Igår skördade jag första sparrisen, första någonsin. Förra året missade jag den, först såg jag inte till den och sedan var den förstor. Men i år hann jag. Ljuvligt god, vi delade den lika. Det är sådana stunder som allt arbete känns värt mödan.

Grattis!

Jag blir faktiskt lite avis. Mina plantor som jag sådde i mars börjar bli dags att skola om, så nu är det bara tre år kvar till det är min tur att äta nyskördad sparris.

Karin

gud vad gott...