Fick ett mail från Lars som egentligen var menat att hamna här:



----------------
Hej Lars,

Intressanta frågor! Jag har själv inte ympat på annat än rönn och fruktträd, men principerna borde vara desamma.

Ympris hämtar man alltid när träden är avmognade och i som djupast vila, under den period de fortfarande är fulla av vätskor. För de flesta träd påbörjas vilan när de tappat bladen. I början av den mörkaste perioden på året är träden i vila men ännu inte uttorkade. Brukar vara i mitten av december där jag bor, zon 3. Man kan också plocka lite tidigare, men knopparna måste vara ordentligt avmognade. Man kan också plocka senare, men ju längre in i vintern man kommer desto torrare är trädet och ymparna får svårt att klara lagringstiden.

När du börjar ympa på ett underlag har med din tekniska skicklighet att göra mer än med trädets anatomi. Det är svårt att ympa på ett årsskott, man behöver ofta ett underlag som är ca 5mm eller så för att det ska fungera.

Ympriset ska vara ettårigt, dvs ha vuxit och avmognat under det år du tar det. Det innebär att riset i stort sett alltid är ganska smalt.

Jag har inte sett en ihopympad lindallé och känner inte till någon heller, men att träd växer in i varandra eller att de växer tätt är oftast inget problem för träden. Det är en myt att träd skulle må bättre av att ha mycket utrymme för sig själva.

Träd i klunga eller skog konkurrerar visserligen om näring och ljus och de kan skava mot varandra - men de ger också varandra näringstillförsel från nedfallande blad, markskugga som minskar uttorkning och bladskugga mot alltför stark avdustning från bladen/barren - liksom vindskydd. Träd i dunge eller skog får också ett jämnare klimat än solitärer, som gör att de inte riskerar köldskador i samma utsträckning.

Det här är egentligen ganska självklart om man betänker hur man gör när man planterar ett enstaka träd i en trädgård. För att det ska klara sig måste man gräva rätt stort, tillföra ny jord, stötta, vattna och skydda - ofta i flera år. Det krävs mycket mindre jobb per träd för att få en hel dunge träd att klara sig.

Att träd växer bättre när de står tillsammans syns också tydligt när man kommer till ett område som haft tätt växta uppvuxna träd där de flesta tagits ned men några få sparats. Inte sällan dör de ensamma man lämnat kvar. På kalhyggen sparar man enstaka träd medvetet - innan de dör fröar de av sig och på så sätt kan man gratis få upp nya plantor.

Att enstaka tallar och träd dör när de tidigare levde bra i en tät skog beror på att markerna har blivit torra av det dramatiskt ökade ljusinsläppet och av avsaknaden av nedfallande, skuggande blad/barr, att temperaturväxlingarna sker mycket snabbare och att vindfång och vindtorkan blivit för stor.

Detta var inte precis svar på din fråga, men en parallell. Jag stöter alltför ofta på naturtomtsägare som glesat ur kraftigt för att de träd de sparat ska klara sig bättre. Ofta har de försämrat rejält för de träd de ville behålla.

Cilla

ps. sätter in din fråga och mitt svar i forumet för att jag tror detta kan vara intressant för andra att läsa också. Hoppas att du får forumet att fungera för dig - det är säkert fler än jag som vill följa dina poppel/valnötsexperiment! Skriv mer igen - i mail eller i odla.nu och berätta! ds.

Håller med de flesta träd klarar att stå lite trångt. Många prunusarter brukar dock inte må bra av att stå trångt, men man brukar inte använda prunus till täta alléer heller. Det som många träd inte vill trängas med är gran, men det är p.g.a att granen är så tät att det blir för mörkt för lövträd.

En viktig sak att påpeka om ympning är att ympriset aldrig får vara tjockare än grundstammen. +Ympriset måste kylförvaras tills det ska användas.


Ihopympade lindalléer har inte heller jag sett någonstans eller hört talas om.

Ja just det! Ymprisets förvaring ja. Det är lika viktigt som att man inte plockar illa avmognat eller alltför gammalt ris (tvåårsskott kan gå men klarar sig generellt sämre). Liksom att det är klart sämre att använda vattenskott för ympning.

Ympen är som en snittblomma. När den vissnar dör den för gott... Och innan den planteras ut måste den ha lagrad kraft (vätska i första hand) i sig, för även på ympstället tar det tid innan den får näring och vätska.

Förvaring av ympris görs säkert på samma sätt för poppel som för fruktträd. Finns olika varianter:

- linda in i vattnad tidning, gräv ned minst 30 cm ned i marken på ett skuggigt ställe, (fuktigt och kallt också skarpa vårsolsdagar) t ex bakom huset. Fyll med jord, märk upp stället.

- linda in i fuktat tidningspapper, hushållspapper eller tyg, lägg in i kylskåpet. Håll väl fuktat till dess det används. Förvara riset i så långa kvistar du kan - korta ympar torkar ur snabbare. Vissa slår in dem i tyg och utanpå det plastpåsar.

Det viktigaste för att klara ympning är just lagringen av riset. Det vanligaste misslyckandet i förvaringen är att ymparna torkar ut. Det ska vara kallt och fuktigt kring ymparna, men inte blött och inte en miljö där mögelsvampar tar över (plastpåsarna kan leda till detta). Ympar tål kyla, men med kylan kommer torka och den är ymparna lika känsliga för som snittblommorna.

Jag brukar vara dålig på att förvara ympar, så jag köper av andra som lagrar bättre än jag. Men även på hemväg från stället man köpt dem måste ymparna förvaras fuktigt eller blött, och när man kommer hem lägger man dem i kylskåp eller i jorden till den timme man ympar. Köper ni på en trädgårdsmässa - gör det sist av allt och gå sedan direkt hem! :-)

Dessutom ska ymparna man köper vara helt släta (minsta skrynkel i barken tyder på att ympen är döende och inte kommer att överleva), och ha kommit direkt från kylen. På Sollentunamässan brukar 5 cm kort ympris säljas som legat i plastbehållare i rumstemperatur hela nätterna och dessutom lite öppet under själva försäljningen. Alla jag talat med har misslyckats med dessa ympar. Köp bara ris av folk som tar ut dem direkt från kylskåp!

Ett annat misstag är att man lagrat ymparna väl under hela vintern, men att man sedan låter dem ligga i solen den vackra vårvinterdag man ympar. Man bör betrakta lagringstiden av ympen som från det tillfälle man beskär eller köper ympen, till dess den sitter invaxad på stället.

Är man noga med detta kan man vara lite halvklantig i övrigt och ändå lyckas rätt bra.

Cilla

Ytterligare tips om lagring av ympris och vedartat sticklingsmaterial:

Man gör som man gjorde förr i tiden = jordslå materialet. Det har jag provat göra i mitt kallväxthus, jag lade långa riskvistar i en svart sopsäck som jag grävde ner i växthuset och sedan slängde jag på löv, här i zon 2 var det inga problem med att få upp riset när det var dags att använda det. Riset var i mycket god kondition när det grävdes upp, det hade ju legat i mycket jämnt klimat. Men metoden kräver nog att man inte har svåra sorkproblem och inte alltför djup tjäle.

Hej!

Tack för alla svar om ympning. Då ska jag ta ympris i vinter så att jag kan ympa i vår.

Jo, ihopympade lindalléer finns på Östra kyrkogården i Malmö. Bland det läckraste jag sett, alla lindar var exakt lika grova och höga. Skithäftigt.

Hälsningar Lars

Hej Lars,

Har träden ympats samman i särskilda former? Hur grova är grenarna nu som är ympade med varandra?

Den kyrkogården ska jag besöka när jag är i Malmö nästa gång!

Cilla

Líndalléer, ihopympade, har jag hört talas om tidigare, dock har jag inte sett den i Malmö (måste kolla nästa gång). Om jag förstår det hela rätt är alla indivder i alléen ihopympade och sålunda EN. Skulle vara intressant att se i lövsprickning eller dito fällning om de gör detta individuellt eller som EN?

Funderar Helena

Lindarna är hopympade, och är således en... Dom var väldigt rädda för att få in nån sjukdom. Då stryker ju alla med.

Cilla - hur menar du med former? De är alltså ihopympade så att det inte ska bli några luckor i allén. (Tror att något liknande är i görningen inne i Malmö vid Södervärn, om nån nu är känd med Malmö)

Jag kommer inte ihåg hur grova grenarna var, men jag har för mej att allén var från 40-talet, så de var nog hyffsat grova nu. Jag ska kolla där nästa gång jag är i Malmö. Rapport kommer!

Hälsningar Lars

Hej,

När man ympar blir det inte samma genetiska sammansättning i de delar man ympar samman. Det blir olika individer som delar näring och miljö med varandra... Kanske kan jämföras med ett fungerande äktenskap? ;-)

Det är därför som lövsprickning och blomning på familjefruktträd slår ut så ojämt. Medan våren kommer med gröna skyar av knoppar och ett vitt hav av blomster i träd med endast en äppelsort, blir det lite småskvättar här och var i ett familjeträd.

Den bild jag får av lindallén är att det är krongrenar som är sammanympade, så att grenverket över vägen växer samman som ett valv. Är grenarna mellan träden på samma sida också sammanympade?

Cilla

De är bara ihopympade på sidorna, inte som ett valv. Man har fri sikt uppåt om man står i allén.

Nej, det är klart att de inte blir en individ bara för att man ympar ihop dem, men jag menade mest att t.ex. en sjukdom kan drabba alla om den drabbar en, eftersom de har förbindelse med varandra.

Lars

Ja det har du rätt i Lars, en sjukdom kan vandra. Men å andra sidan vandrar svampsporer och annat mellan träd som inte är ympade också.

Men om nu virus kan vandra från ymp till träd, så kanske man kan tänka sig att styrkor som ympen eller trädet har också kan vandra. Helt klart är att vissa ympar passar på vissa underlag men inte på andra. Så helt klart är att viss "personkemi" är det som inte har med sjukdomar att göra. Vissa sorter kan stärka varandra medan andra inte kan det.

Vissa som föryngringsympat mycket (bytt flertalet grenar på ett träd mot nya ympar) säger att trädet verkar ha vitaliserats. En superympare jag känner säger att han lyckats ympa bort fruktträdkräfta. Han menar att en sort som ympas in i trädet kan ge resistens till moderträdet. Jag ställer mig tvivlande till att det är ympningen och inte endast beskärningen som gynnat vedtillväxten och fått trädet att verka vitalare. Med kräftan är det så att man kan skära bort sårställen och att det tar några år innan såren uppstår igen.

Men helt kan man inte utesluta att ympning påverkar moderträdet på alla möjliga sätt. T ex smakar äpplen olika beroende på vilket moderträd de sitter på. Inte alla och inte alla lika mycket - men det blir smakskillnader. Och kanske är det självklart. Om min arm sätts på en annan person är det klart att den förändras!

Cilla

Håller inte riktigt med om att träd tål att stå tätt. Om en skogsägare planterar på ett hygge måste träden gallras. Annars växer dom för snabbt uppåt i kampen om ljus och blir för gängliga. Kommer det en vinter med mycket blötsnö kan dom brytas då. Det är en annan sak med ett par träd ihop, där går det bra.

Hej Gossen Ruda,

Om man vill ha träd som växer på ett särskilt sätt, t ex för virke, då gallrar man helt riktigt som de gör i skogarna. Om man vill ha parkytor gallrar man för detta. Vill man ha mycket solbelyst frukt försöker man få träden att inte skugga varandra.

Men ofta talar man om vad som är bäst för träden själva; för deras livslängd, hållbarhet, friskhet etc. Och då är det ofta så att man gallrar, t ex i ett skogsparti som ska bli tomtmark, så hårt att de kvarvarande träden dör.

Därav min lilla passus om att träd mår bra att leva med varandra!

Cilla

I agree! Att gallra ut uppväxta träd är ibland svårt. På Trädgårdsföreningen här i Göteborg fick men problem en gång. Man hade vid plantering av lite känsliga träd även satt några andra tåligare för att dom skulle skydda varandra. Tror dom andra kallades för ammor! Men sen väntade man för länge med att ta ner ammträden så man undrade om det skulle fungera, men jag tror det gick bra.

Annars finns det skräckexempel nar man gör ett hygge bland gammelskog fram till nästa markägare. Det dröjer inte länge förrän träden i skogskanten torkar, dör eller blåser ner. Fast då kan man hitta murklor under rotvältorna.