CITAT (kerstin z5-6 @ 12-02-2007, 16:34)
Samma här -fast jag antar att det som fattas heter tid i stor utsträckning .. något jag har lite svårt för 
Behovet är ju inte heller lika stort när man bor i en glänta vid skogsranden -som i ett mer bostadtätt område .. men något slutet rum vill jag ha
               Det är sant men jag tar det lugnt i min trädgård har bestämd mig för att aldrig mer stressa  

 det får tar den tid det tar och blir det inte klart så är det så...
Jag har fastnat för hortus conclusus eftersom mitt barndomshems trädgård var en sådan. Belägen i ett annat land i Europa låg den där, gammal och omgiven av en flera meter hög mur av sandsten. Vid muren växte flera sorters vindruvor och spaljerade fruktträd. Trädgården var uppdelat i flera rum . Man kom in i trädgården genom ett portvalv omgiven av röda klätterrosor. På höger sida låg ett gammalt stall och hönsgården (själva ingången till stallet fanns dock utanför trädgården på själva gårdstunet (heter det så    

 ) Vid stallets bakre vägg hade hönsen och den ståtliga tuppen sitt revir och en stor inhägnad att sprätta och bada sandbad i ). Den främre delen av trädgården bestod av gamla perennsorter och några utvalda prydnadsbuskar och träd. Det fanns  slingrande stigar och en bänk att vila på. Även en liten damm med fiskar fanns....Sen kom den formella delen med raka gångar och köksodlingarna. Vi odlade hela husbehovet i den trädgården! I varje kvarter fanns dessutom fruktträd av alla dom slag, många sorter var lokala varianter och numera utdöda sorter som mina förfäder ympade. Längst bak i trädgården fanns det stora rabarberbeståndet, bladen var så stora att jag kunde gömma mig där som barn osedd för andra  
  Detta är mina drömmars hortus conclusus som jag försöker att återskapa här i Sverige. Zonknäckandet är min stora utmaning  här i livet  
  
  Jag saknar även min barndoms körsbärsdal (nej detta är inte bröderna lejonhjärta utan min egen barndoms dal som finns i verkligheten  

 ) med sin lilla bäck som rinner igenom och kastanjeodlingen (den ätbara sorten). 
När jag kom till Sverige för kärlekens skull för numera tjugo år sedan trodde jag att jag hade kommit till en odlares mardrömsland     
  
 Men så småningom upptäckte jag fördelarna med klimatet, mindre ohyra, större och roligare utmaningar att få grödorna att växa och att vissa växter faktiskt trivdes bättre i det här svala klimatet (jag säger bara mandelpotatis  

 ) än i varmare klimatzoner....
Oj nu har jag skrivit mer än som var meningen.....det var ju den omgärdade trädgården det handlar om egentligen.   
  
 Visst finns den där min barndoms trädgård - den kommer alltid att finnas i mina drömmar och än idag kan jag känna lukten av den mörkröda gyllenlacken och doften av morfars goda päron.....