 sorters basilika diverse annat.

När vi skaffade huset fick vi en söndervuxen historia med 14 stora träd osv... vilket är rätt mycket om det skall få plats 183kvm i två plan hus med garage på 700kvm grupphustomt.

4 år senare har jag väl flyttat runt det som går att flytta, byggt uteplatser, bersån, startat pallkrageodling för mig och barnen ( 3 och 5) fyllda med grönsaker, skapat rostrabatter ( är det bara 60 rosbuskar, jag får nog plats med några till ), pionsvärmar ( 10 talet olika ), blandade perenner och uppemot 800 lökar.

Diverse magnolior, klockbuskar, stora och små rhododendron osv har hunnit landa här med. Borde vara nånstans runt 160 arter, heh. Tokigt. Och... ingeting dör, allting frodas och växer

Själv tycker jag inte att barnen är nåt hinder, tvärtom, de älskar att hjälpa till. Klippa, gräva, plantera och vattna är stora familjenöen på kvällar och helger. De odlar sina egna grösnaker och örter....Precis som lunch och middag ute, eller vårt förmiddagskaffe på framsidan bland rosorna.

Sommarstugan däremot får vara mera lättskött :?

Vad jag gör på dagarna? Jag är frilansande utredare/lärare på universitet i västsverige. Och trädgården är dels doft, skönhet och meditiation något vi gör tillsammans och rum för oss att leva i.

Ha ha, MB 1965! Vad harmoniskt du får det att låta med små medhjälpare i trädgården! "Själv tycker jag inte att barnen är nåt hinder, tvärtom, de älskar att hjälpa till. Klippa, gräva, plantera och vattna är stora familjenöen på kvällar och helger. De odlar sina egna grösnaker och örter....Precis som lunch och middag ute, eller vårt förmiddagskaffe på framsidan bland rosorna."

I wish! Mina tycker det är skoj i fem minuter, om de inte leker jordfräs förstås
Men det låter som att ni har det mysigt!

det är skönt med trädgård

Så här såg trädgårdsmästaren ut för 1,5 år sen:


och såhär på kvällen efteråt :

Kul att läsa om er!

Och att man ofta har så många beröringspunkter som man inte vet om innan..... Jag är också en "målar-kludd", för att inte tala om "ler-kludd" och "textil-kludd" osv. Men det har varit lite lågt med skapandet sista åren (mina älskade yngel är 4,5 och 1,5 år i skrivande stund), men nu börjar det lossna igen. Ser fram emot många odlingssäsonger ihop med barnen (ja - hittills gillar de att påta i trädgården!) Den där vackra dagen när jag startar min plantskola kan jag kanske utnyttja dem som gratis arbetskraft...

Flera svar, tack! (Jag behöver lite löpande text att vila ögonen på mellan frölistorna....)

Vi bedriver ett biodynamiskt jordbruk så jag odlar både i jobb och på fritiden. Lite svårt att veta skillnad mellan jobb och fritid men det trivs jag med. Vi är så gott som självförsörjande här på vår gård och jag tycker om att veta vad jag äter. Vi flyttar ut i trädgården på våren och barnen får vara med och ha kul i trädgården. Det första som de hittar att äta på våren är gräslök, sedan kommer det rabarber, smultron, jordgubbar, ärter, olika vinbär, hallon, blåbär, krusbär, körsbär, plommon, äppel och det sista på hösten är väl morötter och gräslök.

Jag lekte med tanken några år innan jag beslöt mej för att förstora trädgåden till ca 7000 kvadrat. Höstan 2002 satte vi 6 äppelträd i den nya delen och snart har vi färdigt med örtagård, woodland, äppelgård, jordgubbsland, köksträdgård, ett antal rabbatter och lagom med gräsmatta. Det flesta perenner så sår jag från frön och så älskar jag att gå på plantloppis! Det finns så många vackra blommor och buskar så jag är rädd för att trädgården kommer att bli större i framtiden.
Det var jag som alltid fick söka fram de stackars små morotsplantorna i vårt trädgårdsland då jag var liten och än i dag så gillar jag att rensa ogräs. Det är den bästa avkopplingen för mej. En bra egenskap om man har en stor trädgård.

Nästa projekt blir att inom några år plantera ut rhododendron och andra buskar på en ca 3000 kvadrat skog som är bredvid vår trädgård. Driver upp roddisarna från frö förstås. Ja, inte behöver man gå på gym om man har trädgård. Bra att kombinera nytta och nöje.

Det går lite i vågor vad som är mina favoriter, men vem kan motstå liljor, pioner, vallmo, rhododendron, äppelträd, rosor, olika funkior, doften av lavendel och mynta, vårens första krokus osv...

Jo, favoriterna tenderar att växla med säsong ibland....

Men det som också är kul ar att man får aha-upplevelser vad gäller sig själv ibland när man håller på med odling. Jag var t.ex. helt övertygad om att jag var en väldigt oromantisk person som hatade rosa och annat "pynt" i allmänhet. Men vilken sorts trädgård är det jag håller på att skapa nu? Nej, den är väl iofs inte så väldigt rosa, men drabbas man av ros-galenskap är rosa en färg som är väldigt svår att låta bli... Och det jag faller för är nästan alltid det där rufsiga "english cottage-garden"-stuket. Det trodde jag ALDRIG om mig själv!

Hmm...ja..jag får nog säga som många av er andra, det har alltid funnits där. Mamma odlade grönsaker och en del blommor hos min morfar som var ensam med stor trädgård. Vi lekte väl mest men ibland hjälpte iaf jag till med ogräsrensning, vattning osv. Eller undersökte myrbon, jagade fjärilar och plockade otaliga blombuketter med vilda blommor eller åt vinbär, äpplen, rabarber och jordgubbar.
Vi bodde i lägenhet så hemma var det krukväxter som gällde. Min mamma hör till räddarnas skara dvs det mesta som levde fick vara kvar och så är jag idag. Har väldigt svårt att kasta något som lever även om det inte ser ut som det är tänkt.
Nu bor jag ÄNTLIGEN i hus med egen trädgård men galningen i mig har inte fått fritt spelrum Det fanns nästan inget i trädgården när vi flyttade hit vintern 2002, några ledsna spireor typ. Jag har fått två barn sedan dess och det tar ju sin tid. Så än är trädgården inte något att se men det kommer väl.

Jag är uppväxt med att blommor och odlande är en så självklar och viktig del av tillvaron!
Mamma brydde sej mest om krukväxterna...det fanns ofta en historia att berätta om dom gamla trotjänarnarna som hon vårdade ömt..sen köptes det alltid säsongsblommor..primulor på vårkanten..toffelblommor till påsk..sen kom det flitiga lisor och kanske flera pelargoner...cyklamen och krysantemum på hösten..amaryllis och azalea till jul!
Hon älskade att plocka vildblommor..jag mins våra cykelturer för att plocka blommor...eller bara titta ibland när det inte fanns så många att man ville ta av dom!
Jag minns också pappas och mina utflykter för att bara se dom fridlysta backsipporna!!
Pappa var en passionerad trädgårdskapare och odlare..när jag var barn så odlade han lika mycket grönsaker och bär och frukter som blommor..men på äldre dar så tog blomintresset över!
Varje gång jag åkte hem så tog vi en runda i trädgården..och pappa berättade..hur han hade fått tag i en växt...det var komplicerade bytesaffärer ibland...han berättade vad han hade tänkt och planerat...men att blommorna ofta bestämde själva var dom ville trivas..så hade nån stuckit iväg eller frösått sej på ett nytt ställe så fick dom vara där!!!
Men..jag var aldrig som barn tvungen att hjälpa till i trädgården..trädgårdsarbete blev aldrig tråkigt..det var bara lustfyllt..jag plockade blommor och åt bär och frukt..och kanske rensade lite ibland för att det var kul att jobba med pappa!

Ja hur började intresset... Som liten vara jag ofta på landet med mormor och morfar. Då var jag med och grävde i landen, grävde upp potatis och plockade bär. Det var alltid jag som fick gå ut och klippa kryddorna till maten.
Min mamma har också alltid varit intreserad av växter, vi hade rabatter i vårt radhus som mamma pysslade om. När jag flyttade hemmifrån så var jag inte så intreserad, men så flyttade jag också upp i ett höghus och det fans inte så mycket att odla.
Men så flyttade vi och vi fick en liten uteplats. Intresset kom allt eftersom jag började gräva och fixa rabatter. Ett tag samlade jag på alla möjliga olika växter, testade lite zonknäckare och hade en salig blandning på växter. Sen för ett par år sedan flyttade jag igen och fick mindre uteplats.
Då valde jag att minska ner på alla olika sorter jag hade, det var där någonstans jag hittade hit... jag mins inte vad jag behövde hjälp med. Men jag hittade i alla fall en massa härliga människor här på odla så jag blev kvar
Just nu är jag mer galen i krukväxter än i trädgården. Närmare bestämt i hoyor Men det blir nog endel trädgård i alla fall när våren närmar sej igen.

Jag har varit intresserad av växter och natur så länge jag kan minnas, men eftersom vi bodde i en lägenhet gällde det länge främst vilda växter. Som liten älskade jag att plocka vilda blommor och kunde redan i 10-årsåldern namnen på många arter. På den tiden var markerna runt Mammas föräldrahem fortfarande välbetade och artrika. Arter som slåttergubbe och hässleklocka var ännu vanliga - nu är det länge sedan jag såg dem i de sorgligt igenvuxna markerna. Jag minns när vi skulle åka till Öland för första gången. När vi åker på en stor, trafikerad väg ropar jag plötsligt: "Stanna, en ovanlig blomma!!!" Min moster vid ratten tycker förstås att jag inte är riktigt klok, vilket jag har svårt att förstå. Trodde hon att det fanns annat än blommor vi hade åkt ut för att se? Ännu värre blev det när vi kom fram till Öland, och Mamma hittade några fina blommor. Hon plockade en och skulle kolla i floran - och jag såg genast att det var en orkidé som var FRIDLYST!!! Katastrof!

Odlade växter har jag inte hållit på med i mer än fem år snart. Det var då jag flyttade till huset där jag bor nu, ute i skogen i Ödsmål. Där bestämde jag mig genast för att göra ett litet naturparadis. I rabatterna såddes och planterades "fjärilsblommor" som isop, kungsmynta, stäppsalvia, rosenmalva m fl. Inga raka linjer här, vilt och naturligt med en djärv blandning av färger, former och storlekar skulle det vara! Den gamla gräsmattan ovanför huset gjordes om till blomsteräng - där fanns redan blåklockor, prästkragar, rödklöver, kråkvicker, revfibbla... och fler ängsblommor och fröblandningar såddes in i uppgrävda ytor. På sensommaren slogs ängen med lie, vilket jag sedan har fortsatt med varje år. Vildängsväxter och fjärilsblommor är alltså det som ligger mig varmast om hjärtat, men egentligen är jag intresserad av allt som växer. Även krukväxter, som jag alltid tar så mycket stickligar på att det är trångt på borden framför fönstren. Dock vill jag inte ha så dyra och värdefulla trädgårdsväxter att jag måste hålla älgar och rådjur borta, för jag älskar när dessa vackra djur kommer på besök!

Olle

När vi skaffade hus och fick en egen trädgård blev jag intresserad av att göra nåt med den och jag sökte på nätet efter svar på frågor som jag hade och då hittade jag hit!

Att jag sen blev så trädgårdstokig som jag blev tackar jag Odla för!

Hemma var det nog min styvfar som stod för det största trädgårdintresset, hans passion var dahlior... det fanns visserligen annat i de stenpartier han skapade men dahliorna stod för den största blomsterglädjen, de kånkades ut på våren, grävdes kärleksfullt ner för att växa sig större och större för varje år och plockades sedan upp efter att frosten tagit dem. De fyllde sedan garaget under huset, inte en suck att det fanns plats för en bil där inte!! Min svåger vinterförvarade sin Guldvinge där ett par år (motorcykel) men detta slutade hastigt och lustigt efter att alla hyllorna dahliorna vilade på brakade ner och täckte den kära guldvingen med rötter, damm och jord!! Jag får lätt rysningar när jag tänker på dahlior nuförtiden... orkar inte riktigt med att gräva upp och gräva ner plantor på det viset..

Nu är jag gift med en biolog och många är de naturreservat vi besökt genom åren!! Vi planerar vägen till våra semesterresmål utefter vilka reservat vi kan besöka.

Trädgårdar ger mig ro och tillfredsställelse, både min egen och andras.. Närheten till naturen och jorden stillar sinnet och blåser rent bland "spindelväven" i hjärnan. Att rensa ogräs är mycket terapeutiskt har jag upptäckt. Jag älskar att pilla ner fröer. lyckokänslan i magen är obeskrivbar när man gluttar på "locket", drar in jorddoften i näsan och upptäcker de första små, små gröna bladen!!

Jag har en fyraårig son och vi har redan ett helt fantastisk samarbete i trädgården!! Jag gräver ner och han går efter och drar upp!!! Men vad gör det... Det är kul att han är intresserad, han har sina egna krukor och fröpåsar och vattnar så att allt flyter och han är helnöjd med sitt resultat

Jag är nog en av de få här inne som aldrig tidigare haft något odlingsintresse eller uppmuntran hemifrån. Vi hade en tråkig liten trädgård i ren sandmark när jag växte upp. Vattna gjorde man väl krukväxterna, och trädgården någongång på sommaren, men "näring" var något som experter höll på med... Det mesta jag någonsin gjort var att sätta ett solrosfrö i ett lågstadie-projekt.
Men så för ett par år sedan i och med att jag träffade mannen med stort "M" så väcktes en dröm om att flytta från stan´ut på landet, och förra vintern anmälde jag mig så till en kurs i ekologisk grönsaksodling. Jag var den som visste absolut minst på kursen som varade hela våren, men jag hade ändå mycket trevligt.
Det var också när jag skulle Googla om något vi läste om som jag ramlade på Odla.nu, och jag var fast. I samma veva flyttade vi till en minimalt större lägenhet, men med balkong! Oj, vad det sattes frön denna första vår! Salvia, basilika, oregano, tomater, luktärtor, belladonna, spikklubba, flera olika sommarblommor. Kärnor från frukt petades också ner, och mina första hoya-sticklingar sattes i blöt jord...
Detta hände alltså alltihop för mindre än ett år sedan så jag är den nyaste nybörjaren där är!