Nu åskar det här... Hoppas det för en gångs skull kan ge fan i å blinka i de där lamporna....

Usch, jag hatar åska! Var snabbt tvungen och gå in och kolla var du bor... långt ifrån mig, vilket gör mig rätt glad just nu.
Jag hade INTE suttit vid datorn om det åskade här kan jag säga... riktigt rädd för skiten! Hoppas du är en av alla dessa som tycker det är mysigt.

JAg ÄLSKAR åskväder och sitter gärna ute under tak och ser på blixtarna över sjön, det är ett maagnifikt skådespel. Men datorn stänger jag av...
Mvh
Fenja

Åskan är mysig så länge det bara mullrar... Men ser jag blixten så tillbringar jag de närmsta timmarna mitt på golvet så långt ifrån alla eluttag, fönster och vattenkällor jag kan...

Skicka hit åskan.. den är iaf ett av sommartecknen.
Jag myser vid varje åskväder... sitter ute och fotar blixtar och bara njuter av skådespelet.

Det är asmysigt att åka bil när det åskar, ställa sig på en höjd för å få se skådespelet ordentligt...I bilen då alltså


Det är första åskan för i år. Men den här ggn måste den ju komma med värmen, vi har ju haft svinkallt ett par dar nu, så det kan ju inte va kallare väder den kommer med...

En gång när jag åkte mellan Borås och Göteborg för ett några år sedan så slog åskan ner i huven på bilen, det så jätteläckert ut men sjuttsingen vad rädd jag blev!!
Mvh
Fenja

jag gillar åska med jätte mycket speciellt vidriga åsk oväder , då är jag med ute och sitter och kollar eller inne vid ett fönstret

Shit! Jag hade dött, tveklöst!




Du kan ju itne va riktig...Huvva!

När jag och sambon precis träffats så blev det ett sånt där otroligt åskoväder, det blev kolsvart ute, mitt i sommarn, och blixtrade och åskade och regnade hysteriskt. Vi tog bilen och for och körde medan det blixtrade runt om hela stan samtidigt... Helmäktigt! Men sen kom jag på att kanske sköldpaddorna levde farligt, skulle ha lyft ut dem på golvet innan vi åkte.

jag hade ju ett sånt oordentligt åsk oväder här förra sommaren ,, elen försvann kol mörkt över allt och den dundrade och blixtrade . då gick jag ner till ån och kollade och va ute en lång stund med kameran sen satt jag ute en stund gick sen in och satte mig vid fönstret . det åskade så mycket så att det vibrerade i fönstren och kast vindar och både regn och hagel kom jätte spännande och intressant

Djävlar vilken smäll nyss! Nu drar jag, gonatt!

Åskan är fascinerande men samtidigt lite skrämmande. Jag gillar att titta på blixtar och lyssna till mullret men samtidigt är det ju så att blixtnedslagen orsakar en hel del förödelse i samhället. Jag har en gammal transistorradio som jag kallar för åskvarnaren för den är inställt på mellanvåg där blixtarna hörs som sprakanden. Den startar jag om jag misstänker åska i närheten. Av sprakets styrka går det att avgöra lite hur långt bort åskan finns, men framför allt får jag en indikation på om det är åska i luften. (En litterär vändning där, hur många fattade?)

Visst är det mysigt, i ett modernt hus med åskledare och allt.
Men jag står aldrig på ett fotbollsplan eller vid vatten.

Jag tror att många är rädda för åskan helt i onödan, visst ska man ha respekt för åskan men rädd tycker jag inte man ska behöva vara... läs lite mer här.

http://sv.wikipedia.org/wiki/%C3%85ska

Jag är inte rädd för åska eller ormar - men jag är rädd för höjder, fast jag aldrig ramlat.

Blixtar och dunder rätt över huvudet, vare sig man är ute eller inne, är förskräckligt! På håll kan det förstås vara fascinerande.

Ju äldre jag blir desto räddare blir jag för åskan. Som barn var jag helt orädd; jag lärde mig simma mitt under ett åskväder Badvakten kom och körde bort mig och min lärare (min storebror som var lovad en eka när lillasyster kunde simma!)

Jag har tyckt om åskan tidigare men nu ser jag den som ett stort problem...min hund är livrädd för åskan och han 'gallskriker/skäller' hysteriskt...hyperventilerar så jag tror att han ska tuppa av...har pratat med veterinären så på måndag ska jag dit och få ett recept på lugnande till honom....

Han vart skrämd av grannbarnen när han var liten...på valborgskvällen så ska det tydligen smällas raketer och dyl...så vi frågade dem om de kunde smälla lite mindre fyrverkerier så Ludde fick se vad det var för nått (föräldrarna var med hela tiden och övervakade allt)...okej sa barnen och sköt iväg tre-fyra raketer och Ludde vart först lite rädd men sen brydde han sig inte...så då sa vi att får vi gå in först så kan ni smälla resten...(tänkte främst på Luddes öron när det gällde de mer högljudda smällarna...okej sa barnen igen...vi han inte mer än vända på oss så slänger nån jä***a ungjä***el iväg en bomb....Ludde skrek av rädsla och därav hans rädsla för allt som smällare och mullrar...jag skällde ut ungarna och föräldrarna kommer fram och småflinar lite arrogant och säger ja ja...så farligt var det väl inte...men då var det inte långt till en smocka kan jag lova...nu bor vi inte kvar i det området längre...som tur är...

Jag blir så arg när jag hör hur ungarna beter sig.
Din hund blev uppskrämd och får lida så fort han hör smällare, åska eller andra oljud. Man borde kunna kräva att föräldrarna förstår...men icke. Bara ett lite högdragen leende.

Så bra att det går få lugnande till Ludde. Krama honom från mig och viska i hans öra "det är inte farligt"

Fy sjutton för folk som är så nonchalanta Floppy! De vet förmodligen inte vad de ställer till med .

Jag har också tillhört dem som varit ganska fascinerad av åskväder en gång i tiden. Då, när jag bodde i en trygg lägenhet med enbart balkong att sitta vid, eller satt vid en strandkant och tittade ut över sjö och himmel och tyckte att det enbart var vackert.

Idag knyter sig magmusklerna och jag vill stoppa huvudet i sanden för att slippa vara med. En sån ångest önskar jag inte min värsta ovän om jag hade haft en sån .

När vi flyttade in här där vi bor nu, hade vi ett par kraftiga åsknedslag som slog sönder en hel del av våra elektriska pryttlar. Telefoner i tusen bitar, dator, tv, klockor etc som brann upp. När det smäller så man står upp ( från sängen ), innan det ens smällt färdigt. Eller en nära vän blir dödad av blixten när han söker skydd i en vedbod.........................Sorry, men det går inte att beskriva

Så visst kan jag förstå att djuren kan bli rädda för smällar! Jag har ju åtminstonde ett sunt förnuft som kan "tala" till mig. de får vara lyckliga om de har förstående matte och husse som endera klarar av att tillvänja dem eller göra dem till lags genom att åka ut "på landet", där det kanske är lite lugnare.

Ja det är ju tur att det finns hjälp...men det känns inte kul attbehöva 'droga' ner sin hund men vad ska jag göra...har ju provat allt....har stereon på för fullt men när det åskar här så går oftast... till 90%... strömmen så då gårdet ju inte att spela stereon...och den hjälper bara om det små mullrar lite...men smäller det så går ju ljudet igenom...

Det är enklare när det smälls raketer som t ex nyår för då kan vi åka ut till svärföräldrarna som bor långt ifrån smällare...men det är ju liiiite svårt att åka ifrån åskan...

Ja, det är liiiite svårare det

Ta kontakt med någon lokal hundklubb som har möjlighet att skotträna hundar så"ska du se att problemet kommer lösas. Det är ju dumt om Ludde ska behöva gå igenom hela livet och vara rädd för smällare och åska i onödan.

Vi hade en lite äldre problemhund i jaktlaget... den hade varit hos en famlij som inte fattade att en jakthund behöver stimlueras på rätt sätt och den hunden var rädd för alla höga ljud så vi tvekade ju endel när han skulle vara på med första jakten... det sköts inga skott den dagen men hunden gjorde ett strålande jobb med att driva rådjur och vi enades om att hunden skulle få det bästa tänkbara så efter ett halvår med dressyr och skotträning var hunden som vilken hund som helst och inte alls rädd för skott

Så snälla, ta kontakt med en hundklubb och få hjälp med hundens rädsla.

Är det inte skillnad mellan ett skott och en åsksmäll då? ...för då borde min veterinär ha föreslagit det...hon är nämligen ordförande på Brukshundsklubben här i stan...och hon borde väl ha sagt nått om att detgår att träna bort...

Så länge man bor inne i stan är det ju rätt riskfritt. Det vet jag ju, men jag är lika rädd iaf.
När jag var liten var jag bara rädd för åskan för att strömmen for, och då måste man ju ha ljus tända överallt och då kunde det börja brinna. Tills den ggn det slog ner i huset, jag stod vid diskbänken då det blixtrade i kranen, tog ett stort skutt bakåt och hade direkt en blixt bakom om mig i vägguttaget. Tog ett nytt skutt till pappa som satt vid spisen och då blixtrade det i ugn... Efter det har jag varit skiträdd för blixten.



Testa valerina dag. Det kan funka. Funkade jättebra på vår schäfer som var hysteriskt rädd för smällare och raketer. Fick det tipset av vetrinärn när vi bad henne skriva ut lugnande.




Jo, det är skillnad på skot och åsksmällar... och smällare... Schäfern som var rädd för smällare och raketer var inte det minsta skotträdd när vi skottestade honom... Det visade sig senare att det var egentligen ljusen från raketerna han var rädd för, men han associerade väl smällar med ljuset.
Men det blev faktiskt lite bättre bara av att han fick valerinan och fick se att inget hände sådär... Efter ett par år med dem på jobbiga dagar så höll han sig lugnare även utan dem, så nog tror jag att det kan bli bättre med tillvänjning under lugna former.

Min veterinär lärde mig att tvinna långa tunna ormar av bomull och trycka in, långt in, i min njuffes öron. Hon var åskrädd, rädd för smällare och skott, men med hjälp at bomullen så klarade hon sådana tillfällen lungt och sansat. Hon var alltså så rädd att hon rusade runt, skakade och skrek och försökte fly. Men med bomullen så både åt hon och gjorde i från sig ute och låg och slumrade inne.
Mvh
Fenja

Kussen körde runt med sin hund på långa utflykter i bilen när det åskade/på fyrverkerikvällar och det gick rätt bra.

Många ggr är det ju för att det nån gång gjort ont i öronen som de är rädda...

Det är säkert individuellt det där också men den här jakthunden var även rädd för åska och traktorer och många andra ljud som inte är direkt vanliga i en lägenhet... Med klickträning ändrades den hunden totalt på alla punkter... det gäller bara att inte ge upp utan verkligen gå till botten med problemen men det är dessvärre långt från alla som är berädda att lägga ner den tiden och då är det i många fall enklare att droga djuren eftersom det ändå bara är tillfälligt.

Hmm, här sitter jag och har hur mycket förståelse som helst med djuren , men vem har förståelse för mig och min rädsla..................ingen .............konstigt

Kom så ska jag hålla dig i handen

Ja visst är det, folk skrattar ju bara åt en annan när man är rädd... Jag har dessutom gjort mitt bästa för att sonen ska slippa bli åskrädd, när han var bebis höll jag tex aldrig i honom när det åskade. Och nu när han är 4 försöker jag låta hurtig och orädd fast jag sitter mitt på golvet och skakar...Vaddå motsägelsefullt...

Jag är rädd för åskan nu i vuxen ålder, inte så rädd att jag visar nåt men jag tycker det är otäckt. När jag var liten var jag väl också rädd men då hade föräldrarna övertygat mig om att det inte var farligt. Nu vet jag ju att det är farligt.

Tack dahla! Men, min man, gör vad han kan för att "rädda" mig, och det känns tryggt.


Och Tosan! Hur motsägelsefullt det än låter, vad har du för val?? Tycker det låter väldigt förnuftigt jag. Man ska alltid försöka undvika att föra över sina egna rädslor/fobier till barnen! Det borde tom vara förbjudet, men jag kan förstå att det kan vara svårt.

Magdis! Precis! Nu vet jag ju att åskan faktiskt är farlig .

Ja det är ju nästan omöjligt att inte göra det, han är ju inte dummare än att han märker att jag är rädd, hur mycket jag än försöker dölja det. Samtidigt så säger ju sunda förnuftet mig att risken är i det närmaste obefintilig, så jag försöker ju få fram det så gott jag kan. Det var enkelt när han var bebis, bara att ge han till pappa...

Tessi o tre av katterna + jag själv; är åskrädda!
Har man upplevt dessa otäcka gnistor o smällar ur alla kontakter, så blir man det.............

Man behöver inte vara rädd för åskknallarna, hör man knallen har man överlevt.

Min moster överlevde en gång precis ett blixtnerslag. Hon var nån meter från gårdsbrunnen när blixten slog ner i pumpen. En sk nära-döden-upplevelse.

Det är stor skillnad på ljudet beroende på hur långt bort blixten är. Inom några 100 meter kommer en svidande skarp knall som sen avlöses av det dova mullret från ekot efter några sekunder. Är blixten nån km bort eller mer kommer bara mullret.

Åskknallarna och mullret är helt ofarliga... det är blixtens elektricitet som tänder och kan vara farlig.
Jag har sett kulblixtar fara mellan mätartavla och diskbänksblandare, träffa flaggstång och därifrån söka sig till hustaket och tända så hela huset brann ner, slå ner vid staket så många meter av det bara försvann.
Det är blixten... inte mullret... som gör skada.

Du har tur som sett kulblixter, det är inte många som gjort det. Fast det är inga kul blixtar för dom kan också göra stor skada. Ett fenomen fö som man vet väldigt lite om, dom uppstår inte så ofta och är kortlivade. Det är inte bara blixtens elektricitet som skadar, blixten kan bli upp till 30000 grader varm och tänder dom flesta brännbara material trots den korta levnaden.

Har sett kulblixt två gånger: dels när jag var ca 10 år o det kom en dylik
farandes ur spisen, runt tre väggar i köket o ut vid en kontakt.
Se´n i ett rum jag hyrde här i Hjo, var 18 år.
Den kom ut ur en kontakt--for in i en annan!
Otäckt, man blir chockad!

Åska och datorer
Passa er noga! Jag fick hela min datorutrustning förstörd pga åskan. Om ni har modem måste ni dra ur det oxå. Där gick åskan in hos mig. Det var bara datormusen som klarade sig. (Sega djur, eller råttor…) Skrivaren var sprillans ny. Hade knappt använt den. Nu har jag en sämre dator. Inte roligt alls. (Dessutom är jag jätterädd för åskan, får nästan panik. Då blir det en liten biltur.)
Helios

Hmm, det där veeeeeet man ju, och det var det jag menade med att man som människa har ett sunt förnuft som ev kan tala till en. Men det hjälper ju inte...............för när knallen/smällen kommer, så kryper man likt förbaskat ihop, och förknippar densamma med det som hände när det hände ......................eller...............egentligen är det så här............man ser blixten........kryper ihop..........och väntar på det satans ljudet..............och inser att det hände inget den här gången heller

Montera åskledare på era hus. Om åskan slår ut era elektriska saker så ska ni försöka få er elleverantör att betala eftersom dom endast ska leverera 230 volt i ledningarna...

Det är mycket sällan som en leverantör av el eller elektroniska prylar har någon garanti att erbjuda. Det räknas som force majeure och liknande. Problemet med datorer och modem sägs bero på att man blandar olika jordplan. Dels så har elen sitt och sen telefonlinan sitt på stationen. Kommer överspänningen in via telelinjen söker den sig till elens jord genom kretskorten i datorn eller tvärtom och slår sönder allt på vägen. Därför räcker det ofta med att bara koppla bort förbindelsen mellan modemet och datorn och strömförsörjningen till modemet, var för sig klarar sig prylarna. Samma sak med faxar, bryt strömmen eller dra ur jacken.

Du är rolig du Netha (för jag antar att ingen tror att det är mullret som slår ner)

Här är en till som älskar skådespelet åska,

här kommer en tråd till er som vill följa åskan åska