Satt nyss och spelade ett spel på datorn och gjorde ett klantigt misstag och förlorade...
För en sekund så ilskna jag till redigt, fick tag på ett äpple som låg bredvid mej som jag kastade rätt i kylskåpsdörren...
Äpplet studsade rätt in i min dator (sidoplåten var borttagen) och träffade moderkortet och jag såg ut så här...

Inget verkar ha gått sönder dock....
(men det är äppelsmet i datorn)...
Hur dåliga förlorare är ni?

När det gäller dataspel kan jag bli helt galen, dock har jag sån förmåga att tänka efter före så jag kastar inte saker utan letar upp nåt mjukt, t.ex. en soffa, och slår på den rejält några gånger..

F'låt att jag skrattar........men jag kan tänka mig att du såg ut sådär
Tur att det inte gick sönder nåt....

Ops....tack för ett gott skratt....jag är inte nån dålig förlorare...jag startar ett annat spel

Oj då!
Du får ursäkta att jag log lite åt din text.

ingrid

Men egentligen är det ju dåliga förlorare som ofta blir bra idrottsmän t.ex.
Då kämpar man till sista blodsdroppen.

Såna som jag som inte bryr sig, vi kommer aldrig upp på pallen!

får med säga förlåt .

men det var roligt

nej jag är någ den personen som inte bryr mig om jag förlorar på ett spel

Jag rycker bara på axlarna om jag förlorar. Jag är ingen tävlingsmänniska, det är väl därför.

Jag blir aldrig sur då jag spelar spel.......
Men jag kan nog säga att jag verkligen är en tävlingsmänniska.
Om inte annat, så märks det då jag är på utställningar bl.a.

Beror vad man spelar för spel, men ibland kan man bli så arg så att man skriker

Vad spelar du då, som gör dig så arg?

Spelar mest rollspel så när man e omringad av 20 tal fiender så kan man bli rätt arg när man dör, hehe

Rollspel? Nu blir jag nyfiken. Är du lajvare?

Nej, det närmaste lajv jag varit med om e hardball ett lajv med vapen som ser riktiga ut fasst med plastkulor, nästan som paintball...

Haha, jag förstår mig inte på såna som inte blir galna och skriker om dom förlorar..

Jag har blivit lite bättre på senare år men när jag var runt 10 år så kunde jag kasta saker omkring mig när det gick dåligt på monopol....

Jag behövde alltså inte ens komma sist, det räckte att jag inte vann...

Så där gjorde min son också! Han blev också förb....d när hans favvis inte vann i tennis på tv!

SJälv är jag nog innerst inne en tävlingsmänniska men jag ger upp när jag inser motståndet, tex datorn.

Jag förstår Matise fullkomligt. Helt naturligt beteende!

Äsch, gör man så så är man ingen riktig tävlingsmänniska...

Jo, och jag tror det kallas insikt med stigande ålder

Jag försökte mig precis på betapet-spelet och nu sitter jag så här
Det säger väl allt om mig och tävlingar/ spel

säger förlåt igen

men detta var också roligt

Jag är ingen dålig förlorare heller men ändock tävlingsinriktad. Men jag har två söner som verkligen är dåliga förlorare och tävlingsmänniskor ut i fingerspetsarna. De kan fortfarande dividera om vem som verkligen vann i något sällskapsspel för sisådär 10 år sedan.
Ser med lite blandade känslor fram mot yngste sonens första start i Vasaloppet i år. Visst han inser naturligtvis att han inte kommer att vinna, men ve och fasa om han inte kommer i mål. Då avundas jag inte hans sambo några dagar,

jag ska också vara med i vasaloppen NÅN GÅNG har jag bestämt mig för, men jag får vänta tills jag har fått det som Bee säger "insikt med stigande ålder"..