Men igår var hela familjen framme, satt och gnagde på sina barkbitar, uppkrupna på ett par av sina fällda träd. Ungarna (i alla fall tror jag det var ungar, de var lite mindre och lite barnsligare
) kivades länge i vattnet, den ena hade en färsk gren i munnen och den andra försökte ta den, det var i alla fall så jag uppfattade det. Jag ville nästan inte gå därifrån, för det var verkligen en önskan som blivit uppfylld. (Vi hade planterat att sova i skogen en natt för att obemärkt kunna smyga på dem i gryningen, men det var alltså inte nödvändigt!)
