Har ju varit flera trådar här om att umgås med släktingar. Jag skulle vilja veta hur ni skulle reagera på en av våra släktingar.

Det är en kvinna som närmar sig 50 och som jag tycker uppför sig illa när vi har våra " familjesammankomster ". Vi har det alltid trevligt tillsammans men rätt som det är så vänder sig denna kvinna till sin sambo och viskar i hans öra medan hon tittar på oss andra. Det blir då alldeles tyst , pinsamt tyst , men än har ingen yttrat sig. Detta kan upprepas ett otal gånger under en kväll.

Hur skulle ni göra ? Själv har jag funderat på att säga något i stil med att " och vad är det som är så hemligt?" Vad hon säger till honom kan ju tyckas vara deras ensak men ...............................

Eftersom du skriver att det är familjesammankomster så antar jag att ni är ungefär samma personer som träffas.

Det är så otroligt ofint det sätt som de personerna gör och jag vet inte om jag skulle kunna hållt tyst, hade säkert sagt något med en liten elak kommentar i.

Ett annat sätt är att göra en överenskommelse med övriga som brukar vara där att ni alla gör likadant en gång. Viskar till varandra och stirrar på dem istället. Då kanske de upptäcker hur dumt deras beteende är. Inte snällt men ibland måste man låta människor få upp ögonen för ett beteende som är så felaktigt.

Om det blir så pinsamt tyst så verkar det som om fler reagerar på viskningarna. Kanske viskar hon om dig/er, kanske viskar hon om något som inte angår er och vill inte störa samtidigt som hon inte vill tappa samtalskontakten och därför håller ögonkontakt med dig/er. Då är det ganska artigt att inte störa och avbryta.

Om du störs så tycker jag att du ska fråga på ett artigt sätt. Det tycks ju vara fler vuxna individer som inte vågar/velat/brytt sig att ta upp detta för en förfrågan. Jag hade nog inte frågat med någon elak kommentar om jag inte vetat vad det rör sig om.

Märker inte damen i fråga att det blir alldeles tyst?

Du frågar hur jag skulle reagera. Jag skulle nog inte göra nåt.

Men vill man göra nåt kan man väl helt frankt säga: -Vad pratar ni om för intressant? Låt oss veta?
Är det något för allas öron så behöver de inte skämmas. Är det nåt hemligt så kanske de rodnar o då gör de nog inte om det.

Jag hade nog sagt att dom kan kuttra när dom kommer hem istället...Eller hade jag haft en "dålig" dag så hade jag förmodligen frågat rakt ut vad dom viskar om som inte alla andra får höra...Har lite svårt att hålla tyst ibland..

Hmm...jag är nog lite lik Tesa där, har svårt att hålla tyst. Särskilt om jag är på dåligt humör. Jag minns inte detaljer men jag vet att jag har konfronterat personer i nån liknande situation.

Men ibland kan man ju misstolka också. En gång på bussen var det två killar som satt och tittade bakåt på mig stup i ett och viskade och flinade. Jag började ilskna till rejält men då kom en av dem bak till mig och sa: jag ser att du är förlovad, annars hade jag bjudit ut dig.

Mamamaggan, ni kan väl testa med att fråga vänligt vad det är de inte vill att ni andra ska höra, då riskerar ni inte att göra bort er om det bara handlar om nåt harmlöst.

Jag vet inte vad jag skulle göra.

Ibland kan man ju få något infall och säga exakt de rätta orden för att lösa upp en sån där situation till skratt och värme, utan att den som betett sig "illa" blir utanför. Tyvärr så blir det annars lätt så att man "trappar upp" en situation som redan är jobbig, och sen har det inte blivit bättre ändå efteråt.

Den som beter sig "illa" gör det ju sällan av elakhet, utan ofta är det bara ett mönster de fastnat i och som de inte kunnat ta sig ur - det tror jag gäller även när folk t o m beter sig på ett sätt som de flesta tycker är "elakt". Jag tror inte vederbörande skulle vilja vara "elak" om de lyckades komma på hur de skulle sluta.

Anledningen till att jag säger det sista är att den personen med det konstiga beteendet antagligen också lider av det hela på något plan och att det lättast skulle gå att få en positiv lösning om man kunde vara förlåtande mot den personen samtidigt som man tar upp det hela. Det är ju det sista som kan vara så svårt, och det är därför jag inte vet vad jag skulle göra helt enkelt. För när man själv är arg och irriterad, så kanske det känns bättre för stunden att få det ur sig, men på lite sikt så är problemet kvar i alla fall. Det bästa är när man kan "se igenom" det konstiga beteendet till den olyckliga/pressade/besvärade personen bakom, som bara vill vara med i gemenskapen, men i stället "straffar ut sig".

Jag skulle nog fråga lite skämtsamt "Vad sitter ni och viskar om då?", och se vad som händer. Om det blir dålig stämning av beteendet så borde man prata om det, och det är åtminstone en början att skoja lite om det. Det kanske räcker för att damen ifråga ska märka hur konstigt det blir när hon viskar. Undrar också hur sambon reagerar när det händer? Tycker han att det är pinsamt?

Jag skulle nog gå ner till vad många säger till sina barn...

Den som viskar, han ljuger.
Kanske är hon inte medveten om vad hon gör.

Jag skulle säga på ett lite skämtsamt sätt "vad har ni för hemligheter, låt oss också få höra" eller något i den stilen.

Det är absolut inte oartigt om man säger det lite på skoj sådär.

Jag tror att frågan bara skulle flyga ur min mun då jag tycker det är bland det värsta som finns när folk sitter och viskar, särskilt vid ett bord där man samlats för att ha trevligt.

Ta mod till dig.........vad är det värsta som kan hända om du frågar ?

Jag skulle ignorera, för uppmärksamhet är nog precis vad hon förväntar sig och den skulle jag inte bjuda på.

Det är ju just det som man gjort hittills ...ignorerat. Det verkar ju inte bita på damen.

Usch och fyy gamla människan, jag tycker bara sånt e patetiskt, och urlöjligt. Hon borde skämmas.

Törs hon inte prata högt till alla, utan låter sambon vara ett filter först?

Eller är det ett riktigt skitsnackande och kommentat till någon i rummet som yttrat sig?

I alla fall är det dålig stil att göra så, i ett sällskap. Har hon så dåligt minne att hon inte kan ventilera sina anonyma åsikter efter samvaron.

Det vore nog bra om någon kommenterade beteendet så man synliggör vad hon håller på med.

Har ju fått flera bra råd av er men ska börja med att härmas. Jag och min man har kommit överens om att nästa gång hon gör så här kommer jag att härma henne och viska i min mans öra så får vi se vad som händer. Men hon kanske inte förstår ändå.

jag skulle nog bara säga, att herregud hur gammal e du egentligen, du har ju skjunkit ner på ett barns nivå, och sen bara nonchalera henne. Sånt där är det värsta jag vet.

Att härmas är inget vidare, då är ni inte mycket bättre tycker jag,

Gör så här istället: Nästa gång ni har träff och hon gör så igen, börja prata om annat istället så resten av medlemmarna vänder blickarna till dig så ser hon att ni inte bryr er och då är det inte lika kul längre, jag skulle aldrig skjunka så lågt att göra samma sak.

Jag vet inte hur nära kontakt du har med den här kvinnan, men ett förslag är att ta upp det här beteendet privat med henne, helst öga mot öga. Tala om att det blir en konstig stämning när hon håller på så där och fråga vad det handlar om. Då blir hon uppmärksammad på att hennes beteende inte är okej och slipper också gå in i försvarsställning som många lätt gör om du säger något när alla sitter samlade Lycka till i alla fall för det där låter inte kul.

Tyvärr har jag inte så bra kontakt med henne privat. Hon har kommit in i familjen på senare år . Vi andra har kännt varandra länge. Har försökt lära känna henne " på riktigt " . Passat på och pratat med henne om olika trevliga saker på tu man hand. Men det har liksom aldrig klickat till.

Har verkligen försökt ha överseende med henne , det kan inte var lätt för henne , men det här beteendet tycker jag är väldigt dålig stil.

När jag tog upp det med min man så visade det sig att han hade samma uppfattning som mig och vi har båda en olustig känsla kring det här. Det kan vara hur oskyldigt som helst men det är störande och det tycker ju uppenbarligen inte bara vi. Det som kanske gör att vi retar oss extra mycket är att hon alltid tar tillfället i akt att prata om sin familj på ett sådant sätt att vi andra uppfattar det som att hon tycker att den är " finare " än oss. Egentligen är det nog mest synd om henne men det tycker inte jag gör det mindre störande.

Nu när jag skriver om det så förstår jag mycket av hennes sätt att vara , hon kanske inte känner sig fullt ut accepterad .

Det är inte lätt med relationer inte!

Ingen hämnd!
Inget viskande i demonstrationssyfte!

Hon är oartig mot en hel grupp människor och man kan inte uppfostra andra vuxna människor. Ni skall inte bete er så illa. Så... Få hennes beteende att leda till något som är obehagligt för HENNE. Varenda gång! Men inte otrevligt, inte mästrande, inte surt.

Någon säger till henne (med ett STORT leende och trevlig röst - spela dum), tillräckligt högt för att alla skall höra, "Förlåt, Lisa, men jag tror inte att det var någon som hörde vad du sade? Kan du ta det där igen?"

Samtliga kommer bergsäkert att tystna och titta på henne och då är det upp till henne att komma med en förklaring. Det är HENNE det blir jobbigt för då, och då har man vänt situationen. På DNs hemsida har etikettexperten Magdalena Ribbing en frågespalt där hon svarar så jättebra på sådant här och hon kommer alltid med så bra förslag! Läs där efter gamla inlägg eller skicka fråga till henne.

Kakaduan