Jag funderar på katt, har skrivit förut i forumet att jag tittade på halvbengal-ungar, också Huskatt i och för sig. Men jag undrar hur svårt/lätt det är för en Huskatt att gå i koppel ute. När man läser om vissa kattraser står det att de är lätta att lära för koppelpromenader, "hundlika" osv.

Om jag köper en liten vanlig Huskatt kan jag lära den att ha sele på sig? Eller är det bättre att satsa på en raskatt som är mer "hundlik"?

Om mamman till ungarna är utekatt är ungarna präglade på henne då att de har mer vilt i sig? Än om mamman varit mer innekatt?
Vi får inte ha katter utan uppsyn i vårt bostadsområde.

Det brukar inte vara svårare att få huskatter att gå i koppel än raskatter. Inte heller längtar de ut mer än raskatter (alla katter längtar ut, det är min övertygelse) Så om du vill ha en katt som innekatt med koppelpromenader så funkar en huskatt lika bra som raskatt.

Ungarna ärver inte föräldrarnas vana att vara ute eller inne... dessutom så kommer 80% av humör och mentalitet från fadern.
Mvh
Fenja

Hur lätt eller svårt det är att lära en katt gå i koppel beror helt och hållet på individen. Katthonan som jag har nu gick inte att lära att gå i koppel fast jag började när hon var 7 veckor gammal (hennes mamma bodde hos mig på den tiden). Orsaken är att hon alltid varit lite "ängslig" av sig. En hona jag hade för 15 år sedan var väldigt lätt att vänja vid sele+koppel. Henne fick jag av en bonde och hon föddes i ladugården och var där i 10 veckor.
När du skall lära en katt att gå i koppel får du börja försiktigt. Låt kattungen ha selen på sig 5-10 minuter första gången. Öka sedan tiden allt eftersom tills h*n leker obekymrat fast selen är på. Då kan du knäppa fast kopplet och låta det släpa på golvet (det brukar vara kul). Nästa dag tar du ut kissen och håller den i famnen, du märker nog när h*n är redo att vara på marken.Huvudsaken är att du har tålamod och att du tänker på att från början är det katten som är ute med dig, inte tvärtom.
Lycka till med lill-kissen!

Hur menar du med att "katten är ute med dig och inte tvärtom". Ska man dra lite försiktigt i kopplet så att katten följer med eller?
När jag vara barn hade vi en katt som jag var ute med i selen, den ville inte gå utan satt bara och tittade, plötsligt klättrade den upp i närmaste träd. Eller sprang fort in i någon buske för att den fick syn på något som var spännande.

Jo jag menar att man i början inte leder katten dit man vill att den ska gå, men hindrar den (håller emot) från att gå åt fel håll och t.ex under staket, in i buskar, upp i träd o.s.v. Inget ska ske under tvång, utan man använder mest rösten för att berömma och - när det behövs - säga nej.

Jag lyfter tråden