Idag började jag beskära mina äppleträn här hemma (de i Tråvad har jag redan hållit på med under veckan). Måste väl erkänna att de hemma inte riktigt skötts som de borde de senaste tre-fyra åren. Jag satte entusiastiskt igång med mitt minsta träd, det är egentligen grundstammen som växer upp, för den ympade sorten dog rätt tidigt. Tornar är det dessutom fyllt med. Beskärning kanske är fel ord, nedsågning passar bättre. I början går det ju jättelätt, grenarna faller i backen som ett meteorregn om hösten, men sedan. Ju högre upp, desto knivigare verkar det som. Man kan tydligt se vilka grenar som skall bort, men konstigt nog ligger det alltid grenar, som egentligen borde få vara kvar, ivägen. Så därför måste de också bort. Tillslut hade jag nog sågat bort hälften av trädet! Än är jag inte riktigt klar, men jag måste erkänna att jag är mycket nöjd med resultatet. Men jag har ju tre riktigt stora trän kvar, lika misskötta av mig som det minsta var. Tror faktiskt inte jag behöver köpa så mycket ved till nästnästa vinter :-)
Förresten, glömde nästan. När jag stod där och sågade som bäst, rasade det plötsligt ner massor av tvestjärtar rakt i huvudet på mig! Huh! Det känns som om de fortfarande krälar omkring på mig.
Christer.

Lycka till och såga lugnt!
Varför tar du så mycket som hälften på ett enskilt år? Var är syftet med beskärningen?

Inte är det för frukten i alla fall, den är i och för sig söt och god, men frukterna är väldigt små. Jag vill få in mer ljus till rabatten som ligger bakom och under. Som trädet var nu släppte det inte igenom något ljus alls och växterna i rabatten började så smått ge upp i mörkret. Visst är det lite väl drastiskt att ta såpass, men när jag väl kom igång gick det av bara farten
Christer.