Så synd att många tydligen missat tema kön på TV2 ikväll och istället ägnat kvällen åt att reta upp sig på usla schlagermelodier (enligt tråden schlagerspektakel 2 el 3 el dyl. Annars var i alla fall Baluchistan-låten suveränt bäst.)

Detta med kön/genus var riktigt intressant, med den alltid lika skärpta Tiina Rosenberg i mellansamtalen. Väldigt biologistiskt tänkande på sina håll men åtminstone luftades ngr möjliga alternativa synsätt.

Är väldigt nyfiken på vad folk på odlaforum kan tänkas tycka om härom. Inte minst förskollärare! Visst finns det sådana här på odla? Förutom föräldrarna präglar ni förstås på ett mkt avgörande sätt småbarnens könskonstituering och förhållningssätt till kön/genus. Vad är flickor/pojkar för er?

Måste jag välja mellan schlagerspektaklet och Tiina Rosenberg så väljer jag trots allt spektaklet. Ett värre bottennapp än Tiina och hennes förvirrade könsuppfattning existerar inte. Hon och hennes likasinnade tycks som ledmotiv bara ha ett manshat och utifrån detta presenteras en massa av deras fördomar som "fakta".

Såg inte programmet, men Tiina Rosenberg är ingen person jag respekterar särskilt högt.
Med andra ord skulle jag nog också hellre reta upp mig på dåliga schlagerlåtar än på henne

Samma här

Jag fäller ut alla taggar när jag hör hennes namn nämnas




Nej... jag skojar... men aldrig att jag skulle förstöra en lördagkväll
genom lyssna på henne.

Glömde ju att svara på din fråga.

Jo de är människor.

flickor och pojkar är människor för mig med. därmed inte sagt att jag inte sitter fast i könsroller, det gör nog de flesta människor även om de inte vill låtsas om det.
tyvärr tillför inte tiina rosenberg något vettigt i debatten.

DN debatt hade i dag en intressant artikel som kritiserade några av dom biologistiska påståenden som nämndes under temakvällen (Annica Dahlströms forskning som hävdar att män och kvinnor ska göra olika arbeten för att deras hjärnor är olika....)

"Påhittade fakta om könsbiologi utgör missbruk av forskarroll"

För övrigt var det en väldigt intressant temakväll!
Inte visste jag att det var så vanligt att människor föds oklar köntillhörighet (två promille av en befolkning)! Och visst var det intressant att få veta att deras upplevda känsla av att vara man eller kvinna inte har något med utseendet på könsorganen att göra utan sitter i hjärnan.

PS Tina Rosenberg som (vissa hetsar upp sig över) hade en liten roll i denna temakväll, och uttalade sig mycket försiktigt. Synd, hade gärna hört mer av henne.

Är det programmet om kön som var klockan 20 i går kväll som ni menar? Var inte det från Australien eller något? Ser inte så bra just nu så jag kollade bara med ett halvt öga.

Visste dock inte att det var schagertävling igår

Beträffande förskollärare så utbildade sig min bror till det och jobbade i yrket i kanske 10 år. Sedan tröttnade han på kommunen som arbetsgivare och skolade om sig till nätverkstekniker. Han var den enda manliga förskolläraren på den förskolan så det var nog en förlust för barnen.

och samma här med...

Jag föredrar melodifestivalen , men jag retar inte upp mig på dåliga schlagerlåtar. Däremot på vilka som får gå vidare, men smaken är ju olika som sagt var

Intressant DN-artikel. Tack för den!

Det var den här typen av diskussion jag var ute efter men uttryckte mig nog otydligt.

Visst är det intressant med den upplevda könsidentiteten - som inte sitter/behöver sitta i utseendet på könsorganen. Där någonstans fick jag nu in undran om svenska förskollärares förhållningssätt. Temakvällens franska film "Mitt liv i rosa" om en liten pojke som gillade att klä sig i prinsesskläder och fick sitt och sin familjs liv fördärvat av det skälet bidrog. Alla är "människor" (flickor och pojkar) skrev ngn. Jaha. Vad betyder det i sammanhanget?

Så kan vi ta om det från början då? (Dvs GLÖM referensen till schlagerspektaklet för allt i världen; kom in bara för att det råkade vara samma tid som temakvällen, ju.)

Helt korrekt för övrigt att Tina Rosenberg hade en undanskymd roll under temakvällen (i "mellansamtalen" som sagt) och att hon uttryckte sig försiktigt. Pedagogiken räckte tydligen inte till. Tråkigt att i övrigt till synes kloka trädgårdsodlare går i spinn - av ett namn? Hallå!?

OK, äntligen! Varför tror du att det var en förlust för barnen då? Försöker inte vara tyken, undrar verkligen - genuint!

Tycks vara glest med förskolepedagoger på odla förresten. Att det är ont om det manliga könet på området kan vi kanske våga utläsa av ovan inlägg (och andra officiella uppgifter), resten har kanske att göra med åldern?, dvs förskolepedagoger är övervägande unga kvinnor (som inte utvecklat odlaintressen)? Frågan är hur köns/genusmedvetenheten ser ut. Antagligen fel forum. Men det gör inte så mycket! Föräldrar till småbarn finns det ju gott om här!

Nu svarar jag utifrån min uppfattning utan att ha läst de övriga inläggen i tråden. Mina ögon krånglar just nu så jag har svårt att läsa.

Jag tror att det var en förlust för barnen därför att män inte är likadana som kvinnor. Många barn lever ju dessutom med en ensamstående mamma.

Killar är ju ofta lite brötigare än tjejer. Har lite vildare lekar. Hm, det är svårt att förklara men att killar ofta leker andra lekar än tjejer är väl ingen hemlighet. Jag var själv lite av en pojkflicka när jag var liten men ändå inte som en kille.

Jag om någon har haft uppfattningen att det minsann inte är någon skillnad på män och kvinnor men jag har kommit till insikt under de senaste 10 åren att jag faktiskt hade fel.

Jag tror jag hade fått ett lyckligare liv om jag haft mer tjejkompisar och hittat min kvinnliga identitet under uppväxten. Har också upptäckt att många pojkflickor har svårare att hitta en partner och handen på hjärtat tjejer, inte är det väl de mest feminina männen som blir mest åtrådda.

Jag tror att pojkar behöver goda manliga förebilder. Får de inte det kanske det kan finnas risk att de skaffar sig manliga förebilder av ett slag som inte är så bra. I våldsfilmer och dataspel t ex.

När det gäller manliga förskollärare så tror jag också att pojkar behöver få utlopp för sin manliga sida även i leken.

Observera att detta är saker som jag tror men inte har studerat djupare. När jag säger att jag tror så påstår jag inte att det är så.

Du är ju så skön! Handen på hjärtat, tjejen, håller alldeles med. Här kanske vi ska rannsaka oss. Vadan detta självförakt? Eller snarare, vadan denna föraktande bild av det "feminina"? Eller, igen, vems/vilkas bild av det feminina?


Tror jag också! "Goda manliga" - Vad det nu är. Goda manliga/maskulina och goda kvinnliga/feminina. Vi måste bara ge det ett vettigt innehåll. Men det blir lite stereotypibekräftande att bara säga att det ska vara en jämn fördelning av BIOLOGISKT kön (på förskolor el annorstädes). Det är ju inte precis det som finns mellan benen vi försöker prata om. Vet att det är just detta man gör i vissa andra sammanhang, dvs positiv särbehandling av biologiskt KVINNLIGT kön (vid anställningar, befordringar etc). Men här handlar det det också om den könsmaktsordning som faktiskt råder i samhället.



Du ÄR skön!
Har ngr goda länkar till goda informationer vad gäller genus (och förskola). Återkommer. Säger inte heller att det är så. Bra utgångspunkter. Natti.

För en gångs skull har vi samma uppfattning.
Gita

Det som jag uppfattade som poängen i den australiska dokumentären är att det inte går att tvinga in pojkflickor och flickpojkar till att bli mera typiska flickor och pojkar, som man tidigare har trott. Många har farit mycket illa av att ha blivit utsatta för sådana försök (nu handlade det framför allt om personer med en biologiskt oklar könsidentitet). Det är inte enbart uppfostran som gör könet, och det är inte heller enbart könsorganen som avgör, utan könet finns i hjärnan, i skärningspunkt mellan biologin och medvetandet. Sedan är det en massa som är kulturellt också, t.ex. en pojke som upplever sig som flicka imiterar vad han ser kvinnor och flickor göra i just den kulturen.

Vad gäller människor som upplever att dom har fel slags kropp, så finns det i dag möjligheter att anpassa kroppen till det kön de upplever sig vara.

Vad gäller pojkaktiga flickor och flickaktiga pojkar så är det i allmänhet inte så att dom vill byta kön. Däremot skulle dom kanske bli lyckligare om dom inte betraktades som udda och avvikande. Det är just detta som queerteorin förespråkar: att det ska bli socialt accepterat att vara manlig och kvinnlig på många olika sätt.

Om jag jobbade med barnuppfostran (vilket jag inte gör) så skulle min slutsats bli att det är viktigt att uppmuntra och stärka de barn som faller utanför ramarna vad gäller kvinnligt och manligt. Så att de tidigt får lära sig att det är OK att vara som man är, och att de bär med sig denna insikt också när det gäller att välja en partner av det ena eller andra könet, och att det faktiskt är OK att leva utan partner också om man trivs med det.......

Jag tycker vi bör bli mer vidsynta, och inse att alla inte faller in i mall 1A eller 1B liksom. Men hur förespråkar modernt utbildade människor att man handskas med 5-årige Pelle på förskolan när han kastar Barbie i väggen och skriker efter gaffeltrucken? Ska han ses som presumptiv mansgris som bör tvångsmatas med korrigerande könsrollsspel där han ska ha på sig rosa kjol? Eller ska han uppmuntras i att gaffeltrucka, då den där Barbie ändå är könsrollscementerade krafs som även tjejer bör kasta i väggen?

Inget bra exempel, menmen....

Det finns och har alltid funnits personer med lite osäker könstillhörighet, både från uppfattning om det egna könet till könsorganen. Hur dessa skall behandlas har jag ingen aning om, saknar erfarenhet och kunskap. Det är dock frågan om en liten minoritet, kanske inte ens en procent av alla människor. Jag uppfattar det dock som om dessa enstaka fall tas som intäkt för en del att könet skulle vara obestämt hos alla, vilket jag tycker är fel. Dom flesta föds till pojkaktiga pojkar eller flickaktiga flickor och skall behandlas därefter. Vi föds till olika uppgifter.

Väldig bra exempel att fundera på tycker jag!

Vari ligger "föraktet" - och vem har definierat det?

Jag är inte förskollärare, men väl barnskötare.
De förskolor jag arbetar på har haft en mycket föredömlig ledning. Men tyvärr har sällan personalen "på golvet" visat något större intresse av genusfrågor.
Inställningen att "pojkar är pojkar" och "flickor är flickor" är tyvärr väldigt inrotad även inom förskolan.

Det är intressant att så många har en negativ uppfattning om Tiina Rosenberg, utan att någonsin lyssnat till vad hon egentligen har att säga.
Fegt.