Jag har till min stora sorg insett att alla mina Åkerö-träd har mer eller mindre kräfta. Jag misstänker starkt att det till stor del beror på förre ägarens motorsågsmassaker av äppelträden. Vårt Bullerhus lever otroligt nog men är nästan bara en hög stubbe med vattenskott men fick fantastiskt nog tre äpplen förra året. Päronträdet, Sävstaholmen och Astrakanen är även de svårt stympade men har tack och lov inga angrpp av kräfta, än.

Jag vet att man inte ska beskära träden nu utan vänta till JAS, men jag tänkte märka upp de grenar som jag vill ta bort så det är enklare sen när de har alla löv. Eftersom kräfta är en svamp undrar jag om det kan vara lönt att pensla sårytorna med exvis Virkon S? Är de helt räddningslöst förlorade eller går de att rädda på något vis?

Hjälp!

Du kommer nog att få många svar om det här, men enkelt sagt så blir varje beskärning du gör ett sår på trädet, kräftan kan få mer fäste på fler ställen. Visst kan man ta av en helt död gren, speciellt om den är farlig, men på äldre träd är behovet av beskärning oftast inte så stort. Jag hade väntat tills JAS (som du skriver), och sen tagit bort grenar som uppenbart var lövlösa och förlorade, tror inte märkning behövs även om det kanske kan underlätta.

Kräfta behöver inte vara döden för äldre träd, vi har ett gammalt Åkerö som säkert har lite kräfta, men jag skulle inte bli förvånad om trädet överlever mig.

Råd om att ge träden bättre växtförutsättningar är säkert bra, det stärker motståndskraften, men det överlåter jag åt andra att skriva om, jag ägnar mig inte mycket åt sånt (lat)

Och motorsåg i äppelträd...herrejösses...Det får allt vara ett jäkligt massivt träd om det inte ska vara snabbare och enklare med vanlig såg (förutsatt att det är beskärning man har i tankarna, ska man bara fälla trädet är väl en Jonsered 2172 snabbare än handsåg).

Alla kända försök att pensla med olika saker på kräftsår hittills har inte givit bra resultat. Dessutom tyder brittisk forskning på att kräftan blir epidermisk, dvs lever inne i hela växten. Försök på plommon har gjorts med Trichoderma, och man kan säkert försöka med äppelträd också. Men det är ingen liten vanlig penslingshistoria, det handlar om att injicera, prova olika barkinjiceringar mm och resultaten på ett stympat träd blir med stor sannolikhet ändå inte de önskade.

Ofta behöver stympade träd kompensera sig under många år för att återfå styrkan och den blad- och grenmängd som gör att den kan börja lagra energi och utveckla grenar i normal takt. Vanlig gallring och underhållsbeskärning på stympade och starkt kräftsjuka träd är inte alltid det bästa om man vill att trädet ska leva och ge frukt så länge som möjligt.

Med kräftan har man redan en beskärare i trädet, och ett stynpat träd behöver sällan en beskärare till.

Ok, så om jag förstår dig rätt är det bästa att inte göra ngt alls åt alla vattenskott som uppkommit efter stympningen utan bara hålla fingrarna i styr och njuta av frukten och träden så länge det går? Men vågar jag då röra något av de andra träden nu när jag vet att det finns kräfta hos mina Åkerö?

Japp, men precis som du anar så är ett kräftsmittat träd e smittokälla till andra lövträd som står i närheten. Det gäller att vårda de andra träden med hänsyn till att de har en smittkälla i närheten. Det är en av många saker att ta hänsyn till när man bestämmer hur man bäst vårdar ett träd; vad finns i omgivningen, hur vitalt är trädet, tillväxt, ålder, ålderssammansättning, markförhållanden, tyngdpunkter, mm.

Generellt beskär jag mindre och absolut mindre snitt i friska träd som står nära kräftsmittade. All beskärning i JAS med decinficerade verktyg (hett vatten eller T-sprit).