Den hittade vi och avlägsnade idag. Inte helt utan respekt, måste jag erkänna. Den var majestätisk där den stod inne i skuggan, vilken gigant! Den förklarar säkerligen alla våra ständigt återkommande små tistelplantor över hela trädgården. Jag har ingen förhoppning om att vara kvitt allt bara för att vi tagit väck den, rotsystemet måste vara enormt och den skjuter väl bara upp någon annanstans istället. Men vi kommer att ge oss på den igen! Vilket mammamonster (i våra ögon)!

I trädgården kan ingen höra dig skrika.....

ja visst är moderstisteln fantastisk!!!
... men visst, man vill ju få bort tistelbarnen från sin egen trädgård, så det är bara och "avverka"... sakta men säkert. denna sommar har jag tänkt mej låta modertistelns barn få gro i den del av trädgårdslandet som är kompost i år. de blommar ju så fantastiskt... har TÄNKT det, men vi får väl se hur länge jag står ut med att se de taggiga bladen...
/Ullagumman

iiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiii