Svärfar har gått bort. Det tog bara två veckor efter att han fått beskedet.

Nu är det så att han var en riktig enstöring, levde ensam mitt inne i skogen. Han och svärmor var fortfarande gifta men hade levt som särbor i17 år. Och kontakten med barn (min man och svägerska) och barnbarn var väldigt sällan.

Och nu undrar jag, ska jag skicka kondoleanskort till svärmor? Att min man inte ska skicka förstår jag, det var ju hans pappa och han har ju lika mycket sorg. Men jag borde kanske skicka i mitt eget namn? Vad säger etiketten?

Tråkigt med svärfar! Har du kontakt med svärmor? I så fall kan du väl ringa henne? Om ni ses och brukar prata så tycker i alla fall jag att det känns onödigt pompöst att skriva. Men som sagt det beror ju på er relation och vad som kanske förväntas i släkten och hur man brukar göra. Nu när min far gick bort har folk ringt, skrivit, skickat blommor och allt har varit lika uppskattat. De närmaste har ringt och övriga hört av sig på annat vis.

Men hur är din kontakt med din svärmor? Patar ni inte med varann? Inte skickade då jag något kondoleanskort till min svärmor på den tiden jag hade en, vi träffdes o talades vid. Är avståndet för långt finns ju telefon.

Men de e klart det beror ju på hur din kontakt med henne varit men i mina öron låter det märkligt med kondoleanskort till svärmor.

Jo, jag har jättebra kontakt med min underbara svärmor. Och självklart har vi talats vid i telefon. Och eftersom det var som det var så tror jag inte hon var väldigt ledsen.

Men hon tillhör ju en annan generation och jag har så lite erfarenhet av dödsfall så jag visste inte riktigt vad som förväntades av mig.

Men tack för era svar, jag skickar inget kort då.

Skönt att ni har bra kontakt! Förstår att du undrar, det är inte så lätt att veta hur man ska bete sig när någon dör, varken vad man ska säga eller göra. Det enda rätta tror jag är att säga att man är ledsen och att man finns där och tänker på den personen. Mor fick ett kort av en väninnas väninna som hon inte känner så väldigt väl och hon hade skrivit av en dikt och avslutade med kram. Det tyckte mor kändes väldigt fint och hon blev mycket glad. I det läget kan jag tycka att ett kort är rätt. Jag tror man får följa sitt hjärta och det som känns rätt för en själv och inte göra våld på sina känslor för vad man tror förväntas av en. Men så har jag också varit med om det några gånger och då hittar man ett sätt att förhålla sig till det som funkar för just en själv.
Avslutningsvis; jag tror inte det finns rätt och fel i det läget! Men det är min tro...

Skönt att ni har så bra kontakt.

Jag tror inte att man brukar skickar kondeleansbrev inom nära släkt. Jag skulle ringa istället i din situation
Gita