"När barnbarnet var 3 år kunde hon inte uttala bokstaven s, det blev t i stället. För att få henne att försöka retades jag med henne en dag när vi var på besök. Men det gick inte så bra och hon blev lite sur och sa ifrån:

– Jag kan vitt täga ätt men jag har inte lutt!"


//Mollis

...
Har en liknade historia...en kompis dotter skulle berätta vad hon hette och hon hade också problem med 's' och sa 't' istället...och henne retade vi också lite grann...-jag kan visst säga mitt namn...sa hon surt...-jag heter Jotefin Olton... vilket vi naturligtvis försökte hålla oss för att bryta samman i ett asgarv...
Hennes bästa kompis heter Jessika och det kunde hon inte heller uttala utan det blev Iscka...lite lustigt så där...men det är inte lätt när man är tre år och fortfarande håller på att lära sig prata...

En annan kompis son hade svårt att säga 'r' och han sa till sin pappa -jag vill ha hambujaje...Hans pappa försökte rätta till och sa -det heter hamburgare...varpå pojken sa surt -ja jag sa ju det...hambujaje...

Så fel det kan bli ibland...

Min son hade svårt med just "r" också och jag glömmer aldrig när han för första gången träffade min nya mans mor: När hon efter en båttur ska "kravla sig upp" från båten till bryggan säger han med stor förundran:
-Oj! vilken stor jumpa du har! (Hur kul som helst för nybliven svärdotter:-)

//Mollis

Ja jösses du...du hade det inte lätt då...

Ni är ju bara såååå kul. Inte lätt att vaja liten och inte pjata jent.