Hej,

jag gör många inlägg idag, men det är bara för att jag tycker att det är så kul att ha hittat ett ställe där folk gillar att prata blommor (jag är rätt ensam om mitt intresse för växter bland mina vänner tyvärr)! Så ni får ha överseende med min iver

Så nu ett inlägg till... Vad är din bästa historia angående en växt? Varför är den så viktig för dig? Typ: du smugglade med den hem från en resa / fick den av någon verkligen speciell person eller liknande... Vad som helst, berätta! Jag älskar såna historier. Har ni läst utvandrar-böckerna av Moberg? Jag kan verkligen känna med Kristina och hennes astrakanäpplen!

Jag har en fin historia om någon slags lilja eller vad det är (vet faktist inte, ska lägga in en bild sen och se om någon av er vet) som jag har:

Min fars mormor tog med sig den här växten från Sydamerika. Hennes man (pappas morfar) jobbade i Brasilien för LM Ericsson och var bergsbestigare på fritiden (han var den förste uppe på några toppar i norra Sverige också). Han gjorde sedan en resa, till Bolivia tror jag det var, för att bestiga ett berg där. Detta slutade dock väldigt olyckligt med att han dödsstörtade. Pappas mormor åkte då till Bolivia och grävde upp den här liljan vid foten av det berget där hennes man dog, och tog sedan med sig den hem till Sverige. Den har nu fått många "barn" så det är ganska många i släkten som har ett exemplar. (Mitt eget exemplar övertog jag från min farmor när hon gick bort i vintras, så bara det gör den speciell för mig.) Växten är egentligen inte särskilt vacker, men dess historia är verkligen fantastisk tycker jag, väldigt sorglig och romantisk.

Dela med er av era egna historier om ni vill, vore verkligen intressant att läsa!

Hälsningar, Linda

Min speciella växt har tyvärr inte överlevt en massa flyttar . Men jag har skaffat två nya. Min växt är kaprifol, vildkapriifol närmare bestämt. Den får mig att minnas min barndoms somrar på en ö i närheten av Marstrand. Där hade vi " Saltkråkesomrar " under en lång rad av år.

Kaprifolen växte i bergsskrevorna och doftade underbart. Den doften ger mig så många vackra minnen speciellt av mina numera bortgångna föräldrar.

Vi gjorde något som antagligen är strängt förbjudet för vi tog med oss ett par slingor som vi planterade hemma. Mina föräldrar släpade med sig kaprifolen vid sina flyttar och när jag blev vuxen tog jag skott från deras . Tyvärr som sagt så överlevde den inte alla flyttar men det går ju att köpa på plantskolan så.......

Min speciella krukväxt är ett paradisträd som jag tog med hem när jag slutade sexan för den skulle slängas annars , det är minst 26 år gammalt...och otroligt nog lever det fortfarande, mina krukväxter brukar annars gå hädan ganska snabbt för jag är lite kass på att vattna..

Min förra speciella växt var min stora pelarkaktus som var den första krukväxt jag någonsin köpte. Då var den kanske 5 cm hög och kostade 5 kr. Den levde i kanske 20 år ända tills förra året när jag stack mig på den för sista gången. Jag ville gärna att någon skulle överta den men ingen ville komma och hämta den (trots många intressenter). Då var den 1,5 m hög med tre tjocka stammar och vägde runt 15-20 kg. Den hamnade tyvärr tillslut i soporna.
Min nya favorit är min 2-åriga mango. Jag ser fram emot att plantera den i växthuset och någongång i framtiden få smaka dess söta frukt!

Blå bondsyre´ner!
Hade en jobbig barndom, men; runt där vi bodde växte o blommade mängder av
blå syre´ner! Jag brukade gömma mej i stora syre´nbuskaget, när far var otrevlig.


Jag fattade fel!
Krukväxter--var det ju: Ja--då är det Tolmeia--Mor o barn! Det odlade far i krukor o så enorma o vackra, har jag aldrig lyckats
få till!

Hmm....nej, vad svårt! Jag gillar många av mina krukväxter....tex farmors novemberkaktus, morfars clivia, min första "flytta hemifrån fönsterfikus" som jag fick av förra sambons mamma och doftrankan jag fick av arbetskamraterna när jag fyllde 25år.Alla är växter som följt mig lääänge Men jag väljer nog mina spindelliljor. Dom kommer från en lök som mamma fick av sin moster och får mig att tänka på min mormor som jag inte minns, hon dog när jag var ett år. Älskar deras underbara vaniljdoft och för att dom som sagt får mig att tänka på min familj. Och så är det trevligt att dela med sig av den, folk blir så glada