Språkspalt
Det här tillexempel. Jag kan hålla med om att man läser ordet oftare änman säger o då råder en liten osäkerhet...
CITAT
Hur uttalas "kora"?
Fråga: Alla säger "kora" med o-ljud nu för tiden, när man talar om att kora någon till vinnare. Men å-ljud är väl det riktiga?
Svar: Att folk säger /ko: ra/ med o är inte så svårt att förklara. Man ser ordet oftare än man hör det, och det faller sig ju rimligt att uttala långt o som o om man inte är säker på uttalet.
Kora har vi lånat från tyskan, där uttalet av verbet koren är just med ett å-ljud.
Ordet har rötter långt bak i språkets forntid och är besläktat med villkor, valkyrja och kur- som i kurfurste. Betydelsen är 'välja', 'utse (någon till något ärofullt)'.
Villkor är val efter ens vilja, valkyrian väljer ut vilka döda på slagfältet, valplatsen, som skall föras till Valhall, och en kurfurste var en 'valfurste' - en som hade rösträtt vid val av kung eller kejsare i det forna tysk-romerska riket.
Det riktiga uttalet är /kå: ra/, men även /ko: ra/ accepteras i dagens ordböcker. Det hade egentligen varit rimligare att gå den motsatta vägen och skriva kåra. Så går man i danskan och norskan: kåre.
eller det här!! som jag grubblat men inte kommit mig för att slå upp det...Fråga: Alla säger "kora" med o-ljud nu för tiden, när man talar om att kora någon till vinnare. Men å-ljud är väl det riktiga?
Svar: Att folk säger /ko: ra/ med o är inte så svårt att förklara. Man ser ordet oftare än man hör det, och det faller sig ju rimligt att uttala långt o som o om man inte är säker på uttalet.
Kora har vi lånat från tyskan, där uttalet av verbet koren är just med ett å-ljud.
Ordet har rötter långt bak i språkets forntid och är besläktat med villkor, valkyrja och kur- som i kurfurste. Betydelsen är 'välja', 'utse (någon till något ärofullt)'.
Villkor är val efter ens vilja, valkyrian väljer ut vilka döda på slagfältet, valplatsen, som skall föras till Valhall, och en kurfurste var en 'valfurste' - en som hade rösträtt vid val av kung eller kejsare i det forna tysk-romerska riket.
Det riktiga uttalet är /kå: ra/, men även /ko: ra/ accepteras i dagens ordböcker. Det hade egentligen varit rimligare att gå den motsatta vägen och skriva kåra. Så går man i danskan och norskan: kåre.
CITAT
Nattduksbord eller nattygsbord
Fråga: Heter det nattduksbord eller nattygsbord?
Svar: Ett av vårt språks otydligast artikulerade ord är ett som de flesta har lärt sig innan de kunde stava och som i tal brukar låta som /nattuksbord/. Därför råder viss osäkerhet om hur ordet ser ut i skrift - nattduksbord eller nattygsbord?
Ordböckerna är eniga: den riktiga varianten är nattduksbord.
En nattduk var en broderad duk som man satte sina toalettsaker på, och den äldsta betydelsen hos nattduksbord är just 'toalettbord'. "Vid nattduksbordet ständigt sitta, och träget uti spegeln titta, ... Det är uti vår ungdoms smak", skriver fru Lenngren på 1700-talet, glömsk av sin egen ungdoms alla tiders ungdoms smak.
Carl Gustaf Tessin skriver att "ett vid smink vant fruntimmer blyges för sällskap, innan hon suttit för nattduken", det vill säga målat sig.
Men nattduksbord kunde man kalla även duklösa bord för sådant man behöver för natten: ljus, krus, nattkärl. Förmodligen under inverkan av det osäkra uttalet har så uppstått varianten nattygsbord, alltså ett bord för natt-tyg, där tyg betyder 'grejer', 'utrustning', som i remtyg och skrivtyg. Själva ordet nattyg finns inte emellertid belagt, men det tillhör språkets möjligheter.
Vid det här laget borde ordböckerna godkänna det vanliga ordet nattygsbord. Möbelhandlarna har å andra sidan löst problemet med att kalla föremålet sängbord - enklare men lite tråkigare.
Fråga: Heter det nattduksbord eller nattygsbord?
Svar: Ett av vårt språks otydligast artikulerade ord är ett som de flesta har lärt sig innan de kunde stava och som i tal brukar låta som /nattuksbord/. Därför råder viss osäkerhet om hur ordet ser ut i skrift - nattduksbord eller nattygsbord?
Ordböckerna är eniga: den riktiga varianten är nattduksbord.
En nattduk var en broderad duk som man satte sina toalettsaker på, och den äldsta betydelsen hos nattduksbord är just 'toalettbord'. "Vid nattduksbordet ständigt sitta, och träget uti spegeln titta, ... Det är uti vår ungdoms smak", skriver fru Lenngren på 1700-talet, glömsk av sin egen ungdoms alla tiders ungdoms smak.
Carl Gustaf Tessin skriver att "ett vid smink vant fruntimmer blyges för sällskap, innan hon suttit för nattduken", det vill säga målat sig.
Men nattduksbord kunde man kalla även duklösa bord för sådant man behöver för natten: ljus, krus, nattkärl. Förmodligen under inverkan av det osäkra uttalet har så uppstått varianten nattygsbord, alltså ett bord för natt-tyg, där tyg betyder 'grejer', 'utrustning', som i remtyg och skrivtyg. Själva ordet nattyg finns inte emellertid belagt, men det tillhör språkets möjligheter.
Vid det här laget borde ordböckerna godkänna det vanliga ordet nattygsbord. Möbelhandlarna har å andra sidan löst problemet med att kalla föremålet sängbord - enklare men lite tråkigare.
Jag säger kora (med o) och nattduksbord. Nattygsbord låter ju jättekonstigt ju. 
kanske lokalt...jag säger nattygsbord iallafall..tycker nattduksbord stockar sig på tungan.. 
Vilket leder mej osökt vidare till Kallijanka. Tror dom som säger så verkligen att han heter så? 
