För ett par helger sedan åkte jag från Gbg till Branäs och såg då en underbar allé av björkar.

Dock så verkade det som om de hade klippt av dem på 2 meters höjd. Björkarna hade efter detta grenat ut sig som en gammaldags kvast.

Klart snyggt och det känns som om en sådan allé kan bli vacker redan om 10 år. (snabbt dvs)

Kanske är den som billig då det inte borde vara allt för klurigt att gräva upp små plantor i skogen?

Ps Allén är inte så lång, bara 20 m så det skulle bara krävas en 20 trädplantor.

Det låter som början på formklippning. Om ställena där man kapat var grova, dvs mer än 5 cm, är det stympning. Fota gärna!

Man kan formklippa björk så att de formar bollar, och det är ett omfattande arbete som på en 10-årig björk brukar ta 5-6 timmar. Man gör det varje år och klipper endast i årsskotten. Man börjar tidigt när björken är ung.

Jag brukar endast rekommendera det till de trädgårdsägare jag vet har stort intresse och ägnar mycket tid åt trädgårdsarbete, och som inte tvekar att ställa sig på stege som inte kan stödluta mot trädet. Eller till kommuner som vill satsa mycket pengar på sina träd.

Tyvärr kan jag ej fota, skall dock googla lite.

Jag gissar att det är stympning.

De ser i princip ut som ett Y (som en sådan borste som häxor har fastän upp och ner)
Det kändes som om de lät trädet växa tills stamen var runt 2 meter och sedan kapade toppen.
Trädet sköt då grenar runt brott ytan.

Kan det vara så enkelt?

Visst är det mycket enkelt att stympa träd, det ser man ju alltför ofta skräckexempel på. Det finns ju exempel på klippta träd som traditionellt har använts i alléer, t ex skånska pilalléer. Men man stympar ju inte dem, utan man klipper bara små grenar mycket regelbundet:

Precis så vill jag ha. Det är verkligen fint

Pilen är inte dum alls med det röda.

Vilka träd kan man göra så här med?

Alm och Lind har traditionellt hamlats för att få foder till djur, och de brukar inte lika lätt drabbas av röta som t ex björk och lönn.

Det låter som att björkarna blivit toppkapade. Det blir inget bra resultat av det och förutom att träden blir rötskadade så blir de också deformerade.

Här finns fler bildexempel på stympad, toppkapad och formklippt björk - det senare är det som fungerar utan att björken utvecklar deformationer. Men det är som sagt mycket arbetskrävande.

Träd som kan hamlas är lind, alm, pil, poppel och några till. Vissa här menar att också lönn och kastanj passar sig, medan jag är mer tveksam till detta, åtminstone i zon 3 och uppåt.

Det finns olika sätt att hamla men gemensamt är att de som kan göras utan stora rötskador görs från trädet är litet och sedan med jämna mellanrum, varje till vart tredje år. Antingen gör man som på de tidigare bilderna, klipper toppen och sedan med jämna mellanrum de skott som kommer därifrån. Eller så låter man trädet utveckla sidogrenar som man beskär och så småningom bilda knutor som utecklar sidoskott. Det senare kallas knuthamling.

Utför man knuthamling varje eller vartannat år kan snitten läka, det bildas "knutor" vid snitten och träden bli mycket gamla.

Lustigt hur olika man kan se på en rad med björkar, kapade på 2 meters höjd!
För mig låter det precis som ett fall för The Society for the Prevention of Cruelty to Plants. Det finns ju tack&lov träd som bättre står ut med människans vilja att forma sin omgivning.

Tipset att fälla en björk och sedan ansa rotskotten till en vacker björkbuske, hm... Ibland blir det bara ett par taniga skott (men i vårt fall: vi ville inte heller ha några buskar just där, så det gjorde inget).

När vi flyttade hit där vi bor nu för ca 15 år sedan hade förre ägaren i brist på annat material grävt upp (billigt!) småplantor av björk lite här och där och planterat som en häck invid vägen utanför huset. Sedan hade han klippt av björkarna upptill så de blev som kvastar, helt nakna nedtill. Dvs så kanske de inte sett ut från början, men med tiden blev de naknare och naknare med bara en spretig kvast upptill, mer eller mindre bladlös. Det såg i vårt tyckte fruktansvärt hemskt ut, så vi började med en mycket jobbig uppgrävning och under otroligt slit fick vi bort dessa monster. Det enda som trivdes i björkarnas ställe - det fanns ju fortfarande en massa rötter kvar trots att vi spettat och klippt - var syrener, som ju kanske har sina risker även de att plantera. Både björkar och syrener stjäl ju näring och massor med vatten ur marken så de buskar och perenner som planteras i närheten av dem får det ganska svårt att stå ut med konkurrensen! Men värst är nog björkar. Innan man ger sig på att plantera björkar så bör man i varje fall tänka på att deras rotsystem äter sig långt in i rabatterna som kan vara långt bort från själva trädet. Björkar är nog vackrast när de får växa lite för sig själva och på ett naturligt sätt sträva mot skyn som det är tänkt!

Hälsningar Siv