Symphatie och Flammentanz är ju pålitliga röda med hyfsat färgdjup, men båda kan i mina ögon bli lite stela om de inte klättrar stort och lösligt kring eller på något på ett kul eller oväntat sätt. Doftlösheten bidrar också till känslan av att de ibland är lite konstgjorda.
Jazz har jag försökt två gånger här i zon 3 men den verkar inte gilla vecklarna som brukar knapra på de första bladen här. I väntan på att den ska blomma satte jag tåliga John Cabot, men den röda färgen tar nog iallafall för mig tid att vänja mig vid och dessutom är de vissna blommorna groteska...
Ännu djupare med dragning åt purpur försökte jag mig på genom Erinnerung an Brod, men den ska man nog ge perfekta jordförhållanden till för att den verkligen ska vilja ge det den har.
I väntan på mina kitsliga röda och på att jag ska vänja mig vid snällblommande John Cabot har jag istället planterat djuprosa som jag njuter mer av. William Baffin är en lekfull, intressant rosa till rosalila ros som ger lite av det jag ville de röda skulle ge. Med rosalila Russeliana och palettlila Veilchenblau som båda växer högt och brett ger de lika häftigt intryck som den djupaste röda ros, intalar jag mig...
William Baffin, mångblommande efter 2 år:
Veilchenblau, en palettros:
