Alla ni som har hundar, har ni haft turen att få en friska hund? Har själv en westie som tyvärr har ett antal sjukdomar. Hon är trots detta inne på sitt tionde år. Tankarna går ju att det inte kan hålla i evighet och saknaden blir stor den dagen.
Har tankar om att såsmåningom skaffa en ny westie, eftersom de passar mig då jag är allergisk. Men tvekar mycket eftersom vi har Frida nu som i stort sett haft problem till o från hela livet. Men hon har gnistan och är världens goaste kompis.
Undrar hur ni andra har det?

Vi har haft Engelska settrar i kanske 30 år eller nåt sånt. Hemma hos oss bor nu hundar nr 6 och 7. Av dessa har 1 haft konstanta bekymmer från den dan han föddes. Han blev nästan 13 år, vilket är ganska mycket för en engelsk setter-hanne som varit jakthund hela sitt liv.
Nu skriver du ju inte vad din Westie har haft för sjukdomar, men jag är övertygad om att konstant sjuka hundar ofta ärver bekymrena.
Därför tycker jag:
skaffa en Westie igen, du gillar dem ju!, men kolla i stamtavlan.. kanske du ska välja en avelslinje som inte innehåller samma hundar som den du har? Iaf inte alltför nära den valp du köper nästa gång...

Har friska hundar, även om jag haft lite otur senaste tiden.
En fick erlichia i maj, sen fick en annan ett blodöra i början av juni, och den 3:e fick konstiga utslag och klåda senare i juni.
Senaste tidens veterinärräkningar har inte varit skoj med andra ord

Vad är det för problem du har haft med din westie? Är det sjukdomar som är vanliga i rasen, eller har du bara haft otur?
Med lite efterforskningar så går det ofta numera att få fram information om friska linjer som du kan välja när du eventuellt köper nästa valp.

Har också friska hundar. Har fött upp tibetansk terrier i snart 30 år och behöver sällan gå till veterinären. Just nu är min äldsta hund sjuk för första gången, hon är 11 år.
Anki

Finska Lapphundar är bland de friskaste raserna (ligger därför i de billigaste klasserna att försäkra på försäkringsbolagen) ska erkänna att det var en stor anledning till varför det blev just denna rasen. Har haft Boxer sedan jag var 5 år, den som blev äldst av de boxrar jag haft blev 7 år. Mina två sista blev bara 3 år båda två. Nu har jag haft maximal otur, oftast blir de uppåt 10 år, men jag kände mig så bränd efter mina två sista så jag ville prova en friskare ras.
Men mitt råd till dig är ändå att välja ras med hjärtat. Jag tycker jättemycket om Dino (min "finne"), men jag känner ändå att jag någongång måste äga en boxer igen.

Min förra vovve en Norsk buhund hade aldrig några sjukdomar förrän den fick cancer när den va 13 år och jag var tvungen att ta bort henne. Hoppas min nuvarande lilla busa oxå kommer att hålla sig frisk lääänge!

Mina hundar är bara valpar (5 och 7 månader) men dom har hållt sig friska än. 2 stycken Chinese Crested. Min syster har 3 st av samma ras och även på deras gamling har dom inte haft några sjukdomar alls. Det enda negativa är endel tandsten.
Hoppas att vi får fortsätta ha dom friska. Kan inte tänka mig att förlora någon av mina älsklingar.

Svärmors förra hund dog när den var 1 år. Den verkade helt frisk men sen föll den ihop på en promenad och dog direkt.

Ja det var mycket positivt att höra att det inte går utför med hundraserna. Min westie lider av klåda som orsakas av seborre och demodex (hårsäckskvalster) vilket i sig går att bota men.... min Frida lider dessutom av lungfibros och måste därför äta kortison
och det gör att immunförsvaret blir nedsatt. Så det blir att medicinera livet ut för det också, dyr medicin är det .. Det gör väl mindre bara det håller sig lugnt. Allergi - mot foder. Har haft leverproblem men det fick vi bukt med. Och senaste tillskottet av sjukdomar är en tumör i ena ögat, den har hon inga problem av ännu. Ja som ni ser så har vi så det räcker och vi brukar skoja att hon kostat som en hel bil. MEN hon är värd varenda krona, världens goaste hund.

Usch, vilken otur. Som du säger är det ju värt att betala för någon man tycker om men är ändå tråkigt. Har du hört om fler med rasen har samma problem?

Jag själv letar fortfarande efter en hundvalp jag vill ha. Det finns så mycket skit till salu där uppfödarna egentligen inte bedriver avel, utan man har ibland mera känslan av att de ska ta en valpkull för de behöver renovera köket.Eller avlar på en tik som inte borde gå i avel av nostalgiska skäl. Så tror man bara att om man väljer en fin handhund så får man jättefina valpar. Så är inte fallet.

Samtidigt så är de seriösa uppfödarna egentligen underbetalda för den vara de producerar. En valp efter oprövade föräldrar kostar nämnligen lika mycket som en valp efter prövade. Man kan ju få en bra, men det är ungeför som att köpa en ospecificerad semsterresa. Kan vara både vin och vatten.

Själv har jag gjort urvalet så här.

Hittat en tänkbar kull till salu

Kollat moderdjuret ( kan göras på internet ) hur hennes papper ser ut. Dvs om individen är friskt, har utställning och/eller bruksprovsmeriter för rasen.

Är mamman OK så söker man på henner släktingar. Dvs är kullen hon kommit från frisk, prövad och meriterad.

Så gör man likadant med mormor och morfar, både på individnivå och kullnivå alltså två generationer till den tänkta avkomman.

Och så var det pappan, samma resa. Man kan tillbringa mycket tid på SKK:s hunddata.

Är linjerna fina hos både mamma och pappa så kontaktar jag uppfödaren av föräldradjuren och frågar ifall det finns några andra sjukdomar som inte nämns i SKK register.

Först efter det så går jag till uppfödaren för den aktuella kullen och anmäler mitt intresse.

Kanske får jag en valp med något fel på i alla fall, men jag har i alla fall förbättrat odsen att inte få det genom ett gediget urval.

hej
Har en labradortik som är 5 år och frisk. Ca en gång per år är det dock nåt som gjort att vi måste till veterinär t ex klobrott, blodiga bulor på nosryggen, flytningar, kennelhosta..... men inget kroniskt och det senaste året har vi faktiskt inte varit på nåt vet.besök. (peppar,peppar ta i trä)

Använd Avelsdatan istället. Den är jättebra och man får en bättre överblick!!
Anki

Hej
Jaha det verkar ju finnas sjukdomar i alla raser, vad beror det på att hundar är så sjuka nu för tiden? Maten, miljön.... Jag har en schäfer som är snart 9 år. Den har varit sjuk sedan 1½ års åldern. Allergi, analsäckarna, har kostat en mindre förmögenhet (men hon är värd varje krona) Men jag tänkte på det någon skrev om att kolla friskheten hos föräldrarna. Vissa saker kan man nog inte få reda på genom att kolla på internet. Det står tex ingenstans om man går in på SKK hunddata att en hund har tex allergi, hjärtfel eller bettfel m.m. Där står bara tävlingar, utställning och HD/AD statistik + olika officiella tester som MH och Korning, Jaktprov m.m. Ska man få veta sanningen om rasen/kenneln så får man ibland bara hoppas att uppfödaren är ärlig och berättar det den vet. Men jag som valpköpare måste ju i min tur berätta för min uppfödare om min hunds åkommor annars kan ju faktiskt inte uppfödaren veta allt om alla valpar dom sålt. En del vill ju inte ha kontakt med varann efter hundköpet av olika anledningar. Det är en djungel. Bäst måste va att få kontakt med någon som har en sådan ras man vill ha och luska lite här och där. Men sen finns det ju ändå tyvärr inga garantier. Min hund var den 1:a i sin kennel som blev sjuk så.......... vad gör man? Man ska förhoppningsvis ha hunden ca 10 år så då kan man kosta på sig och försöka snoka runt tex på hundutställningar, brukshundklubbar eller liknande. Då brukar folk vara frispråkiga om hur deras hundar mår osv. Lycka till med hundköpet. /Anki

Du tog orden ur mun på mig!

Min Cairnterrier kille är helt frisk...enda besöken till vetten är när han ska vaccineras och så har vi varit dit en gång pga av att han åt liiiite för mycket märgben...och vart lite hård i magen... men det är ju inte nån sjukdom...sen har han haft lite problem med att han är lite översexuell men det är inget som går att fixa lätt... ...men i övrigt är han kärnfrisk...och vad jag vet så är Cairnen en ganska så frisk ras...det finns nån sjukdom (kommer inte ihåg vad den heter)...som Cairnen kan drabbas av men den är nästan helt utrotad...
Jag funderade ett tag på Westie men fick höra talas om att de brukar råka ut för just det Prillan skriver, klåda och då fick jag höra talas om Cairnterrier och de är ju väldigt lika Westin...så då fick det bli en Cairn...

Jag var in på rassidan för Cairnterrier och där står det om vad man ska tänka på i avel...och där står bl a om sjukdomar hos denna rasen...mycket bra gjort av Cairnterrier klubben att skriva allt som man vill veta om rasen och så finns det nått häfte som man kan ladda ner om man vill fördjupa sig lite i avel...

Här är Ludde i utställningsskick...men utställning var inget för honom...han ville inte stå 'uppställt' nån gång så därför har jag ingen bättre bild...
[attachment=5079:2006_07_11__2_.jpg]

Det man kan göra är ju att höra runt. Kanske gå till någon utställning och prata med människor som kan tipsa om bra uppfödare och varna för dåliga. Sen kollar man på rasklubben, info om ev problem med rasen.

Finns en Chinese Crested-uppfödare några mil från Trollhättan. Såg deras namn på efterlysning på rasklubbens hemsida och upptäckte då att PRA hittats i deras gener. Nu har det i funnits annons på deras valpar på blocket, alltså tog dom ändå en kull på samma kombination. Förklaringen till detta står i annonsen är att CCClub ändå säger att PRA kan finnas i 50% av den svenska stammen. Forskade lite mer och såg att deras kullar varit på 8-10 individer. En vanlig Chinese får 1-5 valpar ungefär. Orsaken till de stora kullarna är att pengasugna uppfödare avlar på för stora exemplar för att just få fler valpar = mera pengar.
På det sättet kan man snabbt utesluta att uppfödaren är seriös och föder upp friska individer.

Man kan också gå in på tidigare avkommor och ringa upp deras ägare och höra om dom är nöjda. Det finns även det att hitta i hunddata.

Vet man inte vilken ras man vill ha kan man höra med försäkringsbolag och veterinärer som säkert kan tipsa om friska raser.

Många bra tips har ni och det är ju inte aktuellt just nu som tur är för vi vill ju ha Frida kvar så länge hon vill hänga med.
Men det skadar väl inte att börja efterforskningen för sånt tar ju tid och när det är dags så vill man ju att det ska gå fort.
Som skrivet är det inga garantier för felfria hundar även om man går seriöst tillväga. Trimmar min hos en uppfödare och där verkar det ok, hon har under åren sparat tikar för avel och soterat bort direkt om det varit någon defekt för att slippa de generna.
Min kusin tog kontakt med SKK när hon skulle köpa valp, rekomendationen därifrån blev i slutänden katastrof, fick ta bort hunden endast ett år gammal p.g.a. att han blev sjuk av vaccinationen. Vilket tydligen hänt förr med Mellanpincher men det stod inget om det på deras hemsida. Så det är som att spela på lotteri.
Trots våra besvär så vill vi inte vara utan vår älskling, vi kämpar på med bad var fjärde dag, måttlig motion och mediciner.

Men det är därför man kontaktar uppfödaren generationen före. Kanske är det så att en "vanlig valpköpare/hundägare" slår sig på avel med material som deras uppfördare aldrig skulle låta gå i avel. Det kan ju blivit en felaktig parning där individen är frisk men inte stammen.

Likaså att sjukdomar debuterat som ju inte står i registren.



Forska på du, för när du väl hittar en uppfödare du känner är seriös och har bra avkommor, bra rekommendationer osv så är det väntetid.



Kan vem som helt registrera sig där, trodde det bara var för kennlar. Har inte kollat så noga.

Vet du något ställe där man kan kolla utländska hundar över internet också kankse?

Man skall nog akta sig för att dra för stora växlar på folks, sällan objektiva, syn på uppfödare och uppfödarkolleger. Uppfödare som pratar skit om andra uppfödare, speciellt till sina valpköpare, har ofta själva inte helt rent mjöl i påsen - istället för att ta tag i sina egna problem i aveln kan man höja sig själv genom att prata skit och baktala andra uppfödare.
Det finns många orsaker till att folk föder upp hundar - endel älskar en viss ras och jobbar för att förbättra rasen medan andra t.ex. föder upp hundar enbart för att sola sig i glansen av vad hundarna kan prestera. Presterar dom inget är dom inget värda.
När du skall köpa hund, träffa/prata med flera uppfödare, titta om det finns gamla hundar på kenneln och om dom verkar välskötta, gå på magkänslan och fråga så mycket du kan. Får du svar som gör att du känner att du litar på uppfödaren och det känns som om ni är på samma våglängd - tag språnget, dvs köp hund där. Sen spelar det ingen roll hur mycket man försöker, genetik är ingen exakt vetenskap, man kan bara räkna rent statistiskt hur det skall bli. Och hur tillförlitlig statistik är vet vi ju alla....... En felfri hund hittar du aldrig!
SKK rekommenderar alla medlemmar som är uppfödare av den ras du frågar om, dom ger dig ingen gradering på bra eller dålig, och tur eller otur i avelsarbetet kan alla ha. Både bra och dåliga uppfödare.
Man skall nog akta sig för att döma någon för att vara oseriös om man inte har alla fakta - dom kanske egentligen är dom mest seriösa i rasen........
Att en hund blir sjuk och dör av vaccination (antar att det var parvovaccinationen....?) är något som nog alla raser drabbas av ibland - det är knappast uppfödaren fel utan då mera vaccinets............. eller????
Anki

Bettson
Bara finska hundar finska kennelklubben så väljer du rasgrupp och ras till vänster - uppfödare eller hundnamn i den blå rutan.

Avelsdatan kan alla medlemmar i SKK nå - om du vill ta en kull på din hund blir du ju uppfödare

Det är så trist när vofsingarna inte är sjuka. Jag sitter här med en klump i halsen och tårarna brännande bakom ögonlocken. Min lilla parson russel terrier lider av allergi och imorgon åker jag till veterinären med henne för att låta henne komma till hundhimlen. Det är så trist, så trist, så trist. Hon fick allergi med kraftig klåda som liten valp och vi har gjort alla möjliga undersökningar och behandlat henne med kortison och antibiotika i omgångar. Men, hon blir inte så pass bra att jag tycker att hon lever ett fullvärdigt liv.

Man kommer ju till en gräns tillslut då det inte går längre och då hundens bästa måste gå först. Hon har kliat sig (till och från ska jag lägga till) i ett år nu.

Intressant tråd med många bra synpunkter kring uppfödare och hundköp. Vi kommer så småningom att köpa en hund till och då kommer jag att vara noga. Om jag visste vad jag vet idag skulle jag agerat helt annorlunda när jag köpte min parson. Man ska ägna tid åt efterforskningar eftersom en sjuk hund tar både tid, kraft och inte minst innebär det oftast mycket lidande för djuret. Dyrt blir det också. Vi har betalat mer än det dubbla inköpsvärdet i veterinärkostnader och dessutom har försäkringsbolaget friskrivit sig från alla kostnader eftersom jag gick iväg med henne inom karenstiden. Och tillråga på allt hade uppfödaren ingen doldafel-försäkring. En jurist jag pratade med sa att vi kunde häva köpet men att lämna ifrån sig sin lilla älskling till någon annan när man egentligen inser att det mest humana för hunden är att låta henne slippa alla plågor känns ju helt fel.

Hoppas det ordnar sig för alla er som har hundar som inte är friska!!!

/M

Ps. Ska tillägga att vi har en jämthund också som är frisk som en nötkärna. Ds.

Nä du Anki, för att våga kalla mig uppfödare så skulle jag nog behöva kunna massor av mera

Jag har allt för stor respekt för er som hållit på länge i en ras som du har gjort. Jag har faktiskt hittat en uppfödare av den ras jag själv vill ha och jag är djupt imponerad. Fast det är väntetid.

Tjäna pengar gör man nog inte på hunduppfödning om man är seriös. Det tar så mycket tid kraft och energi att meritera en hund. Inte minst om man har tuffa bruksprov att klara av.

Och mycket kan man läsa ut tex så brukar det vara stor arvbarhet på skotträdsla och annat.

Fast man blir nästan förskräckt ibland. Råkade faktist på en uppfödare som parade sin tik för han sjäv ville få en valp. Och den tiken skulle det egentligen inte alls avlas på. Dels fanns defekta syskon, dels var tiken inte rastypisk, dels så hade den inte ens en gång startat i anlagsproven för rasen. Ovanpå detta väljer man täckhund där kriterit var att man inte ville åka mer än tio mil för det var så jobbigt.

Den valpuppfödaren tar samma pris för sina valpar som den som har skaffat bra avelsmaterial, ställt ut med bara ettor, mentaltestat, röntgenundersökt, bruksprovat i tre dicipliner inte bara anlagsklass utan öppen klass med höga poäng. Man har jgort avelsurval inte med utgångpunkt för geografi utan att få bästa möjliga hund till tiken. Om de så betyder att åka utomlands för en parning så har man gjort det.

En valp från den senare är jag beredd att betala bra för. Jag vet vilket jobb de lagt ner och hur mycket de slagit ut för att få fram en sådan avkomma. Och ändå kan valpkulllen vara familjeuppfödd eftersom de bara tar en till två valpkullar per år.

Nä jag tror nog aldrig att jag blir så duktig att jag klarar av att bli uppfödare. Det finns vissa stjärnhimmlar man aldrig når. Tror nog att jag är lite baktung

Skall inte spela ett dugg roll för din del. S.k. doldafel-försäkring är enbart för uppfödaren. Som uppfödare har jag 3 års ansvar för dolda fel. Bedömer försäkringsbolaget att sjukdomen är medfödd och alltså fanns där från början är det jag som uppfödare som skall betala självrisker och den biten som försäkringen inte tar. Jag kan endera försäkra hunden för dolda fel och försäkringsbolaget tar det eller jag kan betala det ur egen ficka. Det är något jag som uppfödare väljer. För dig som valpköpare skall det inte vara någon skillnad om det räknas som ett medfött dolt fel.
Tror i och för sig inte allergier räknas som det av försäkringsbolagen.
Anki

Ja, klåda tar tid att utreda, vi höll på i flera år och gick till ett otal veterinärer, det rådet jag kan ge är att gå till en hudspecialist från början så slipper man i alla fall många onödiga vet.besök. Inget ont sagt om allmäna veterinärer, de kan ju inte vara bra på allt. Hudproblem är ju svårt även för specialister. Vi har ialla fall fått så pass mycket ordning på vår Frida att hon inte har klåda hela tiden. Ibland blir det en infektion och då är det bara att springa till vet.
FLOPPY! Vad Ludde är söt, är han inte ovanligt ljus för att vara Cairnterrier eller finns det olika? Hur gammal är han? Urgullig!!!!
AMMOURA! Håller helt med dig i frågan om uppfödare, många svartmålar andra. Och jag har haft bekanta som råkat ut för det, men har fått erfarenhet och lär sig med tiden. Därför är det bra att sådana här forum finns.

Jag har inte haft dator så länge så jag är jätteglad att jag hittat er på det här forumet! Roligt och intressant är det! Lär mig massor om både djur o natur.

Har 2 springer spaniel killar på 3 år. Dom har aldrig varit sjuka förutom den ena som tuggat lite för häftigt på en pinne och fått inflammation i munnen. Men det är ju knappast ngt genetiskt fel som orsakas av fel i aveln.
För just springer finns avelsprogram och detta följer seriösa uppfödare.
"Vår" uppfödare är i alla fall väldigt noga med vilka hundar hon parar med för att få friska och sunda hundar med bra mentalitet. Har väldigt bra kontakt med uppfödaren och många av hennes valpköpare och ingen har haft problem.
Men som sagt, det är hälsosamt för plånboken att kolla upp uppfödarna ordentligt.

Det är just det som siljer dig som seriös mot en mindre seriös. Du vet om det. Och då gör du allt som står i din makt att allt ska bli bra. Du har hållit på i 30 ¨år och vore dina hundar inte bra så skulle du inte finnas kvar i branshen.

Nejdå...Ludde är inte ovanligt ljus...det finns till och med en ljusare päls...sandfärgad...Ludde är vetefärgad...men däremot så är det vanligare med mörkare Cairns...men det kommer fler och fler med ljusa Cairn nu...roligt...
Så här stårdet i rasbeskrivningen...Sandfärgad, vete, röd, grå eller nästan svart. Brindle i ovanstående färger är tillåten. Helt svart, vitt eller black and tan är ej tillåtet. Mycket typiskt är mörka öron och mörkt nosparti...
Ludde är ganska ljus om öronen och lika så nosen...han är 2½ år nu men på den bilden hade han precis blivit 15 mån...(det var gränsen för att få ställa ut honom i unghundsklassen...15-24 mån)...
Han är min lilla prins...