Hej, här är lite erfarenheter om stenläggning:
En proffsig grävskopeman fyllde makadam (krossgrus) runt vårt hus efter ett omfattande dräneringsarbete. Vi turades om att köra en vibrationsmaskin för att packa gruset. I kurvorna var det nog maskinen som körde mig, den var ganska svår att styra. Kanske jag var för kort, för lätt, eller bara ovan. Nervpirrande! Men allt blev platt och fint, vilket lär vara viktigt för att inte stenläggningen ska sätta sig efteråt. Hösten 2004 beställde jag förhoppningsfullt små och stora begagnade gatstenar + 7 drygt meterlånga kantstenar av granit + 1 storsäck kullerstenar. Sen kom vintern plötsligt, så inget blev gjort på flera månader.
Sommaren blev ganska kylig & regnig, allmänt gnäll över dålig väder... Men jag la sten hela sommaren och var glad och nöjd. Vi började med kantstenarna. Vi - två rätt otränade åldringar - fick dem på plats med hjälp av stor envishet, 2 spett, en kraftig planka och på den några trärullar (stumpar av fällda träd). Så var det bara att baxa och hålla på, tekniken med rullarna fungerade ungefär som när man sjösätter en båt. 4 kantstenar runt en blivande rhododendronrabatt närmast huset, 3 st. liggande, som avgränsning/terrassering mellan bilparkering och stenläggning. Snyggt och stabilt!
Stenmjöl från bergvärmeborrning kom väl till pass som underlag för stenläggningen. Stenmjölet låter sig packas stadigt under och mellan stenarna och den första vintern hade inte en enda sten rört på sig. Stenfirmorna säljer också stenmjöl.
Stenläggningen måste ha en liten lutning bort från husgrunden, så regnvattnet rinner åt rätt håll. I vårt fall blev det lutning åt två håll: bort från huset, men också en lätt nerförbacke från parkeringsplatsen. Jag löste det med storgatsten i en enkel rad där lutningarna möts, som en rännsten mitt i mönstret av smågatsten.
Det blev snyggt till sist, men trots ständigt måttande med riktbräda och vattenpass var det väldigt svårt att få rätt lutning åt alla håll. Speciellt när jag hade fått för mig att solfjädersform skulle bli ett trevligt mönster för smågatstenarna, kanske alltför avancerat för en amatör? Av någon obegriplig anledning hade stenarna en tendens att bilda en uppförbacke medan jag höll på, hur jag än kollade med vattenpasset, så ett par gånger fick jag lov att plocka upp en del av stenarna och lägga om dem.
Kullerstenarna var mycket lättare än gatstenarna att lägga. Bara passa ihop formerna, variera stenarnas storlek, gräva en lagom grop i stenmjölet och knacka ner stenen med träklubban. Vackert blev det!
Förbiströvande grannar var uppmuntrande, vilket kändes mycket trevligt. Dels förvåningen över, typ, lilla envisa fruntimret med ett förmodligen ganska tungt jobb, dels hur fint det blev. Och jämfört med det efter-byggnads-kaos och de udda högar av sprängsten sprängsten som skräpat mer än ett år - en fantastisk skillnad!
Slutsats: det är värt varje krona som stenarna kostar och varje timme av stenarbete som man lägger ner. När jobbet är gjort ser det ut som om stenarna alltid legat där.
Men för dem som tänker göra jobbet själv: det hjälper säkert en hel del om man är STENGALEN, som jag.