Tack alla för ack och ooo!
Man får inte alls ont, tvärtom, det är väldigt allsidig motion. (Speciellt för en liten tant som jag, närmare hundra år.) Om man alltså tar lite i gången. Tuffa kängor måste man ha, annars går det illa med tårna. Förmågan att hitta en sten med exakt rätt form utvecklas småningom. Och kanske "stenöga" fordrar att man är lite "stengalen".
Gunilla, jag är nyfiken på vilka spännande växter du tänker plantera? Jag tror en mur med växter i kan bli något alldeles speciellt i din skogs- och stenmiljö. Fast jag vet nog inte riktigt vad du menar med planteringsmur.
Jag har inte byggt annat än kallmurar och terrasser, med och utan växter. Ingen betong. Och ingen mur högre än ca 80 cm. (Terrasserna är högre.) Växturvalet bestäms här av RÅDJUREN!
Idealet är ju att plantera medan muren byggs upp. Då gäller det att ha ett bra sortiment av växter och lämpliga jordblandningar till hands. Och växterna ska stå i krukor och vänta tills man har just lagom utrymme mellan stenarna och rätt väderstreck. Då lägger man rötterna vågrätt inne i muren och bladverket sticker ut.
Allt detdär har jag bara gjort lite ditåt - och svurit över hur jobbigt det är att pilla in växter efteråt!

Oftast har jag under byggets gång stoppat in fröplantor av växter som sått sig på andra ställen. Då har jag gett dem t.ex. "enbart grus och torv" eller "grus, kalk och lera" enligt växternas speciella önskemål. De törstigaste växterna längst ner, ofta på skuggsidan. För stabilitetens skull fyller jag alltid upp murarna med massvis med fula små skräpstenar, kilar av sten och krossgrus av olika kaliber. Successivt, ja! Om man gör kallmuren tillräckligt bred så är det knappast svårare än att bygga en terrass med 2 framsidor, som båda ska luta ca 10-15° inåt.
Sprängstenar är klart lättare att bygga med än stenbumlingar som naturen rullat runt. Konstigt nog känns runda stenar också svårare att flytta. Ett enkelt tips (om man inte råkar ha en stensläde) är att lägga en riktigt tung sten på en hopvikt big bag-säck och dra iväg ekipaget i handtagen.
Vad jag har fuskat med: jag har inte grävt en grund till frostfritt djup, som smålänningarna med sina kilometerlånga kallmurar (i boken "Stenminnen"). Hittills har stenarna hållits på plats. Växternas rötter håller säkert också ihop dem.
Lycka till, alla
lite stengalna! Det blir värre med tiden...