CITAT (Dagny @ 19-05-2007, 15:12)

[font="Verdana"][/font][size="3"][/size]
Huskatt, helt klart.
Har varit kattägare sedan 1979. Vår gamle man f 79 fick bli koppelkatt vid 10 års ålder pga mycket stora reparationskostnader (han var bostadsområdets stora skräck för övriga katter)

. Han tog detta med upphöjt lugn

. När vi var på semester med husvagnen (regelbundet kattens livstid) så satt han i lina o gick rastad i koppel. Vi kunde stanna bilen vid vägen o rasta honom som en hund uppe i skogen.
Gamle mannen åkte till de sälla jaktmarkerna nov 93.
Numera har jag 2 kattpojkar. Båda sitter mer än gärna kopplade utomhus. Åka bil är inget problem. De är 13 o 14 år gamla.
Varför "huskatt helt klart"?
Huskatt vet man absolut inget om. Det är blandisar helt enkelt, och kan bli precis hur som helst. Rena lotteriet med andra ord.
Att jag personligen gillar alla katter - husisar inräknade

- är en anna sak, men när det gäller huskatter kan man inte generalisera och säga att de *som grupp* är si eller så, för det går inte att veta.
OBS! Det kan så klart komma att funka jättebra med husis i sela. Det är
endast generaliseringen jag vänder mej mot.
Av erfarenhet kan jag säga att både europé och bengal normalt funkar bra som "koppelkatt".
Bengalerna tycks dock var lite mer "promenera-i-koppel-typen", medan europérna kan vara lite mer "följ-mej-dit-jag-går" varianten. (dvs du får följa katten

) Å så får man så klart lägga till individuella variationer och vana/träning.
Tror nog att det flesta katter kan funka som koppelkatter om de tränats från början.
Korthåren kan dock vara lite mer praktiskta - lättare sätta på sela utan att trassla in sig i lång päls (men det går säkert det också)