Visst var det ett antal grader varmare än här, men Betty behöver inte vara speciellt avis tycker jag.

Krokus och påskliljor blommade för fullt och en hel del annat sköt skott, men mycket mer var det inte.

Temperaturen låg på 8-12 plus, men en dag var det +-0 och snöstorm och jag är den enda i familjen som har min systers trädgård i snöskrud på foto .

Jag trodde i min enfald att jag skulle kunna köpa en massa lökar och knölar och stoppa i resväskan, men icke sa nicke! Det var för tidigt! Men jag har köpt mängder av fröer!


Ha det gott alla!

Ah - att köpa fröer var ju inte helt fel. Din syster bor alltså i Holland.
Jag har läst på något forum om en svenska i Holland som skrev några gånger i ett forum. Jag skrev där också någon gång. Det är nog 1 år sedan och jag vet inte var det var. Kanske var det din syster.

Borta bra men hemma bäst. Är det inte så att när man kommer hem så känns det så skönt och hemvant.

Varför är det alltid så? Det är så himla roligt att åka bort, men helt fantastiskt att komma hem!!

Jag går omkring och njuter av allt det hemlika, och av att slippa prata engelska eller Holländska.

Ja där ser man så det kan vara... OK, nu är jag inte avis längre.
Trist att det var för tidigt för att köpa knölar o lökar, förstår din besvikelse.
Nåja, välkommen hem igen i alla fall, har saknat dig här.

Men oh jag glömde ju Välkommen hem

Välkommen hem
Synd på lökarna, men kul med lite fröer

Det låter ju som om du lika gärna hade kunnat resa till Skåne!

Eftersom jag har en av mina allra bästa vänner boende i Trelleborg, så var det precis vad jag sa i Rotterdam " No diffrenses betweeen Skåne and Holland"

Välkommen hem Gillan! Jag har saknat dej!
Hoppas att du har våren med dej i släptåg!

Kul å se dig igen Gillan.

Jag blev visst lite för tyst igen enligt somliga.......förlåt

En kortfattat förklaring........Det händer så oerhört mycket när min syster och jag ses. Hon är min enda helsyster ( av åtta syskon ) och vi växte inte upp ihop. Fick kontakt när vi var tolv och elva år gamla. Vi fick en omedelbar kontakt och den har hållt i sig. Idag är hon en av mina allra bästa vänner trots att vi inte ses speciellt ofta. Inte alltid en gång om året ens.

När vi så ses, blir det så väldigt intensivt och händelserikt. Speciellt mycket sömn blir det inte heller . Munnnen går i ett och skrattar gör vi så vi tjuter

Allt det sammantaget tar väldigt både psykiskt och fysiskt på mig. Men det visar sig inte förrän jag "landat". Så just nu känns det väldigt tungt. Inte för att jag är ledsen, utan för att det är mycket att smälta.

Så jag är snart tillbaks som den vanliga "icke-tysta" Gillan igen

Kram på er........vink,vink

Vink vink tillbaka.