Idag har makens hund blivit "inofficiell" vilsspårschamion. Hon har gjort alla proven med glans och har tagit tre raka ettor.

Viltspårdomarna har varit lyriska och öst berömm över ekipaget.

Nu väntar svårare övningar och träning kommer att påbörjas för vildsvinsspårprov. Det är dubbelt så svårt men ingen som SKK ens en gång bryr sig om att registrera. Ändå är bristen på utbildade ekipage stor på vildsvin, eftersom viltet är nytt och jägarna inte hunnit anpassa sig.

Jag såg i senaste hundsport en artikel skriven av röd engelsk setterägare. Där de å ena sidan säger att de inte är jägare men å andra sidan så har deras viltspårstränade hundar enligt dom stort värde för polis och brandkår? DOm är så arga för att de inte kan få ett championat.

Röda settern och Wachtel har det gemensamt att de aldrig får bli viltspårschampion. Men pudlar, pappilons och andra allsköns sällskapshundar kan få titeln.

Konstigt nog så tycker jag det är rätt att varken Wachtel eller setter ska ha ett viltspårschampionat. Det finns andra bruskprov för dessa raser som skulle komma i skymundan om vilsspårchampionatet var Ok i rasklubbarna.

Men å andra sidan ska någon ras ha ett viltspårscahmpionat. Provet är så lätt att det gynnar hundar med dålig jaktlust och vad ska man då med det till. Det har ju inget avelsvärde alls.

Samtidigt så måste jag säga att jag är ganska trött på att diverse knähundar som inte ens en gång kan gå i skogen ska tituleras vilsspårschampion. Ja, ja hunden kan jag stå ut med men mattarna och hussarna. Ibland är de så till sig, att de till och med anser att deras små gullungar skulle sköta jobbet bättre än våra tränade jakthundar som tränas på en nivå som ligger långt över vad ett championat står.

Låter det bara som om jag är avundsjuk eller är det någon som förstår vad jag menar?

Nu måste jag få börja med att protestera Bettson!
Det finns inget som heter röd engelsk setter Jag förmodar att du syftar på irländsk setter, den är röd (jag kallar dem rödskinn )
En Engelsk setter kan vara vit och svart, eller vit och brun, eller tricolor, men den övervägande färgen måste vara vit!
Det här är alltså olika raser!!

Vad gäller olika bruks-/jaktprov för att erhålla olika championat, tror jag iaf att jag håller med dig
Settrarna är stående fågelhundar, championat ska då erhållas om de klarar jaktprov för stående fågeljakt.
Vorster och några andra tyska fågelhundar ska klara viltspår (varför vet jag inte) kanske för att de alltid springer med nosen i backen?? vilket ALDRIG en setter får göra!!

Det jag vill säga är alltså att proven ska utformas utifrån vad hunden ska användas till, det är det som ska premieras så att vi får fram bra avelshundar och därigenom avlar på de egenskaper som är rastypiska.

Får jag också passa på att gratulera till det inofficiella viltspårschampionatet

Du ser jag har svårt att hålla rätt på mig. Setter var rätt i alla fall. Är ungeför som att skåne ligger söderut

Men verkligheten ställer krav på dokumenterat bra eftersökshundar. Och provet är inte så verklighetsanpassat.
3 dl blod på 600 m är ju rena motorvägen. En hund med stor jaktlust blir het och tokig och går alldeles för fort.
Så mycket blod från tex ett rådjur skulle ju i verkligheten göra att rådjuret var dött långt innan halva sträckan. Med heta hundar är det ju bra att minska blodmängden och lägga äldre spår för att ge hunden en utmaning.

Så en hund med stor jaktlust och egentligen klarar öppenklassproven blir för het. Men andra hundars om inte jagar klarar proven för att man gör dom för lätta.

Så det jag egentligen vill säga är att jag tycker att viltspårchampionatet ska tas bort som avelmätare, men att godkända eftersökhundar skall registreras och kanske premieras i olika klasser på SKK, så att man alltid kan hitta en godkänd eftersökshund om man behöver en av olika anledningar.

Det värsta jag vet är när folk spårar med en outbildad eftersökshund och hunden inte lyckas. Och när hunden inte klarar ut det, så beslutar man sig för att djuret är oskatt. Sånt är inte snyggt. Skadat vilt oavsett orsaken till skadan, spåras och avlivas snarast möjligt så att man minskar djurets lidande.

Lägsta klassen att använda på skarp läge är egentligen det som motsvarar ett vilsspårchampionat. Allting under det är egentligen för låg nivå för att klara ett riktigt eftersök, med tanke på att man skall vara så säker som möjligt på att bespara djuret lidande.

Så skulle jag vilja ha ytterligare en högre klassning där hunden klarar ännu äldre spår, mindre blodmängder samt störningar och att klara av att gå efter en annan hund som försökt men ändå göra en sjävständig spårning.

Och så specialiserade eftersökshundar som finns idag tex vildsvin och björn. Dom skulle dessutom registreras för att vara en tillgång för allmänheten.

Wachtel är ju en hund som skall vara kortdrivare, eftersökshund och apportör. Så eftersök ingår. Men avelsklubben är rädd för att om man tillåter championat på vilsspår så struntar folk i att göra de riktiga proven. Och jag tror det är rätt.

Men användbarheten för de kunskaper man tränat fram och uppnått borde göras möjligt att komma andra till del.

Att det står på SKK sida att en hund fått en etta på viltspårsprov säger egentligen ingenting om dess användbarhet på ett riktigt eftersök. Det kan vara en riktig stjärna eller en hund som bara haft tur !

Och tack för gratulationen, vi är jättenöjda

Jag har länge varit tveksam till värdet av viltspårchampionatet.
Tycker som du att det helt saknar avelsvärde. Proven är för lätta och alla hundar har en näsa.
Golden är ju en av dom raser som kan ta detta championat, och många gånger har jag känslan av att det blivit ett substitut för annat.
Man vill bara ha en titel av något slag helt enkelt, och hundarna når inte fram till varken utställnings- eller jaktchampionatet.

Visst behöver vi bra eftersökshundar, men jag anser inte att ett viltspårprov är ett mått på en hunds förmåga att klara ett riktigt eftersök.
Det är betydligt svårare.

Det borde vara förknippat med ett praktiskt prov. Då skulle värdet av championatet bli ett helt annat.

Eller göra öppenklassproven svårare.

Vi tränar tex med 60-100 ml blod på 600-1000 m. Likaså lägger vi in en massa svårigheter för att kontrollera hundens arbete.
Sådant görs inte på öppenklassen.

Så nog kan man göra ett prov som motsvarar verkligheten.

Men det är det jag menar man skulle kanske ha prov som inte är avelsmeriterande där hunden klassas som viltspårhund klass 1,2,3 osv. Säger mera om vad man behöver för verkligt arbete.

För övrigt Golden kan ju vara en alldeles utmärkt spårhund. Den jag hade i min gröna ungdom gjorde eftersök på 2 mil. Rätt var det hela vägen också.

Då ska man jämföra med öppenklassens 600 m.

Däremot så är jag ytterst tveksam till att en papillon ( inget ont om pappilons) skulle klara ett skarp läge. Det finns många stora farliga saker i skogen när man är liten.

Fast lite konstigt känns det när en pappilonägare kan stå med ett championat men inte maken med hund.

Väldigt OT!!
Visst var det Wachtel ni hade Bettsson? Eller minns jag fel?
Jag ska vara valp-vakt åt en 4-månaders wachtel-bebis i morgon
Fullt ös lär det bli gissar jag.

Yes fullt ös

*pust*
Ebba var en kul typ
Hon ska nog vara glad att hon kom in i en golden-flock.
Dom har ett stort tålamod, men dock inte oändligt.

Lite bilder på lilla damen:

Men hon låg ju stilla flera gånger.......
Anki

Eller så har Anita en väldigt bra kamera, själv har jag inte så många lyckade bilder på vår lilla sötnos före två års ålder då vildjuret helt plötsligt lugnar ner sig. Mina bilder bestod mestadels av kroppsdelar på väg ut ur bild samt fart och gräsränder.

MEn visst är det lilla livet söt

Snacka om tråd-kapning
Sorry Bettson .... hoppas någon har fler inlägg i championatsdebatten

Ja, ursäkta Bettson...... frågan om championatens värde har jag inte någon erfarenhet av mer än utställningschampionat och dom ger jag inte 2 ruttna lingon för........
Men visst låter det konstigt det du skriver om att vissa raser som är användbara för något (i det här fallet eftersök) inte skall kunna bli viltspårschampion! Vet att det finns tibbar som är viltspårschampion - tror nog dom kan göra ett bra jobb i skogen också, måste jag ta reda på.......
Anki

Förstår vad du menar Bettson, MEN! försår inte varför du hänger upp dig på titlar, är inte det viktigaste att man har roligt och jobbar med sina hundar?? oavsett om det är små eller stora, bruks eller inte så är det väl bra att folk jobbar med sina hundar. Det är alldeles för många som inte kommer ut mer en rundan runt huset. Själv är jag utbildad instruktör hos SBK och är även jägare. Detta har ju iof inte med saken att göra men jag blir bara så glad när folk jobbar med hundarna. Jag har inte tagit några prov med mina golden men dom får jobba mycket. Vi lägger spår som får ligga dygn, svårighetsgraden höjs hela tiden, lägger utan blod bara med klöv, långa spår, över bäckar och sankmarker, över asfalt och öppför berg (inte alltid så roligt för mig, men för hundarna ) Så ett anlagsspår är ju inget kul för hundarna det är för lätt, därför struntar vi i det. Vill du komma ut och köra "live" ta kontakt med närmaste jaktvårdskrets (ibland även hos polisen) sätt upp din hund där så kanske du kan få komma ut på riktigt eftersök. Det är väldigt spännande. Det finns ju faktistkt en Yorkshireterrier som är eftersökschampion , inte går det att andvända den "live" men ändå bra att dom jobbar med hunden, tycker jag.

Visst är det bra att de jobbar med sina hundar. Och inte är jag titeltokig på det sättet, då har du missuppfattat vad jag menar.
Jag hängde däremot upp mig på att setterägarna jag läste om i hundsport verkar vara titeltokiga. Deras ras ska ju precis som Margith säger ha näsan i luften, vore motivet att aktivera hundarna så räcker det ju så. Men här var motivet att ta ett championat.

Men däremot så är jag så himla trött på nyblivna jägare som när en skadeskjutning sker propsar på att frugans viltspårschampion av mindre sällskapsras ( kan vi uttrycka det som så att vi inte trampar någon på tårna) ska gå eftersöket för att hunden minsann är en champion. Så visar det sig att hundföraren inte är kapabel till en skottplatsundersökning. Det är ungeför 40% av eftersöket för man kan få många frågor i huvet när man väl börjat gå som man inte kan få svar på ifall skottplatsundersökningen inte är gjord korrekt.

Så startar eftersöket och efter 150 m är vovsingen livrädd för det ligger en rotvälta i skogen. Lyckas man få den vidare efter det så tappar den intresset efter 600 m eftersom den inte är van att gå längre. Kanske har spårtappter med ringningar inte gett de svar man önskat eftersom hundföraren inte tog vara på skottplatsens information.

Så egentligen tycker jag att ett viltspårchampionat inte är tillräckligt. Då är man egenligen bara mogen för att börja träna praktiskt och svårighetsgraden bör höjas ytterligare. Orsaken till det är att det inte handlar om att sysselsätta hundarna, för det är bra. Orsaken är att det är ett levande djur som är skadat och förtjänar ett kompetent eftersök för att kunna slippa sitt lidande snarast möjligt.
Och man kan inte gå ett öppenklassspår om man inte tagit anlagsprovet. Detta är många gånger ett problem om man låtit träningen gå längre. anlagsprovet är anpassat efter sällskapshundar som inte jagar.

Ett prov säkerställer i all fall att hunden hålller en viss miniminivå. Jag rycker inte man skall göra eftersök ifall hunden inte är tillräckligt utbildad. Men jag tycker att proven speglar en för låg nivå till ett verkligt viktigt arbete.

Har gått eftersök i tjugo år live. SIsta fem åren inte en gång. Hos oss så måste du vara tillgänglig 365 dagar på året om du anmäler dig hos polisen erftersom deras datasystem bara kan lägga in en person. Hos oss är det bara pensionärer som kan ta ett sådant beting. Vi andra arbetar ju. Jag vet inte vad jaktvårdskretsarna gör i Stockholm, men här är det meritering som kan styrkas med prov som gäller för att sätta upp sig på jägarförbundets lista. Vill man gå eftersök utan prov så får det bli i det egna jaktlaget i så fall.

Fast det är lagskärpningar på gång. Redan idag tolkar man lagen lite olika. Det finns tom. de som hävdar att ifall jägaren som skadskjöt anlitar ett icke meriterat eftersöksekipage och detta inte lyckas, så kan man åka dit på att inte ha gjort tillräckligt för att förkorta djurets lidande. Man kan nämligen inte styrka att hunden man anlitat kan sitt jobb. Som jägare ska du i det fallet kontakta ett meriterat eftersöksekipage (om det första misslyckas) annars kan du inte gå fri.

Själv skulle jag därför aldrig i livet gå eftersök med en omeriterad hund. Likaså bör man föra både träningsjournal och eftersöksjournal över skarpa eftersök för att dokumentera vad man gjort för att lyckas hitta viltet. Har man inte gjort det och ett skadat vilt hittas senare som man kan sätta i samband med det skadade djur du letade efter, så finns risken att man hamnar i domstol. Det har avrit några sådana fall på gång senaste tiden.

Hos riktiga eftersöksentusiaster finns inte ordet misslyckande, det omöjliga tar bara lite längre tid.

Så jag håller helt med dom om att det är bra att hundarna aktiveras tex genom spårning. Men jag gillar inte att hundar som inte är dokumenterade som duktiga eftersökshundar ska göra skarpa eftersök. Där bör nivån enligt min mening vara åtskilligt högre än vad tex ett vilsspårschampionat ger idag.

Bettson, kan inte mer än hålla med dig i allt du säger. Ska man ut "live" så ställs det väldigt stora krav på hundarna och förarna. En skottplats kan vara väldigt svår att läsa av om man inte har vanan, även då kan det vara svårt. Vad som gäller är ju som du säger att djuret i skogen inte ska lida och absolut inte längre än nödvändigt. Jag tror inte alla förstår allvaret i vad som gäller med eftersök, live alltså. Du får väl göra en skrivelse till SKK och Jägarförbundet så att frågan kommer upp på bordet. Härligt med personer som du, som tänker både på hundarna och viltet Nu förstår jag hur du tänkte med championatet, Inte är det bara att ut och köra för att man har det, det vet man om man har varit där ute.

Jag förstår att jag mött en jägare och djurvän En kombination många tror är omöjlig.

Och nog är det så att många inte förstår allvaret i ett eftersök. Fast det händer även att nyblivna jägare behöver läras att det är levande djur man skjuter på och inte figurer på skjutbanan. Det kan bli ganska hårda diskussioner ibland.

Faktiskt är det så att jägarförbundet driver ett arbete sedan flera år för att höja båda moralen och kunskapen ang eftersök. Med ökande rovdjursstammar och minskande klövvilt så kommer väl förmodligen vildsvin att vara nästa stora vilt. Och snacka om att kompetensen och moralen måste höjas då Då är det risker!!!!

Håller med dig i allt du skriver Bettson.
Det har blivit ett lätt sätt att ta en titel av något slag ....
Sen håller jag fullständigt med om att det är kanonbra sysselsättning för hundarna!

Jag håller med dig i allt du skriver Bettsson! Kanske vore det bra som du skrev i något av dina tidigare inlägg att proven skulle delas upp i lättare och svårare klasser och för championatet skulle såklart en svår klass krävas.
Att anlagsprovet är lätt är väll ok eftersom det som ska bevisas där är om hunden har något anlag för att spåra (om jag förstått det rätt) Vilket ioförsig de flesta hundar har.
Att spåra är ju´en jättebra aktivitet för hunden och många hundägare vill ha ett mål med sin träning (att gå upp på ett spår prov,att delta i en lydnadstävling osv.) Så jag anser att det bästa vore att proven var öppna för alla raser men stegvis gjordes svårare och svårare och för att få championet så ska det vara riktigt svårt. De hundar som sedan ska användas i "skarpt läge" kanske även med jämna mellanrum skulle gå provet igen så att det inte är så att ägaren kör upp sin hund till champion för att sedan mest leva på gamla meriter.

Nu vet jag knappt vad jag skrivit för Dino har stått och puttat på mig och vill gå ut på ena sidan och Max har stått och tjattrat om knallpulver på den andra, så har jag uttryckt mig konstigt någonstans så ifrågasätt mig gärna

Jag håller med dig, framförallt om det där med gamla meriter. Många anser att hunden slutar följa artificiella spår så snart man börjar gå skarpa spår. Andra sägar att det är jakten som förstör spårningen.

Själv har jag nog en teori om att när man uppnått vissa formella meriter, så slutar man att träna. Själva är vi lite sugna på att försöka ta en etta varje år så länge som hunden är aktiv. För att kolla ifall min teori är rätt. att fortsatt träning bibehåller kunskaperna. Fast det kommer att ta några år att bevisa

När du skriver tibbar - vad menar du då? Tibetansk terrier eller tib.spaniel. ???

Jag är inte ett dugg intresserad av jakt men jag tillhör dom som tränat viltspår för skojs skull - tycker det är en nyttig sysselsättning för hunden. Vi har tillsammans åstadkommit en etta i ökl. med godkänt skottprov Jägarförbundets viltspårdekal har vi och vi tycker det är vansinnigt roligt och tänker fortsätta på höstkanten.
Hunden i fråga är en peruansk nakenhund av minsta modellen - 36 cm i mankhöjd.
http://frosta.se/ hemsidan lite rörig för tillfället!!

då jag inte fattar hur man lägger ut bilder på ett forum så får ni min hemsidesadress om ni vill se henne - hon heter Frosta Kajan o kallas Wilda.

Tibetansk terrier!
Anki

jag kör viltspår med min hund för att jag tycker det är kul och att det är en aktivering för henne,
jag gör det dock svårare genom att lägga korsande löpor osv för att lära mig att läsa hunden bättre
och använda mindre mängd blod.
jag har 1 prov kvar att gå innan hon blir champion och efter det tänker jag fortsätta att spåra med henne för nöjes skull, jag kör dock jakt och lydnad med henne utöver detta.
Kan dock hålla med om att proven oftast är väldigt enkla, det känns som att det är för lätt för att
ta ett championat, det skulle vara något mer som ni säger.

Gunvor - Vad är jägareförbundets viltsårsdekal för något?

smyger in en bild på mig och min hund när vi gick prov i våras