Valla, det finns skidvall, trutvalla (cerat) och så kan man valla boskap. Vallört är en gammal läkeört som fått namn efterordet välla, som betyder läka, man matade även kor med den förr. Man odlar också djurens hö/mat i fodervall.
Villa är vi när vi gått vilse och man kan även bo i densamma, dessutom kan man både förvilla och få en synvilla.
Välla betyder läka som lärde oss nyss, man kan förvälla grönsaker innan frysning.

Vi kom att prata om svenska språket jag och några vänner här om dagen och det kan ju inte vara lätt att lära sig alla betydelser som samma ord har när man kommer hit som invandrare. Dessutom fattar jag inte de som säger att vårt språk är ordfattigt och på väg att utarmas...
Mvh
Fenja

Nä, svenska är inte så ordfattigt som man kan tro. Fint till poesi är det också, såväl i skrift som sång. Kanske känns det enklare att uttrycka sig på exempelvis engelska, men det kan finnas flera orsaker till det. En sak vi ska vara rädda om i svenskan är för övrigt de många fina vokalerna, där ligger engelskan och nästan alla andra språk i lä.

Enkelt att konstruera nya ord är det också. Själv funderar jag sedan en tid på att börja använda ordet 'tölva' istället för 'dator'. Tölva blir då ett låneord från isländskan, språket där man har en lång tradition av målmedvetet nyskapande av ord. Tölva är en sammanslagning av 'tal' (som ju har med räkna att göra här, inte tala högt;) ) och 'völva' som är den fornnordiska spåkvinnan. Både 'tal' och 'völva' är ju välkända ord i svenskan, så även om ordet 'tölva' har sitt ursprung på Island så tycker jag det är helt ok att se ordet även som svenskt.
Tillägg : det var redan år 1965 som framlidne Sigurður Nordal myntade ordet tölva

Vem/vilka påstår att svenskan är ordfattigt?? Det verkar mer som ett rykte för jag har aldrig stött på den uppfattningen.

Men om nån här kan tispa om någon artikel om saken så läser jag gärna den.

Jag tycker det är ett rikt språk. Men jag har inga bra saker att bygga min känsla på.

Pirum: har du några exemple på vad du menar med alla vokalljud o hur det skiljer sig från engelskan som du tog som exempel på??

Fenja: Visst måste det vara förvillande att lära sig ett nytt språk. För visst är det många betydlkeser med samma ord. O hur man betonar!!! Det kan ju bli olika betydelser av samma mening beroende på vilket ord man betonar.

Men det är det ju för oss också att lära sig ett främmande språk.

Är svenska särskilt svårt??

Här finns lite skrivet om ämnet:torftigt språk?

det var en bra länk. roligt det där med snöorden och hennes jämförelse med adjektivsynonymer gällande skönhet i det svenska o engelska språket.

Underbart!! Tack för länken!
Mvh
Fenja

Engelskan har bara 5-6 vokaler, a-e-i-o-u-(y), och svenskan 9 (aouå-eiyäö), men även vid uttalet har Sverige en större mängd volkalvarianter. Undantaget dialektala varianter (med diftonger etc) så har Sverige 17 olika vokalljud (utan tydliga diftonger), standardengelska 'bara' ca 15 och då inklusive diftonger.
Engelska var egentligen inget bra exempel eftersom de flesta germanska språk är rätt vokalrika. Men det jag menade var att vi i svenskan har många fina, rena, olika vokalljud även utan att ta till diftonger eller nasala läten, och det låter väldigt bra till musik

Opera på svenska är underskattat förresten. Eller så är det bara Jussi som är så väldigt bra 'O helga natt' är milsvida bättre på svenska än på engelska, om man bara lyssnar till hur sången låter. Bättre än den franska originalversionen också, som ändå är bättre än den engelska. Vokalerna är det som är största fördelen med svenska versionen. Men, det kanske kan tillskrivas en bra översättning också. (Tillägg : just den låten är ju ingen Opera...men...)

Fast isländska, som berörts tidigare i tråden, har nog fler vokalljud. Åtminstone hade fornnordiska nära runt, då de olika vokalerna även ofta kombinerades med diftonger och ... ja... nasala vokaler kanske man kan säga.

Har inga källor för ovanstående, men det går väl att googla fram. Baserade mig på en tidningsartikel jag läste i kvällspressen för ett tag sen Där listades ett dussin språk eller så varpå svenskan låg högst i vokalljud.

En annan bra fördel med svenskan är att åtminstone jag tycker det är ganska trevligt att skapa nya ord. (tillägg: exempelvis genom att sätta ihop existerande ord)

Svenska är inte svårt jämfört med kinesiska eller finskan.
Dina exempel är inte svåra, värre med tomten och tomten,
banan och banan, när olika accent ändrar orden betydelse.

Försök höra skillnad på finskan:
tuli - kom
tuuli - blåste
tulli - tull
eller taka; takaa; takka; takkaa; taakka; taakkaa

Men finskan uttalar i alla fall alltid som det skrivs, finns inte 13 olika tje-ljud.
Beror på, att finskan är ett nytt skriftspråk.
Finnar är bäst i världen på att uttala latin rätt.

Laddade hem denna pps fil från nätet och den kan ju passa in har gjort om det i Word för bilderna kan jag inte få in här.
Vill någon ha den i pps.format mejla adressen till mig så skickar jag den.

Modern svensk undervisning

Grammatik

Har du svårt att skilja på substantiv, adjektiv och verb?

Skolan har nu ändrat sina undervisningsmetoder:

Substantiv är ett ord som du sätter ”fan” eller ”jävel” efter:
* Klockfan,
* gubbjävel,
* hammarjävel etc..
Adjektiv är ord som du sätter ”skit” före :
* Skitbra, skitsnygg, skithäftig…..
Verb är ord som du sätter ”utav helvete” efter:
* drack utav helvete…
* Dansade utav helvete…
* Körde utav helvete…

Så nu är det

Skitlätt för ungjävlarna att lära sig grammatiken utav helvete..

saknar faktiskt ett "snöord"...men jag kommer inte ihåg hur det RIKTIGT uttalas ..(har nog aldrig sett det i skrift)
men ungefär Fallblauten....
det skall vara Skelet-bondska (alltså Skelleftebondska OBS bara ett L i uttalet på skelet.. och LÅÅÅNGT eee)

jag TROR det betyder blötsnö- men jag har även fått förklarat att det betyder NYSNÖ??????

jere nån henna som kan ge hänna en förklaring??

b

Det låter ju mer som nysnö som är blöt. Något som faller ned blött.

fallblauten

Jag har ett par bekanta som är från Skelleteå (varav den ena är bondson) ska försöka få tag på dem idag och se vad de säger!