Det gick både bra och hyfsat. Första klassen (70 cm) fick hon i alla fall en rosett och var nöjd.
I andra (80) var det så uppgeggat framför hindren att hon fick rida i slow motion. Hennes häst är nämligen inte skodd bak och kan därför bara ha broddar fram. Mycket riktigt halkade hon till precis i upphoppet och rev.
Min dotter var mycket nöjd ändå. Jag fick be folk omkring att hålla paraply över mig så det blev till och med förevigat.
En liten förklaring till varför det ligger mig så
oerhört varm om hjärtat: Efter att ha sparat ihop till en häst köpte hon mars 2002 en 5-årig valack som hon skulle ha att "jobba" med. Efter att ha haft honom i 7 månader fick han tarmvred!! Vi kämpade i 2 timmar med honom, men han dog i hennes famn. En bild som fortfarande kan slita hjärtat ur bröstet på mig. Hennes oerhörda sorg går inte att beskriva. Men det är som det sagts förr: När det är som mörkast...
Någon kände någon som kände någon. Ett pensionerat sto från Solvalla (10 år) fick hon till skänks av snälla människor!

Aldrig riden, men snäll så in i norden.
Nu har hon alltså gjort sin debut på hoppbanan. (Försökte lägga in lite dåliga bilder, men mitt utrymme var slut. Domino [Häst nr 1] fick bara plats.)
Blev ett långt inlägg, men vet att trädgårdsmänniskor också är djurmänniskor och framför allt bryr sig!