Måste få klaga av mej lite... Vad livet e rörigt ibland... Strävar efter att leva i stunden eftersom ångesten stoppar upp sitt fula tryne när jag blir stressad, när tankarna stretar iväg flera steg i förväg mår jag illa och får stoppa i mej tabletter..

Att kunna drömma mej bort i trädgårdstankar har varit en skön flykt för mej, att kunna stoppa ner fingrarna i jorden och känna doften av fuktig jord har gett mej en skön "luddig" känsla av lycka i magtrakten..

Så kraschade jag... Drömmen om trädgården försvann vid skilsmässan och jag trillade ner i ett svart hål... Att mina bebisar skulle med mej fanns inget tvivel men VAR skulle jag göra av dem? Kolonilotten kom som en räddning, en plats att övervintra mina älsklingar dök upp..

Jag har grävt, kånkat och burit och grävt igen, samtidigt som livet gått vidare med jobb, en fyraårig son och dryga 500talet omskolade krukor med perenner på en pytteliten balkong..

Före midsommar trillade första lappen ner i brevlådan från "styrelsen"; jag ombads klippa gräset som ansågs vara för långt och rensa ogräset på min lott, hade jag "ångrat mej" om att ha kolonilott kunde jag skriftligen säga upp den till.. etc etc...
Magen slog knut på sej själv på två röda sekunder och i första känslan av hopplöshet kom tanken att åka dit och bara rycka upp allt och slänga det åt helvete!! Sedan blev jag bara mer och mer förbannad!!

Visst klippte jag gräset.. jag har ju ingen annanstans att göra av mina växter...

I förrgår trillade nästa otrevliga lapp ner... ett ex av föreningens stadgar med rödpenna understruket om gräsklippning och ogräsrensning, samt orden "skickar ett nytt ex ifall du har SLARVAT bort den första"!! det ironiska e att jag har ju inte FÅTT ett första ex ens.. det verkar de inte va så noga med att skicka ut... jag har heller inte fått en nyckel till den gemensamma toaletten som finns på området..

Känner ingen trädgårdslycka längre, mina växter väcker nu ångesten till liv.. drar mej för att åka dit bort för att jag e rädd för att bli "påhoppad" av nå´n.. har aldrig varit särskilt tuff av mej.. Det känns som om man e bevakad och att man inte duger till..

Får försöka hitta en annan lösning, kolonilivet e ingenting för mej har jag förstått, åtminstone inte i den här föreningen..

Men himmel vad tråkigt Kajsa. Kolla om du har någon bonde eller så i närheten om du inte kan få hyra/låna en plätt åker att hålla till på. Där är nog inte de rent etiska åsikterna så framträdande och du skulle kanske kunna trivas.
Hoppas att det löser sig!
Fenja

Herreminje!!

Stackars dig. Är det bara pensionärer och roundup användare som får ha kolonilott där? Jag säger som Fenja, leta upp en tillfällig åkerplätt. Eller vad som helst. Mår man dåligt ska man välja sina strider, som det heter nuförtiden. Trädgården/odlandet borde ju få vara njutbart - dessa kolonister har väl inte välkomnad dig så rart?! Huvva huvva. På mammas koloniområde är det inte alls så, du har haft otur.

Lycka till! Wilma

Usch, vilket tråkigt bemötande!
Förstår verkligen att du känner dig illa till mods inför att åka dit. Håller tummarna för att du hittar en annan - och bättre - lösning för dina odlingsbehov!

Usch, jag har gjort precis samma erfarehet som du av att ha kolonilott
Trodde att trädgårdsfolk var av det toleranta och jord-nära slaget...... inte i den föreningen, det ska jag säga! Nagelsaxklippa gräs och snacka skit om grannarna var de bättre på. Men det finns kanske andra föreningar?

Jag hoppas att det löser sig för dig!!!!

Har de inget annat att pyssla med ? Blir så f-bannad å dina vägnar! Har de tänkt att övervaka minsta steg från dig? Vore väl bättre om de pratade med dig . Om de nu lider så mycket av hur du sköter/ inte sköter din lott så kunde kanske ta reda på hur du har det ? Kanske t o m erbjuda lite hjälp?!!!!!!!!!

Fy sjutton för sådana människor säger jag bara !

Hoppas du hittar någon lösning på det här för inte ska du ha ångest p g a det här.

Men Kajsa! Vad är det som händer? Det lät ju så positivt då i mars när du skrev tråden "Är med kolonilott......". Att det dessutom inte verkade vara nån "polisstat"! Vad är det de kräver egentligen? Att du ska ha en golfscreen? Om så är fallet, är det de som är förlorarna, inte du

Nääe Kajsa, ge inte upp dina drömmar nu . Finns där inte nån som ev kan hjälpa dig att reda ut det här?

Usch! Jag blir så ledsen för din skull och det finns massor jag vill säga, men vet inte riktigt hur. Du får massor med styrkekramar från oss i alla fall och så hoppas vi att det löser sig på nåt sätt.

Ps! Du vet, det är inte mer än ca sju mil härifrån till dig om du behöver hjälp av nåt slag.

Förstår så väl din känsla! Fick precis samma känsla själv när jag såg TV-programmet om Iris. Inte alls vad du behöver.

Håller med samtliga insändare om att antingen försöka hitta någon annan jordplätt där perfektion inte är det enda viktiga, alternativt få hjälp av någon att få till åtminstone så att det blir lugnt omkring dig och klagomålen försvinner.
Någon "hemma-känsla" lär du väl få svårt att få till där efter den starten. Men vore ju bra om det kunde få vara en tillflyktsort tills vidare.
Kanske finns fler odlaiter som bor på hyfsat avstånd som kan rycka in en dag? Själv bor jag tyvärr alldeles för långt bort, annars hade jag kommit som ett skott.

Vad gulliga ni e allihop!!

Jag HAR skrikit på hjälpoch ett par av mina goa släktingar kom springades bums.. men har svårt för att be.. man vet ju hur fullpackade liv de flesta har nu för tiden..

Ska kolla med en bonde om en bit åker för det vore skönt att slippa ifrån det här..

Men kan de inte ha lite överseende med en nykommen på kolonin. Det tar ju alltid ett tag innan man organiserat och lärt sig hur man ska göra.
Ta kontakt med de "styrande" och förklara.....vem vet de kanske har förståelse bara du hör av dig. Det är sämre att bara tiga då retar du dem mer.
Detta var ju en dröm för dig.........gör inget förhastat.

Om du känner att du absolut inte vill ha kvar kolonin är ju Fenjas ide bra. Då får du en liten plätt och har tid att tänka sedan hur du vill ha det.


Hur du än gör önskar jag dig lycka till....det viktiga är att du mår bra.

Vad trist Kajsa, du som var så glad åt kollonilotten
Håller tummarna för att det skall lösa sig på bästa sätt för dig
stor

Åhhh, så trist för dig Kajsa att det har blivit så här. Fy så fegt att bara skriva lappar.

Du som var så glad att få nånstans att ha dina älskade växter. Nej vad besviken jag blir. Jag trodde inte man uppförde sig så ruttet. Du har ju precis fått lotten. Usch och fy!!!

Hoppas att det löser det för dig. Jag håller tummarna.Skickar en STOR styrkekram

Kajsa: fy bubblan vad trist gjort av styrelsen. jag blir ledsen. hur tänker de?? jobbar man o har barn kan man inte vara på sin odling hela tiden!!!! hoppas att du kan prata med dem o få dem att förstå på nåt sätt. det är ju ditt första år ju.

o vad är det för farligt med ogräs?? det mesta tra ju ett bra tag inna det fröar av sig om det är de de oroar sig för. dessutom borde det vara gynnsamt att plättrana odlas iställer för att ligga för fäfot o verkligen sprida ogräsfröer.

lycka till hur du än gör!!

Jag blir helt bestört när jag läser ditt inlägg!
Tycker nästan det är på gränsen till mobbing.
Inte skall väl en kolonilott skötas av tvång, den skall ju skötas av glädje, och glädjen har dom ju tagit ifrån dej.
Förstår att det känns olustigt men hoppas att du finner en annan lösning.

Det här var ingen rolig historia! Usch så vissa människor kan bete sig – och gärna då lite fegt anonymt ”styrelsen”. Pyttsan! Mobbare är vad dom är!



När du har hittat din nya odlingsplätt så föreslår jag att du i samband med att du skriver och säger upp ditt kontrakt (du kommer aldrig att trivas där efter detta) så skickar du en insändare till lokaltidningen. Där skriver du om att det nu finns en ledig odlingslott att hyra för den som förutom nitiskt gräsmattetänkande (önskvärda trädgårdsredskap är nagelsax och förstoringsglas) också har smak för mobbning. Underteckna med ”Utmobbad”.



Fy fasen för föreningar som har gemensam egendom. Det må handla om kolonilotter, gemensamhetsanläggning i radhusområden eller vägföreningar. Där finns ALLTID en massa småhitlers som ”vet” hur det skall vara och som har noll förståelse för att andra kan ha andra prioriteringar i livet. Usch för såna människor. Inte konstigt egentligen att det sällan fylls på med friskt blod i dessa styrelser – alla nya medlemmar med annat synsätt mobbas ju ut!



Stå på dig!

Usch vad hemskt! Och vad är det som säger att man inte kan ha lite ogräs på en kolonilott då? alla är inte heltidslediga som inte har annat att göra än att putsa på gräsmattan, det gör inte jag i alla fall till grannarnas "förtjusning", men vad 17 har de med det att göra... Istället för att ringa runt och skvallra kan de väl vara raka och komma direkt och prata.

De som håller på sådär har antagligen så trista liv att de inte har nåt bättre för sig än att skvallra och gnälla på andra... Om man inte tog så illa vid sig så borde man tycka synd om dem och låta ogräset växa! Hoppas du hittar en bättre plats för dina plantor! Man blir så himla arg

Jag tycker så synd om dig Kajsa, jag tror jag vet precis hur du har det. Jag har själv varit långt nere i det där svarta hålet och haft det kämpigt som fan men börjar se lite ljusare på livet även om jag fortfarande blir tvungen att äta ångestdämpare när det blir för svårt. Om dom där koloni-nissarna visste hur illa dom gör dej så skulle dom nog skämmas (kan man i alla fall hoppas)......

Jag har precis som du, haft svårt att be om hjälp, men när jag väl gjorde det ställdes det upp på mej från alla möjliga håll och tack vare det har jag fått tillbaka lite av självkänsla och värde. Så var inte rädd för att be om hjälp även om det är svårt.

Jag hoppas att du hittar tillbaka din trädgårdsglädje så att du får det lugn du så väl behöver.

Varma hälsningar

Mollis

Men fy!
vilket sätt att välkomna dig på.Vad tråkigt att något som ska vara mysigt och ge glädje görs till ett tvång och en plikt.
Hoppas du kan hitta någon annanstans att få utlopp för din odlarglädje.
martina

Låter väldigt tråkigt då du var så glad över kolonilotten. Jag kan förstå brevskickandet från dem men det är alltid lämpligare med en trevlig ton än en otrevlig. Hade jag varit dig så hade jag tagit kontakt med ordförande och bett om en träff eller informerat honom om att det hade varit mycket bra om det första brevet hade skickats till dig och ställ frågan vad det möjligtvis har sänts någonstans och av vem i föreningen. Informera hur obehagligt detta är för dig och att du överväger att bryta kontaktet med föreningen p g a din upplevda obehag samt att det i fortsättningen är mycket bra att informera andra framtida kolonister om vad som gäller OCH att se till att de verkligen får handlingarna (typ be dem återkoppla när brevet kommit dem tillhanda).

Föreningen har säkert sina regler som har bestämts av föreningen och förväntas bli åtföljda men får man ingen information så är det inte så lätt.

Fy, vilka surkart man kan stöta på ! Trodde inte att vuxna människor betedde sej på det viset. Det är lite sandlådevarning över det hela, faktiskt. Och att "styrelsen" inte pratade med dej först, öga mot öga... Näpp, sånt har jag inget till övers för. Du fick ju inte ens en chans att rätta till det s.k problemet innan du blev påhoppad. Ogillar också starkt att de mosade din glädje över kolonilotten under klacken .

Undrar förresten varför det på vissa koloniområden ska vara så himla petnoga med utseendet? Det är charmigt med lite vildvuxenhet så länge det inte urartar! Varför kan inte all få odla och ta hand om sin lott som de vill, när de nu betalar för det? Dessutom gynnar en liten stökighet i trädgården insekter och andra nyttodjur . Så jag blir inte upprörd över lite ogräs och högre gräs!

Har själv fått höra en massa tjat och gnäll om hur det ser ut i min trädgård, fast inte av grannarna utan av en familjemedlem. Så jag vet hur drygt det kan vara speciellt när man mår dåligt. Antingen blir man rasande och vill bara skrika rakt ut, eller så börjar man störtgråta när man är ensam. Och så ska det inte behöva vara! Nu är det väl lättare att göra något åt en familjemedlem än åt en hel grupp med människor. Ville bara få fram om att du inte är ensam om att bli utsatt för larviga klagomål . Stå på dej, Kajsa!

Kan ju hålla med om att det är konstigt att en massa människor hela tiden måste hitta saker att lägga sig i... För mig som sett den aktuella lotten, och de övriga i detta område kan jag tala om för er att det precis vid infarten ligger en lott, som innehavaren döpt till "Herrgård". Utseendet på denna avskräcker nästan mig från att över huvud taget fortsätta in på området. Så hur man kan gnälla på Kajsas för att gräset råkade växa några centimeter extra fattar jag inte. Speciellt inte som det ju är ganska allmänt känt att gräs mår bra av att få växa lite ibland. Jag tror nog att allt kommer lösa sig, och sedan lovar jag att hjälpa till med spydiga kommentarer till "styrelsen". Speciellt grannkärringen, eller vad säger du, Kajsis?? ;-)

Annars borde det ju vara vuxet att kunna erbjuda lite hjälp till en nyanländ kolonist. Tänk vad trevligt att kunna få lite tips och några extra händer när man har fullt upp med flytt och annat samt blivit med koloni och med allt vad det innebär.

Pertan: Hakar mer än gärna på för lite "samtal" med spydiga översittare. Kan behöva plocka fram den "överkorrektaochdenmycketartiga" Offan. Och ja, det är bra att gräset kan få växa. Tål torka och slitningar samt mossa bättre.

Det där med herrgårdskolonilotter...hmm....nja...."beauty is in the eye of the beholder".

Såna där skall ha på käften direkt...

Jag fick reda på av en granne på vårt koloniområde att ordföranden hade varit och mätt upp min friggebod under tiden jag byggde den, men när jag inte var där. Tur att jag inte vet vem han är för annars hade jag letat reda på honom läst lusen av honom efter noter. Han har fan i mig inte på min tomt att göra utan att ha blivit inbjuden...
Det hade varit betydligt bättre om han vågat ta tag i alla mer eller mindre hopfallna skjul som finns på många lotter och som gör att stället ser ut som en kåkstad i Sydafrika. Eller att han fräste upp alla outhyrda lotter som har slyodlingar värre än kalhyggen och meterhögt med ogräs...
Det finns alltid såna där idioter som var ordningsmän i skolan men sen inte duger till mycket annat och när de slutar skolan istället blir tvungna att hitta nåt annat område där de kan utöva makt genom att terrorisera andra människor.
En spark i arslet och ett slag på käften med ett basebollträ skall de ha.... Jag blir så förbannad på småpåvar och annat pack...

Tack för det Kollba!!! Du satte ord på min ilska på ett alldeles utmärkt sätt!!

Jag blir berörd av ditt inlägg och tänker sen att det är just det du skriver här som styrelsen borde få läsa. Jag tror du skulle få samma förståelse som du fått här på forumet. Vem vills slå på en som öppet och ärligt berättar om sin situation, jag tror många skulle vilja hjälpa dig. Det svåraste som finns är att berätta om sin sårbarhet och utstatthet, att visa sig i all sin skröplighet, men det är också det enklaste som finns att lyssna till, det väcker bara medkänsla och välvilja. Sen kan det ju vara så att det redan har blivit förstört för dig, att du tappat lust och tillit, vilket är helt förståeligt, men jag hoppas du skulle vilja delge styrelsen och kolonimedlemmarna samma brev som du delgav oss här, det kanske skulle ge dom en tankeställare om vad deras nitiskhet och pedanteri kan orsaka, och kanske nästa kolonilottsägare blir bemött med mer omsorg.

Önskar dig allt gott och hoppas att du finner en lösning som ger dig lusten åter
anna

Så en massa ogräs på lotten, plantera parkslide och jätterbjörnlokor och kirskål och säg upp den...mooohaaaahaaa
...det finns säkert en bonde nånstans som förbarmar sig över dig..det finns många "sketbetar" på alla gårdar som ändå inte går att göra nåt vettigt med..
Hade du bott lite närmare hade du fått låna en bete av mig..

Hoppas allt ordnar sig men ta ett snack med styrelsen, för så här ska du ju inte behöva ha det!!!


Maria

Jag håller med!
Fy faan för vissa människor. Vad är det frågan om egentligen? Vilka puckon!

Kram på dig Kajsa

Hej Kajsa

Jag lider verkligen med dig och jag har tyvärr fått vara med om samma sak.
Det tråkiga är när det man tycker normala fall är så kul blir omvänt till ett tvång.

Jag har märkt att det är en speciell stämning som råder på många koloniområde och en fasligt massa stadgar. Tyvärr så visar de ej dom när man köper kolonin utan de kommer lappar sen med diverse gliringar och kommentarer.

Min fd svärmor köpte en kolonilott och var överlycklig då hon skulle sälja sitt hus och sätta sig i en lägenhet i närheten.
Tyvärr blev hon väldigt sjuk så jag erbjöd mig att påta runt så mkt jag hade tid med. Detta var innan midsommar för några år sedan. Lite innan midsommar så började lapparna komma och jag förstod snabbt att koloniområdet viktigaste dag är midsommar. Då skall allt vara tipp topp och nåde den som ej hunnit klippa häcken, ta bort allt ogräs och en väldigt massa mer som har med deras stadgar att göra.
När midsommar sen kommit och gått så är det precis som om att det är ok att slappa lite i trädgården men ej för mkt.
Styrelsen går sedan runt och inspekterar och ja det känns som om de väljer ut vissa som det skall snackas skit och klaga på.

Jag tycker det är jättetrist att du råkade ut för det, jag hade lite hoppats att detta var begränsat till "mitt" koloniområde och att det berodde på styrelsen men nej tyärr verkar det vara så här bland många koloniföreningar.
Där är en grupp som utgör styrelsen och som sedan metodiskt väljer ut vilka de skall utöva sin makt på.
Givetvis så behövs en del regler men då skall de gälla alla för jag ser bara det som att de vill utöva sin maktposition när de
börjar mäta häcken och man blir tillsagd att den är 5 cm för hög. Medans de personerna som ligger på styrelsens "goda sida" gärna kan ha häckar som ligger 30 cm över.

Och nej de har ingen förståelse om man precis skaffat den heller utan man skall bara fixa och veta allt direkt. Och det värsta är att de kommer ej direkt till en och pratar utan de lämnar lappar och jag tycker det är så fegt.

Jag hoppas verkligen allt ordnar sig. Och om du har tur och pratar med styrelsen så kanske det visar sig att det bara är en person som det slagit runt på och att de andra är vettiga.

Lycka till och tappa inte lusten pga av detta.

Mvh
Suss

Åh vad tråkigt..... Jag själv köpte min koloni i våras, och hitintills trivs jag otroligt, det är mitt andningshål, och än så länge är jag entusiastisk. Önskar så att det kunde bli så för dig igen.
Jag förstår att du tappat lusten och knappt vill vara där mer.
Men jag tror det är det sämsta du kan göra.
Jag tycker som "Alba" att du ringer ordföranden eller nån annan i styrelsen och förklarar varför du inte hunnit med , och att du ska ändra dig etc. (även viktigt att du får nyckeln till toan) Och sen att du åker dit och klipper gräs och drar i ogräset så ofta du har tid. (kanske inte det roligaste i detta pestiga vädret , i alla fall här i Skåne idag)

Vad jag förstått är det ändå ganska ovanligt med koloniområden som kräver millimeterklippta gräsmattor och annat pedanteri. Även om en och annan person av det slaget finns med i Styrelserna. Jag tror folk är lite rädda för ogräs när det fröar sig och sprider sig på området, och att det i grunden är det som folk reagerar på.
Det kan ändra sig för dig så att du får tillbaka det positiva känslan för stället. Hoppas det.