Nu skall jag bekänna färg. Det här är en lång post!

Jag har haft min lilla, numera rätt så vanvårdade, trädgård i snart 27 år. I början kunde vi inget. Då sa sa en granne för att trösta oss att "oroa er inte, trädgårdsintresset kommer med tiden". Vi väntar fortfarande på Det Stora Intresset! På senare år har vi läst och hört att trädgårdsarbete är en terapi. Terapi för vad frågar vi oss. Jag säger vi/oss för intresset för trädgårdsarbete är om möjligt lägre hos maken än hos mig med undantag för rosorna, dom gillar han. Sen klipper han gräset också.
Det är omvårdnanden som är problemet för oss båda. Ingen av oss gillar att gräva eller rensa ogräs mm underhåll.
Gräsmattan är en katastrof men mossa är också grönt och ögontrösten är vacker men den försvinner ju vid klippning. Brunörten är ju vackert lila men försvinner också vid klippning. Läkebladen är ett elände. Maskrosorna avskyr jag!
Numera har jag gett upp hoppet om annueller, det får vara perenner.
Så här är det: varje gång jag gjort praktiska försök att förverkliga mitt (faktiskt rätt stora) teoretiska trädgårdsintresse så har det stupat på alla odjur som äter upp och förstör. Små odjur. Såna som kryper, ålar, flyger. Krälar. Droppen kom häromåret då dom äckliga mördarsniglarna etablerade sig här. Nu kan man inte ens gå barfota i gräset
Sen är det så att på våren skall väldigt mycket göras utomhus och så håller man på fram till semestern. När den är slut - ja då är det ajöss med trädgården också. Då dalar intresset som en gråsten. Egentligen hade det varit bättre med en båt! Hm.

Tja, ovanstående eländesbeskrivning är ett av skälen till att jag hänger här på Odla. Jag tänkte som så att jag kanske kunde bli inspirerad till lite mer ansträngning om jag är omgiven av sådana människor som tycker det är kul med trädgård.

Och ni har nästan lyckats!
- I år skall jag göra slag i saken och ta hem någon som kan ta bort det fula halvdöda plommonträdet tex.
- Jag skall gräva bort två tredjedelar av Napoleons knappar som spridit sig över alla bräddar.
- Jag skall gräva upp runt svartavinbärsbusken så inte gräset klänger så mycket i den.
- Rosenrabatten skall rensas och göras fin. Lavendeln som står i samma rabatt skall ansas (ok, det brukar jag göra, jag gillar lavendel)
- Jag skall äta upp all kirskål som hotar att kväva bondpionen och den gula Lucia-rosen.
- Jag skall flytta på buskpionen och kraftigt beskära min vinteriberis (min ögonsten, kommer från en fröpåse 1983).

Jag har insett att jorden (mer lera än jord) betyder mer än zonen (det påstås vara Zon 2 här - pyttsan, det är minst 5 så som det blåser runt knutarna här med saltblandad luft). Skall försöka ta hänsyn till det om jag nu köper nya växter

Nu förstår ni varför jag är här. Och jag tänker bli kvar. Jag lär mig men jag har föga att lära ut!

Grattis!

Vilka mål du satt upp!

det är bra att göra listor, egentligen ska man skriva in vilka datum man ska göra dem också

Känner igen det där,

kallar den för Juni-listan, allt som ska vara klart till midsommar varje år( då vi får gäster)

Bra med både mål och datum

Lycka till!

Kan inte låta bli att skratta. Vi är nog många som känner igen oss i din berättelse.
Men du vill ju så gärna så jag tror att du kommer att lyckas. Man blir så inspirerad av alla entusiaster på Odla.
Lycka till och glöm inte fota så vi får se.

Det tar sig Bee,sätt bara inte upp för höga mål,bara så mycket du orkar och vill.Ta en sak i taget då får även du snart en prunkande trädgård.Min gräsmatta ser ungefär ut som din,grön med lite blommor i.
Tänk på att Rom byggdes inte på en dag.
Lycka ill.

Låter jättebra , många behåller både växter och annat ..som gigantiska arbetskrävande gräsmattor"för att det"ska vara så " I din trädgård bestämmer du och ingen annan -Försök få till den så att 70 % är roligt och 30 är transpiration kombinerat med halvtråkigt jobb

Tack för stödet och uppmuntran från er! Ja, i år SKALL jag komma igång lite bättre än tidigare år.

Att sätta datum på listan var ett bra tips!

Oj, vad jag känner igen mig!!! Precis som du säger har jag ett ganska stort teoretiskt intresse, jag planerar GÄRNA, köper gärna nytt och gör gärna nya rabatter... men jag skulle vilja ha någon som tar hand om dem...

Jag känner också igen mig vad gäller gräsmattan och klippningen, fast här torkar allt och kvar blir en gul och stickig nåldyna. Gick dock en trädgårdskurs förra vintern där jag fick världen bästa råd, tycker jag iallafall ;-).

Gör stora rabatter, fyll de ordentligt med perenner och marktäckare, ju mer "planterade växter" ju mindre ogräs och därmed rensning. Stora rabatter innebär mindre gräsmatta, , mitt mål är att utplåna så mycket gräsmatta som möjligt.....

Andra rådet var att inte klippa ner några perenner på hösten, för att nästkommande vår klippa ner det som är kvar, och täcka allt med ett tunt lager jord. Enkelt och relativt snabbjobbat. Inget rensande och påtande och det funkar faktiskt otroligt bra.

Lycka till med listan och trädgården

Hahaha. Tack för din ärlighet! Nej jag känner inte igen mig . För mig är det ren meditation, och jag älskar att gå och plocka, vattna och umgås med mina plantor. Särskilt vattna gillar jag, jag ställer en spridare som får stå ett par timmar (lågt tryck) och sen går jag ner och flyttar den till nästa rabattavsnitt (bor i hyreshus). Lukterna, och fukten, och blommorna som jag liksom föreställer mig tackar för uppmärksamheten, lovely.

Du påminner mig lite om mina föräldrar, som har en stor trädgård (och lerjord!). Men de har inte kommit på att gå till odla för att få inspiration än.

Jag vet inte riktigt vad boten kan vara på trädgårdstristess . Men på något vis måste det ju handla om att hitta sysslor som man trivs med, som man gör inte bara för att få ett resultat, utan för den sköna känslan. Om jag hade lerjord skulle jag göra en del planteringar på höjden, alltså göra ny jord ovanpå marken med lasagne-metoden (lager på lager med organiskt material som multnar i sin egen takt och man fyller på allteftersom). Det är ju så härligt med svart fuktig mylla, jag tycker också att lerjord är trist! Det är också så lätt att rensa ogräs i sådana odlingar där man tillämpar lasagne-principen.


Pioner verkar ju kunna trivas hemskt bra i lerjord (i a f hos mina föräldrar), och det är ju en växt som inte kräver mycket skötsel när den väl etablerat sig, utan bara delar med sig, och som dessutom har ett fint bladverk.

Det låter jobbigt med kirskål. Jag har fördelen att ha VÄLDIGT bra KANTER kring alla planteringar (igen - hyreshus!) och det gör att det där inväxningsproblemet som många privata trädgårdar har, det slipper vi. Så har du möjlighet att satsa på kanter, så gör det. Rejäla doningar som håller de ovälkomna växterna utanför.


Om du är lagd åt det andliga hållet, så läste jag precis om en som säger att alla växter har små feér som "skyddsänglar". Särskilt blommande växter får mycket uppmärksamhet av dessa små varelser, enligt den här personen (Doreen Virtue). Så den tanken kan ju vara lite inspirerande!

Japp, upphöjda bäddar är fördelaktigt både för människor o växter

En trädgårdsintressse är inget måste bara för att man har trädgård. Lika lite som man måste sylta och safta för att man har frukt och bär på tomten. Om odlandet i sig inte ger någon glädje så är det inte det man ska hålla på med. Det här kanske låte lite galet men vad jag vill säga är att med ett lite mer avspänt sätt till sin trädgård och att man verkligen tänker efter vad man sjäv vill använda trädgården till så brukar det fungera bättre och man känner sig mer nöjd. Är det en härlig sittplats med något vackert att titta på man vill ha el något annat.

Sen är växter, träd, buskar mm olika arbetsintensiva, i boken "Latmansträdgården" av Kerstin Engstrand finns många bra tips vid val av växter mm om man vill välja de lite mer lättskötta sorterna. Titeln är kanske lite missvisande för det är inte det att du ska plantera och sen glömma all form av trädgårdsarbete för allt framtid men man kan välja smart så att man får växter som passar ens behov lite bättre.

På vår tomt har tex de flesta fruktträden tagits bort. I första hand för att de var så vanvårdade och för stora för tomten när vi flyttade hit men också för att de fruktträden krävde mycket arbete varje år i form av beskärning, gallring och fruktplockning. Hann vi inte med så blev det en massa fallfrukt att ta hand om. Sen var det jobbigt med allt ojande om sylt- och saftkok från släkt och vänner. I stället har vi planterat vackra träd som inte kräver någon beskärning och inte kommer växa sig för stora.

Trädgårdsintresse är inget måste men kan drabba en när man minst anar det

/Ewa

Det låter som du har satt upp en gedigen att-göra-lista för året. Låt den inte ta kål på engagemanget bara! Ett tips istället för listor är att du bestämmer dig för vad du ska göra först. När det är klart bestämmer du dig för vad du ska göra sen osv. Då blir det inte så oöverkomligt och du kan glatt konstatera att du "nått målet" flera gånger under samma säsong.
Håller tummarna för att du får en skön säsong i trädgården. Den kan verkligen vara terapi, om man inte gör den till ett måste!

Jag kände inte igen mig i din beskrivning, men det betyder inte att jag inte förstår hur du känner. Tycker kanske att du ställer lite för höga krav på dig själv och din man. Ni måste ju inte vara intresserade! Framförallt inte av allt i trädgården.

Din lista tycker jag också är i mastigaste laget. Det är ju inget straffarbete som skall göras. Jag har visserligen också långa listor, men jag gör det av ren och skär glädje. Dessutom har jag lärt mig att inte må dåligt på hösten av det som inte blev gjort. Istället titta på vad jag faktsikt gjorde. Det brukar bli en hel del.

Jag tycker du skall begränsa dig till en liten yta. Ex.vis runt uteplatsen. Gör bara det och inget annat, men gör det ordentligt utifrån era förutsättningar. Troligtvis blir då du/ni så nöjda, att ni eventuellt tar ytterligare några kvadratmeter. Eller så gör ni det inte! Trädgårdsarbete är ju faktiskt inte någon tävling!! Om inte er trädgård är en sanitär olägenhet eller skamfläck så har inte grannar etc inte med det att göra hur det ser ut.

När jag hade småbarn bodde vi i ett nytt och tätt villaområde. Alla grannar slet och fixade och lade ner en smärre förmögenhet. Jag hade visserligen viljan att fixa ute, men inte vare sig pengarna, orken eller tiden. Då satte jag på kul upp en textad skylt på vårt förråd: Deltar utom tävlan! Det var många som som fick sig ett gott skratt, men de förstod vad jag menade.

Så; ha "lagomt" med krav och försök att genomföra dessa istället för att må gott själv!