Först grävde jag upp Mozart den var helsvart ända ner till roten och den var väl inte mycket att göra något år. Den ersattes av en rotäkta Prairie Joy!
Nästa ros som skulle ersättas var en M Centennial, en riktig favorit så den ville jag ha kvar. När jag grävde upp den som jag trodde var död så visade det sig att den visst levde…..ca 10 cm under jorden så kom det nytt och inte nog med det….På bara ett år så hade den utvecklat egna rötter.
Jag kan ju inte säga att jag var direkt försiktig när jag tog upp den så spaden har skadat stammen/roten ganska rejält och eftersom jag plantera den rejält djupt så fick jag dra av alla krafter för att få upp den. I alla fall så har jag ”nödtorftigt” grävt ner den igen för att se om den kommer att överleva.
Tredje rosen som skulle ersättas var en Chinatown. Den skulle få ge plats till en JP Connell men Chinatown visade sig också leva under jorden.
En av två rotäkta M Sunrice verkade också död men icke, i dag hittade jag små skott på den också. Den hade jag som tur var inte börjat krafsa runt.
Nu är det Robin Hood som är den enda som inte visat sig ännu och det står redan en rotäkta John Franklin i en kruka och väntar på den platsen.
Robin Hood är planterad lika djupt som de övriga och det kanske tar lite extra tid för de som frusit ner till marken?
Vad har jag nu lärt mig……? Jo, gräv inte upp några ”döda” rosor. Det ska nu instiftas en regel här som säger att en ”död” ros inte ska grävas upp och ersättas förrän det gått en säsong.
/Anki
