Tänkte kasta ut en fråga till alla på forumet...

jag har själv rätt nyligen utvecklat detta intresse med växter både inomhus och utomhus, vilket jag överhuvudtaget inte trodde var möjligt, eftersom det mesta dog efter någon vecka på fönsterkarmen i mitt " tidigare växt-liv". I mitt tidigare "växt-liv" bodde jag i lägenhet utan balkong, med skuggade fönster (ryser...), och för två år sedan flyttade jag och mannen med stort M till hus och trädgård. Jag gjode löftet att sköta trädgården, bara maken tömmer takkrännorna ( höjdrädd! ). Det tog ett tag men nu är jag SJUKT biten av allt som har med trädgård att göra. Eftersom jag inte haft en hobby på länge, känns det som en fröjd att gå och rensa löv och vissna blommor, att plantera, planera, "möblera om " osv i rabatter och fönsterkarmar. När vi flyttade in i huset märkte jag efter ett tag att alla stackars halvdöda plantor frodades, började leta information om skötselråd mm och på den vägen är det. Har nyligen avslutat mitt projekt att bygga en blomsterbänk/planteringsbänk och där är alla bebisarna på dagis under dagtid nu ( fuchsia, mynta, chili, ingefära m.m.) Sitter ofta på jobb och längtar hem för att titta till "de små". Det enda jag kan likna det vid är när jag i mina yngre år var en tokig hästtjej.

Mitt hjärta är lättare tack vare trädgården, vore intressant att få höra era berättelser om hur intresset väcktes.

Glad vår och tack för alla trevliga inlägg som jag lärt mig mycket av (även om jag än så länge inte varit en flitig inläggs-givara på forumet).

Therese

För ett antal år sedan när jag kände en intensiv doft av buxbom kom jag på att det som gör mig "beroende" av växter är minnet av min morfars gamla , stora, stora trädgård. Där fanns allt. De hade syrenbersåer, kuperade gräsmattor, fågelbad, enorma träd som blodbok, långa land med jordgubbar och stora växthus där vinrankorna dignade av frukt. Många många dofter och framförallt dofter från de välansade buxbomhäckarna.

Jag har alltid "odlat". Jag är uppvuxen i kollonistuga och när vi var små fick vi en kvadratmeter var av pappa att odla i .

För mig ligger det också långt tillbaka i barndommen. Trädgårds och odlingintresserade föräldrar samt mor-farföräldrar. När min mamma åkte på en välförtjänt semester var det jag som blev ansvarig för grönsakslandet trots att mina 3 syskon var äldre.

Jag har alltid hört att jag har gröna fingrar och något man ofta får höra lever man nog upp till omedvetet, tror jag. Sedan har jag upptäckt att man mår så bra när man pysslar med sin trädgård. Som terapi, det går långsamt och det ska det göra. Man kan inte stressa på växterna utan man får vackert vänta. Jag tror fler skulle må bättre om de stack ner händerna i myllan och bara 'låta tiden gå', inga krav och måsten, glömma tiden en stund.

"När man tycker man hinner så lite i sitt liv är det viktigt komma ihåg att saker tar tid". Läste jag någonstans.

Jag odlade saint- paulier när jag var liten, sen övergick jag till begonior..hade alltid litet grönsaksland på landet..
Sen i tonåren så låg allt i träda men när jag flyttade till min gubbe som hyrde hus med trädgård så var jag i gång igen, rensade i rabatter och sådde grönsaker..Efter det har jag haft tre trädgårdar till och jag har odlat mer och mer på varje ställe...I början mest ätbara saker...sen örter och för några år sen blev det blommor också...
Jag har ett brinnande intresse..men om nån skulle fråga mina krukväxter om jag har "gröna fingrar" så skulle de nog vara rörande överens om att det har jag inte..

Jag har levt i storstäder utan naturlig närhet till naturen. Med åren kom en stark längtan från "betongen" till det lugna, vackra. Jag hade visserligen en trädgård i London men vi bodde centralt och det gick nästan inte att sitta i den för alla avgaser, än mindre att odla.

Det började med en så enkel sak som att jag fick en frökatalog av min arbetskompis. När jag såg alla de vackra blommorna beslöt jag mig att försöka så mina egna blommor (det är mitt första år som "odlaist"). Sen hittade jag dethär underbara forumet och läste och läste och läste för man vill ju gärna lyckas även om det är första gången. Det hela slutade med att jag sådde mina blommor och lite kryddor och köpte växthus, nästa år skulle jag vilja försöka mig på odling i pallkragar. Har man möjligen fått lite fnatt Men det är iaf jättekul