Fantastisk och fantastisk...den är åtminstone väldigt bra. På en av våra åkrar, lerig och jävlig, är det vanligt att potatisar drabbas av exempelvis skorv, men Amandine klarar sig mycket bra. Den är rimligt tidig, blommar vackert, men klarar att stå kvar i jorden ganska länge. Och så är den god, håller bra när man kokar, och ser rätt trevlig ut.
Vi använder den främst som juli-augusti-potatis, dvs, en sommarpotatis som vi inte sparar för vintern även om det nog skulle gå. Den går att använda som "förstapotatis" att ta i sena juni (beroende på när man sätter den såklart), men då föredrar jag andra sorter som fortare ger lite större skörd.
Den brukar gå att köpa även som 'delikatesspotatis' i butiker. Till det facila priset av 20kr för ett kilo, eller liknande. Så det går ju att köpa och proväta innan man planterar. Men självklart blir egenodlad potatis godare, och dessutom är det svårt att hitta potatisar i butik som inte misshandlats grovt vid upptagning, tvättning, hantering eller försäljning.
Vi kommer nog att sätta ca 20-25 Amandine i år, jag vet inte riktigt. Kanske kommer vi att lägga mer vikt på Cherie, även om Cherie tar lite längre tid på sig att nå lämplig storlek och smak. Även Cherie är en vacker planta, och ger vackra mandelformade potatisar. Dock är Cherie rödskalig, vilket är kul som variation (Sverige är ju annars ett land där rödskaliga potäter inte är så vanliga, Asterix undantaget).
Tillägg : Att jag rekommenderar modärna potatissorter är egentligen undantag...jag är ju generellt sett en försvarare av gamla sorter. Vår 'vinterpotatis' Beate är väl från 1960-talet, och även det känns för nytt ibland...

Men Amandine (och Cherie) är två modärna sorter som är lättodlade och skördsäkra för oss amatörer, menar jag. (Flera andra modärna sorter har funkat mindre bra för mig)
För yrkesodlare som satsar på Amandine måste det hela såklart nischas, skörden blir mindre än för "vanlig potatis", men det kompenseras förhoppningsvis av ett högre försäljningspris.