Hittade den här fina länken som ger lite tröst när ens husdjur har gått bort


www.indigo.org/rainbowbridge_ver2.html

Den finns på Daisy Hopes hemsida också! Även fast det är så himla fint tänkt så börjar jag gråta varje gång . Fy på dej Merlin, nu är det blött i ansiktet igen .

jag satt och bölande jag med såg mina älsklingar genom livet stå där och vänta....

Åh den är så fin och jag tror säkert att den kan ge tröst till många.

Det är ju precis så där man vill tänka att alla älskade husdjur har det.

Åh...skulle nog inte klivit in i den här tråden idag.......
Länken har jag sett förut....den är jättefin ..............

En svensk version:

Någonstans finns en bro mellan himlen och vår jord.
Just på vår sida om himlen finns en alldeles särskild plats, Regnbågens bro.
Då ett djur, som stått någon av oss särskilt nära i livet, till sist dör,
börjar det sin vandring till Regnbågens Bro.

Där bortom, väntar grönskande ängar och böljande kullar på våra älskade vänner,
där de kan springa och leka tillsammans.
Där finns gott om mat, vatten och solsken som håller våra vänner varma och nöjda.
Alla de djur som varit sjuka eller gamla, återfår sin hälsa och styrka.
De som varit skadade eller lemlästade, görs hela och starka igen,
just sådana vi minns dem i våra drömmar om dagar i en tid som gått.

Våra djur är lyckliga och nöjda men, ändå fattas något, alla känner de saknaden
efter någon särskilt utvald, någon de lämnat efter sig.
De springer alla omkring och leker tills den dag kommer då en av dem hastigt
stannar upp mitt i leken, för att skåda bort i fjärran...
Hans blick är spänd och uppmärksam, iver och otålighet får hans kropp att skälva.
Plötsligt störtar han iväg från gruppen, flyger över det gröna gräset så fort hans
ben bär honom, allt snabbare och snabbare...

DU har blivit upptäckt och när du och din älskade vän möts, kastar ni er om varandra i
outsäglig lycka, för att aldrig mer skiljas åt. Överlycklig slickar han dig över hela ditt ansikte
medan din varma hand åter smeker hans älskade huvud och ännu en gång ser du in i dessa
trogna ögon, som så länge saknats i ditt liv, men alltid funnits i ditt hjärta.

Tillsammans vandrar ni sedan över Regnbågens Bro, för att aldrig mer skiljas åt.

Ytterligare en svensk variant finns

Någonstans finns en bro mellan himmel och jorden.....
På den sidan himlen finns en alldeles särskild plats, dit leder regnbågens bro.
Där finns ängar och kullar för alla våra vänner, de kan springa och leka tillsammans
Där finns tillräckligt med mat, vatten och solsken det är behagligt och skönt.
Hundar , som varit sjuka och gamla, skadade eller lemlästade blir friska och starka igen, precis som vi minns dem i våra drömmar .
Alla hundarna är glada och nöjda , utom en vemodig längtan de saknar alla någon särskild, som de var tvungna lämna kvar alla springer och leker tillsammans men en dag kommer någon av dem att stanna upp och titta i fjärran.
Dess klara ögon är intensiva: kroppen börja vibrera av lycka och glädje.
Hunden springer plötsligt ifrån de andra, flyger över de gröna gräset, benen bär honom allt snabbare.
Han har sett dig
- du och din älskade vän möts igen- i en lycklig återförening
- men nu för alltid vara samman. Du får överlyckliga pussar i hela ansiktet, dina händer smeker på nytt din käre vän du ser än en in i de tillgivna ögonen, som så länge var borta ur ditt liv men aldrig från ditt hjärta.
Tillsammans vandrar ni nu över Regnbågens bro....
Men nu för att aldrig skiljas

Va skulle jag in här o göra

Huuu, jag klarar inte riktigt av sådant...
...men om vi ändå pratar sorgliga dikter när djuren gått bort vill jag ändå lägga in denna, jag vet tyvärr inte vem som skrivit den.

Do not stand on my grave and weep
I am not there, I do not sleep.
I am a thousand winds that blow
I am the diamond glints in the snow
I am the sunlight on ripened grain
I am a gentle Autumns rain
When you awaken in the morning hush
I am the swift uplifting rush
I am the birds in circled flight
I am the soft stars that shine at night
So do not stand on my grave and cry
I am not there.... I did not die

Ah, detta har blivit stora sorgetråden tror jag... Då får vi väl spä på med en till då... Whiskuchi, du skrev just min absoluta favorit. Den är otroligt vacker! Tack

Funeral Blues av W. H. Auden

Stop all the clocks, cut off the telephone,
Prevent the dog from barking with a juicy bone,
Silence the pianos and with muffled drum
Bring out the coffin, let the mourners come.

Let aeroplanes circle moaning overhead
Scribbling on the sky the message He Is Dead,
Put crepe bows round the white necks of the public doves,
Let the traffic policemen wear black cotton gloves.

He was my North, my South, my East and West,
My working week and my Sunday rest,
My noon, my midnight, my talk, my song;
I thought that love would last for ever; I was wrong.

The stars are not wanted now: put out every one;
Pack up the moon and dismantle the sun;
Pour away the ocean and sweep up the wood,
For nothing now can ever come to any good.