Älskar språket!
Vill bidra med annan kuriosa, ur
Veckojournalen Nr 2 1926:
En bjudning i ungkarlens kula 
"Det är ändå en ganska stor skillnad på en kvinnlig självförsörjande och en ungkarl! Båda ha visserligen kortklippt hår, bo i en dublett med kokvrå och slita oftast en kontorsstol från 9 till 5, men flickan kan göra sin dublett till ett hem, ett paradis, utan att anlita främmande hjälp, då ungkarlens kula närmast är lik en öken med möbler, så kall och ogästvänlig är den vanligen. Och bjuder ungherren på främmande, så blir det antingen några vänner på en restaurang eller också ett par verkligt goda bekanta hem i själva lyan, men på kvällen: "ni förstår, det blir bara en grogg: middag har vi ju ätit förut, var och en i sin stad".
Men så kan det ju hända, att där är en eller annan ogift Adam, som har ett riktigt vackert hem, hemkänsla och dessutom så gärna skulle vilja bjuda sina vänner hem till sig. Bjuda ja, men på vad? Han saknar all förståelse för att mottaga dem i köksförkläde och en smoking omgiven av stekångor, han vill, som allt manfolk, ha maten fix och färdig, när gästerna komma. Visst kan han beställa mat och betjäning och allt, men så vill han inte ha det. Det skall smaka hem, och, vad mer är, det skall också smaka litet av improvisation, så långt det nu går, när man vet, att herrn i fråga inte kan värma rakvatten en gång.
Men herrn har en snäll syster, han har dessutom ej så föraktliga inkomster och i samråd med systern uppgöres nu programmet. Det som skall lagas, skall kunna skötas i en kokvrå, det är första villkoret, säger systern, och det skall kunna sättas in på en gång på bordet - det är villkoret numro 2. Ty fem minuter innan gästerna anlända, skall våningen vara tom, så när som på värden - man skall känna sig riktigt hemtrevlig och ogenerad och servera sig själv.
Strax gästerna kommit sätter man sig vid småbord, ty naturligtvis måste gående bort anlitas, när man ska reda sig utan betjäning. Och nu till detta gående bord. I mitten tronar efterrätten med sina tallrikar, vin och glas. Därbredvid kötträtten med alla tillbehör plus vin och ytterst det rikhaltiga smörgåsbordet med öl m m. Efterrätten skall vara en utmärkt tårta, kanske med någon mandel i eller nötter, det tycka herrar om. Den bör vara beställd eller gjord av värdens kära syster i hennes hem. Köttet skall vara chaudfroid på någonting, alltså också något, som kan stå inne hela tiden utan att bli dåligt. Potatis och annat, som skall vara varmt, står på en elektrisk värmeplatta liksom de varma smörgåsrätterna. Vad skall man ha till smörgåsbordet? Ja, först det gamla vanliga: sardin, hummer, lax, rökt ål, ost, stuvningar samt sill, sill på flera olika manér. Kanske också liten majonnäs, det är nu gott, fast vi så sällan taga till den rätten till smörgåsbord. Så ost och käx med ostpraliner, salta mandlar och slutligen riktigt gott kaffe, bryggt i kaffekokaren.
Se här några recept:
DELIKATESSILL lägges först i blöt i tevatten en stund, sedan i mjölk en stund, så i tevatten igen. Så en sås av fransk senap, socker och litet ättika, som hälles över och så skivor portugisisk lök ovanpå.
SALTA MANDLAR. Man skållar sötmandel, torkar den, doppar så mandlarna i fin matolja, lägger dem i en eldfast form och strör litet salt över. Sätter in dem i ugnen i svag ugnsvärme och skakar då och då formen. Tar ut dem, när de känns torra, och sätter dem en stund i vanlig torkugn. Snälla syster har skött om rätten hemma.
OSTPRALINER. Man tager Rochefortost eller Gorgonzola, river den och rör ut den med grädde och något smör. Rullas sedan i rivet mörkt surbröd så de se ut som chokladbullar. Lägges i små krusade pappersformar och strös vattenkrasse på."
